Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Påve Leo XIV framförde sin kritik – men Frankrikes liberala president Emmanuel Macron stod på sig. Tidigare i somras antog till slut det franska parlamentet en lag som möjliggör självvalt livsslut för vuxna med obotliga sjukdomar, vilket många andra europeiska länder sedan tidigare också har gjort (DN 16/7).
Macron tog ställning för aktiv dödshjälp redan innan han tillträdde som president våren 2017. Fem år senare skapades en medborgarförsamling där 184 slumpvist utvalda fransoser tillbringade nio helger med att lyssna till argument för och emot aktiv dödshjälp. Efter fyra månader tog 75 procent ställning för. När frågan nådde nationalförsamlingen röstade 55 procent av politikerna för den nya lagen.
Lagens två största motståndare var läkarkåren och den katolska kyrkan. Vissa läkare förde fram att sammanblandningen av vård och död ger upphov till etisk svindel. Kritiken från franska biskopar var ännu skarpare och innehöll ord som ”frammana död”.
Dessa etiska argument är värda att beakta, men det franska lagförslaget har redan tagit hänsyn till mycket av kritiken. Dödshjälp ska bara vara möjligt för myndiga patienter vid sina sinnens fulla bruk som lider av en obotlig och livshotande sjukdom där lidandet är outhärdligt.
Frågan om livsslut med värdighet och egen agens är komplicerad. Trots det, eller kanske just därför, finns det goda skäl för att tillsätta en statlig utredning
Precis som i Frankrike har den svenska debatten om aktiv dödshjälp kommit smygande under 2000-talet. En framträdande röst var Barbro Westerholm (L), mest känd för att ha avskaffat sjukdomsstämpeln för homosexualitet under sin tid som generaldirektör för Socialstyrelsen. I en intervju med DN från 2020 betonade hon att dödshjälp är en etiskt svår fråga där hon själv ändrat sig 2006 efter att ha läst ett kunskapsunderlag från Statens medicinsk-etiska råd:
”Med det liberala synsättet i botten så tycker jag att vi måste få bestämma över våra egna liv och inte tvingas leva längre än vi själva vill”.
År 2022 väcktes frågan på nytt, då den ALS-sjuka före detta entreprenören och buddhistmunken Björn Natthiko Lindeblad valde att avsluta sitt eget liv med en smoothie. ”Lex Natthiko, inte mig emot”, skrev han i sitt avskedsbrev.
Och en moderniserad lagstiftning i Sverige behöver inte vara så långt bort. 79 procent av svenskarna tycker att assisterat döende bör vara tillåtet – och 57 procent av vårdpersonalen kan tänka sig att medverka vid assisterat döende. Bland partierna är förvisso KD och S skeptiska – men sex av åtta riksdagspartier vill utreda någon form av aktiv dödshjälp.
Frågan om livsslut med värdighet och egen agens är komplicerad. Trots det, eller kanske just därför, finns det goda skäl för att tillsätta en statlig utredning av ”Lex Natthiko”.
Läs mer:
Viktor Karlsson: Cash is queen när den liberala feminismen gör comeback
Viktor Karlsson: Vänta, avskaffade Tidöpartierna just koldioxidskatten?
DN:s leddarredaktion: Här är riksdagsvalets hemligaste fråga