Waterbaby släpper debutalbum: ”Jag har haft aktiv växtvärk”

Kniveggen krossar kameralinsens glas till spindelväv. Waterbaby, eller Kendra Egerbladh, hugger linsen med den smala knivspetsen under den avgörande scenen i musikvideon till ”Memory be a blade”. Låten är dessutom titelspåret på hennes debutalbum.

Med rader som ”Looking back on a lonely night / Looking back on the day / Memory be the sharpest knife, memory be a blade” vill hon skildra våndan av att fastna i sina minnen.

– Jag är en väldigt sentimental person och jag gillar att återuppleva saker i mitt minne, men jag har också insett att det kan bli skadligt att leva för mycket i sitt huvud. Det kan stjälpa ens utveckling och det är det jag ville utforska i låten och på albumet, säger Waterbaby.

Waterbaby föddes 1997 och minns sin barndom med många flyttlass till Stockholms olika förorter där musiken var en ständig följeslagare. Mamman spelade Destiny’s Child, Jill Scott och Esperanza Spalding. Pappan lyssnade på ghanansk och västafrikansk folkmusik och hans favoritartist hette Dolly Parton. Dessutom var Kendras gammelmorfar jazzpianist, morbrodern anordnade klubbar i Stockholm och mormodern jobbade på den statliga stiftelsen Rikskonserter som anordnade konserter både i Sverige och internationellt.

Som trettonåring började hon sjunga i gospelkör och grundskoleåren tillbringades på Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm. Gymnasieåren blev inget undantag, där gick hon musikinriktning på Kulturama. Även om hon först senare insåg att hon hade valt en rocklinje.

– Jag förstod det först andra året. Det gick liksom rockare i min klass, skrattar hon.

Under mitten av tonåren fick hon ett meddelande på Instagram från artisten Seinabo Sey, som att de skulle jobba tillsammans. Sen dess har Waterbaby körat bakom Seinabo Sey, men också gjort hennes hår och smink under turnéerna.

– Jag minns när jag körade bakom henne på Way out west. Det var typ som att sänkas ner i en tank, det var så overwhelming, säger Waterbaby.

Några år senare började hon umgås med artisten Hannes som hon längre fram skulle släppa en dunderhit med. Men innan dess delade de ett avgörande ögonblick i hennes musikaliska karriär.

– Vi var och badade i Gambia och jag sade ”Jag tror mitt artistnamn ska vara Waterbaby” och han svarade ”Fan vad nice”, skrattar hon.

Kendra betyder Waterbaby på walesiska och det var dessutom ett smeknamn hon sedan länge blivit kallad för av en nära vän.

– Det är ett väldigt personligt namn för mig, men det skapar också ett sorts avstånd mellan mig och mitt artisteri, säger hon.

I april 2022 släppte Hannes och Waterbaby deras gemensamma låt ”Stockholmsvy”, som blev en succé. I skrivande stund har den 92 miljoner strömningar på Spotify.

Sen dess har hon tilldelats Musikförläggarnas stipendium, fått dubbla grammisnomineringar och 2024 nominerades hon till ”framtidens artist” under P3 Guld. 2023 skrev den brittiska tidningen The Guardian att hon var en artist att hålla koll på.

Nu släpper hon debutplattan ”Memory be a blade”, och hon inser att hon har svårt att beskriva sitt sound:

– Det är genreöverskridande, men det känns ju som att all musik är det just nu. All the lines are blurred. Men för mig är det ett hopkok av alla mina influenser och jag tror att det hörs, säger hon och fortsätter:

– Folk som lyssnar kan säga att de hör referenser som jag själv inte inser finns förrän någon lyfter det, säger hon.

Det har varit en process för Waterbaby att inse att det hon skrivit på under två år skulle bli ett album. Det gick från att vara en dubbelsingel, till en ep, ett mini-album och nu ett helt album.

– Jag var inte emotionellt förberedd för att gå in i att det här är mitt debutalbum. Är det såhär jag är och låter när jag släpper det?

Albumet har hon skrivit tillsammans med Marcus White och Anton Fernandez. Hon beskriver skrivprocessen som en tid av förändring: hon har befunnit sig i mitten av sina 20 år, mellan ungdomsåren och vuxenåren.

– Jag har haft aktiv växtvärk, det var en väldigt transformativ period och det märks i musiken, säger hon och fortsätter:

– Det hände flera gånger att jag skrev en text och månader senare insåg jag att det var en själslig profetia för något jag egentligen tänkte eller kände, men inte förstod i stunden. Jag har verkligen känt mig called out av mig själv.