Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Bilderbok
Kjersti Annesdatter Skomsvold och Mari Kanstad Johnsen
”Simfågeln”
Övers. Ellen Karlsson
Rabén & Sjögren, från tre år
”Ella har sommarlov, vid det stora, öppna havet”. Så inleder den hyllade norska författaren Kjersti Annesdatter Skomsvold sin text om pingvinungen Ella. Hon, som strosar fram längs bilderbokskonstnären Mari Kanstad Johnsens solgult tecknade strandkant, ser mycket nöjd ut. Med sig har den lilla pingvinungen ett fiskespö, runt omkring henne vindlar fjärilar fram. Likt fåglarna och den guppande båten utanför viken är de tecknade med färgpennor, allt i en stil som signalerar somrig förnöjsamhet och ett rentav vykortsaktigt ögonblick av lycka.
Men så snart Ella kliver ut på bryggan och börjar fantisera om ”allt det läskiga” som finns i havet byter Kanstad Johnsen raskt så väl teknik som färgskala. Fram träder ett blått, måleriskt inferno av bläckfiskar, tentakler, käftar, brännmaneter och klor. ”Det finns säkert andra saker också, som hon inte heller vill träffa på”, skriver Annesdatter Skomsvold frankt. ”Ubåtar och krokodiler. Sjömonster”.
När Ellas proggiga mormor dyker upp ur vattnet (med en krabba på huvudet och näbben full av tång!) förstår man så klart att pingvinungen inte är så sugen på att lära sig simma. ”Jag vill hellre lära mig att flyga”, säger Ella. Men mormor står på sig. Här ska det simmas! Flytas! Dykas! Kanske, kanske, till och med flygas, om man har tur.
”Simfågeln” är Kjersti Annesdatter Skomsvold och Mari Kanstad Johnsens andra gemensamma bilderbok. Ihop har duon även skapat den rivigt färgsprakande godnattsagan ”Djuren sover” från 2023, också den i översättning av Ellen Karlsson.
Gemensamt för de båda titlarna är att djuren tar mycket plats. Vare sig de är badsugna elefanter, hurtiga kungspingviner som gymmar på stranden eller gosedjursmjuka, uppviglande kamrater som i ”Djuren sover”.
”Simfågeln” har en ramberättelse som är mycket välbekant. Om det läskiga, okända havet har det redan skrivits en smärre ocean av bilderböcker. Likaså om det uppbyggliga, potentiellt karaktärsdanande i att trotsa sina rädslor och våga dyka i. Det lite uttjatade temat ställer således en del krav på berättandet. Kjersti Annesdatter Skomsvold väljer att ankra sin text vid ett tryggt, puttrande tonfall. Det ger Mari Kanstad Johnsen gott om utrymme att kasta loss. I hennes magnifika bildberättande blir både havet och himlen som nya.
Läs mer om våta barnböcker: Havet är en ny värld för den som vågar
Läs mer av DN:s barnboksbevakning
