I en före detta butikslokal i Vasastan i Stockholm hänger blekt ockrafärgade tygbitar på tork. De är färgade med hjälp av lera från Somalia och ska ingå i den svensk-somaliska konstnären Ayan Farahs kommande utställning i Venedig.
– När jag fick frågan så kände jag att gud vad det är kort om tid, det blir stressigt – men också väldigt spännande. Sedan var det väldigt öppet allting, det fanns till exempel ingen byggnad klar, berättar Ayan Farah.
Så sent som i november i fjol blev hon inbjuden att som en av tre konstnärer ställa ut i Somalias första paviljong någonsin på Venedigbiennalen. Enligt Ayan Farah är den korta framförhållningen typisk för konstens undanskymda plats i ett land med stora inrikespolitiska problem. Nu hoppas hon att utställningen kan ge ny kraft åt Somalias konstliv.
– Det är många somalier med kreativa yrken som hör av sig till mig och är jätteglada att det här händer. Det finns ganska få konstnärer i Somalia och det har funnits en ovilja att stödja konst. Så vi hoppas att det här kan bli början till att man förstår hur stort det är.
När vi ses i ateljén börjar tiden bli knapp inför invigningen den 9 maj. Nu finns en utställningslokal och Ayan Farah har hunnit besöka byggnaden – som är ett av Venedigs flera hundra palats.
– Man förväntar sig att det ska vara jättefint men det är mer som ett vanligt palats, säger hon.
Ett vanligt palats?
– Ja, alltså ett palats som också är ett hem. Det heter Palazzo Caboto och ägdes av en man som hette Giovanni Caboto och som sägs vara den som upptäckte Newfoundland i Kanada. Havet är precis framför en, så det är en plats där man tävlar med utsikten.
Palatset ligger strategiskt placerat mellan biennalens två huvudområden Arsenale och Giardini. Ayan Farah kunde själv välja vilka två rum hon skulle ta i besittning. Rum som nu ska fyllas av hennes konst, där textil blandas med upphittat material och färger hon tillverkat själv.
Ayan Farahs ateljé på Hagagatan är något av en skattkammare. I oansenliga plastbackar och påsar gömmer sig insamlade fynd från resor – växter, stenar, lera och snäckor. Hon visar upp ett knippe torkad indigo, en till synes anspråkslös växt ur vilken man utvinner den intensivt blå färgnyansen med samma namn. Ayan Farah är född i Förenade Arabemiraten av somaliska föräldrar och kom till Sverige i tioårsåldern. Intresset för naturen väcktes tidigt.
– Jag var med i scouterna när jag var liten. Då brukade jag vara ute i skogen och titta på växter och lärde mig mycket om svampar och allt möjligt annat.
Somalia beskrivs ofta som ett land av poeter och utställningen, med titeln ”Saddexleey”, tar sin utgångspunkt i landets muntliga berättartradition. Saddex är det somaliska ordet för tre.
– I paviljongen återkommer temat med tre kvinnliga konstnärer över tre våningar och mina verk består av tre delar och är uppbyggda av tre material, berättar Ayan Farah.
Till ett av sina två verk, ”The year of the red storm”, hämtar hon inspiration från berättelser om sin mor Fatimas födelseplats. Den röda leran som ger färg åt textilerna kommer från regionen Sanaag i norra Somalia, där mamman är uppvuxen.
– När man frågar min mamma när hon är född så säger hon inte 1951, utan hon säger att hon är född under den röda stormens år. Då var det jättemycket sand överallt och alla hus färgades röda av den här sanden. Jag samlar ofta in material från platser med en historisk betydelse och intresserar mig för de pigment och växter som finns där.
Ayan Farah berättar om hur hon tillverkar pigment av torkad lera. Först läggs den i blöt tills den börjar lösas upp. Beroende på konsistens använder hon en mixer eller kaffekvarn för att få till rätt konsistens. Sedan använder hon blandningen till att färga textilier. Till biennalen använder hon även en gråblå nyans som framställts av krossade snäckskal från Skottland.
De färgade textilierna ska nu sys ihop och monteras på paneler. Resultatet kan beskrivas som en form av textila tavlor. Till Venedigbiennalen blir hennes verk totalt 15 meter långt, uppdelat i två delar. Ayan Farah beskriver effekten:
– När de sitter ihop ser det nästan ut som ett landskap, som sanddyner som rör sig i öknen. Eller som en levande vattenyta.
Denna gång ska tyget även prydas av broderade växtmotiv. Då får hon understöd från ett lite oväntat håll.
– Broderi tar väldigt lång tid. Men min mamma ska hjälpa mig, säger Ayan Farah och skrattar.
– Det är en återkommande grej i vår familj. Min mamma lärde sig broderi av sin mamma som lärde sig av sin mamma och så vidare. Medan jag lärde mig det i skolan.
Hur är det att jobba med sin mamma?
– Det går jättebra. Hon bor inte ens fyra minuter härifrån, så det är väldigt enkelt. Hon kommer hit ibland och tar med sig bitar hem.
Ända sedan hon tog examen från Royal college of art i London 2012 har Ayan Farah kunnat leva på sin konst. I Sverige har hennes verk bland annat synts på Liljevalchs konsthall och Moderna museet i Stockholm. Utställningen på Venedigbiennalen är hennes mest prestigefulla hittills. Hon har en förhoppning om hur konsten ska påverka betraktaren.
– Jag vill att den ska transportera besökaren, som att man går in i det landskap som materialen kommer ifrån.
Fakta.Ayan Farah
Född 1978 i Sharja i Förenade Arabemiraten av somaliska föräldrar. Familjen flyttade till Sverige 1987.
Utbildad vid Royal college of art i London, där hon bodde mellan 2009 och 2020. Bor numera i Hökarängen i Stockholm.
Har ställt ut på bland annat konstmässan i Basel, på Liljevalchs i Stockholm och på Dakarbiennalen i Senegal.
Aktuell som en av tre konstnärer i Somalias första paviljong på konstbiennalen i Venedig, som öppnar den 9 maj, tillsammans med videokonstnären Asmaa Jama och poeten Warsan Shire. Utställningen är kuraterad av Mohamed Mire och Fabio Scrivanti. I nordiska paviljongen visas verk av bland andra svenska Klara Kristalova.
Dessutom visas två av hennes verk just nu i utställningen ”Konsten att samla” på Moderna museet i Stockholm. Till hösten förbereder Ayan Farah en utställning på Galleri Nordenhake i Mexico City.
