En man från Skåne muckar från fängelset med en sportbag i den ena handen och en plastpåse i den andra. Han är sur och stressad. Kriminalvårdarna hade lovat att boka en taxi.
– Men det gjorde de inte, de jävlarna. De körde bara ut mig.
Mannen, som är i 60-årsåldern, får jäkta iväg längs utsidan av taggtrådsstängslet, bort mot busshållplatsen.
Han dömdes till åtta års fängelse för 47 våldtäkter och grova sexuella övergrepp mot barn i Filippinerna.
Nu har han avtjänat två tredjedelar av straffet. En grådassig måndagsmorgon hösten 2025 lämnar han Skogomeanstalten i Göteborg som villkorligt frigiven.
Amerikanska agenter vid Homeland Security Investigations har för DN pekat ut skåningen som en av världens grövsta beställare i den filippinska våldtäktsindustrin.
– Definitivt en av de åtta värsta, säger undercoveragenten ”Mike”.
Han hade kunnat stoppas tidigare.
I nära två års tid har DN undersökt hur våldtäkter på barn i Filippinerna säljs över nätet till gärningsmän från västvärlden.
Sverige är ett litet land, men hör till de som sticker ut – med höga tal för både antalet pengatransaktioner och misstänkta gärningsmän, enligt amerikansk underrättelseinformation.
Men rättsfallen är få. DN har bara kunnat identifiera fem våldtäktsdomar i svenska tingsrätter sedan 2018, där filippinska barn varit offer. Därutöver har fyra gärningsmän utretts för våldtäkt, men senare dömts för barnpornografibrott.
Det finns ett återkommande mönster: polisutredningarna har gång på gång dragit ut på tiden – trots att gärningspersonerna varit kända. Det har dröjt månader, ibland år, innan männen stoppats.
Jakten på mannen från Skåne startade efter en räddningsinsats i Filippinerna år 2019, där nio barn omhändertogs.
När filippinska utredare nystade i förövarnas kontakter upptäckte de omfattande chattkonversationer och betalningar från Sverige.
I januari 2020 gick larmet till svensk polis. En anmälan skrevs. Då fanns konkret information om skåningen och att barn var hans offer. Men insatsen drog ut på tiden.
Nästan ett halvår senare, i juni 2020, greps mannen. Under tiden som utredningen legat på polisens bord begick mannen minst fyra grova övergrepp till, enligt förundersökningen.
I utredningen mot skåningen fanns 13 målsäganden. En tolvårig flicka hade, enligt ett läkarutlåtande, ”genitala skador”. En flicka, som inte var äldre än tre år, våldtogs samtidigt som hon ammades. Hovrätten konstaterade att kvinnan i Filippinerna som utförde övergreppen efter mannens beställningar hade hanterat barnet ”som om det vore en docka”.
Utanför Skogomeanstalten i Göteborg är mannen fåordig i sina svar på DN:s frågor. Han säger att han våndats över vad han utsatte barnen för.
Vad har du för tankar om vad du gjorde?
– Att jag gjorde ett misstag. Och att jag aldrig kommer att låta mig luras in i sådant här igen. Jag var inne på en sajt med vuxna kvinnor och sedan sa de: ”Jag måste gå nu, men det kommer en annan tjej”. Så kom det yngre och yngre tjejer. Jag lockades in på det viset.
Mannens utsaga, att det var ett ”misstag” och att kvinnorna som sålde sina barn var pådrivande, är snarlik den han gav i polisförhör och i tingsrätten.
Förklaringen dömdes ut. Domstolen slog fast att mannen från Skåne i de flesta fall själv initierade kontakten med kvinnan i Filippinerna, drev på och styrde hur övergreppen skulle gå till.
När DN granskar de svenska utredningarna framgår det gång på gång att misstänkta gärningsmän har kunnat fortsätta sin brottslighet, trots att polisen haft information om dem.
I december 2020 fick polisen tips om att en man i Skaraborg beställde våldtäkter på filippinska barn. Ett halvår senare noterades i en tjänsteanteckning att ärendet saknade handläggare:
”Chef på Noa är underrättad om utredningsläget, dvs att misstänkt förefaller vara aktiv.”
Det dröjde ytterligare åtta månader innan mannen greps. Under perioden var hans nätaktivitet omfattande, visar förundersökningen. Han dömdes senare för grovt barnpornografibrott.
I ett annat fall, i Stockholmsområdet, dröjde det drygt tio månader innan gärningsmannen greps. Polisens utredning visade att den misstänkte sparade ner övergreppsmaterial från ett Skypesamtal så sent som dagen före gripandet.
I fallet med tvåbarnspappan från Spånga, som DN tidigare har skrivit om, tog det fyra månader från att svensk polis fick det första tipset till att han greps på plats i Filippinerna av landets myndigheter.
Sedan två år tillbaka är Ulrika Jarnemark gruppchef vid Polisens nationella operativa avdelning och ansvarig för gruppen som utreder internationell sexuell exploatering av barn. Hon reagerar starkt på uppgiften att svenska män har begått övergrepp medan utredningarna dragit ut på tiden.
– Det är otroligt beklagligt. Då kan vi ha gjort fel prioriteringar.
Hon säger sig inte ha direkt kunskap om de utredningar DN har granskat, eftersom de bedrevs innan hon blev chef. Men, säger hon, det finns en svår balansgång för polisen – mellan att snabbt avbryta pågående brott och att samla tillräckligt stark bevisning för att kunna slå till.
– Om det finns risk för pågående övergrepp är det alltid prio nummer ett att avbryta brottsligheten. Men har vi inte den informationen så handlar det ju också om att bygga väldigt robusta förundersökningar, säger Ulrika Jarnemark.
Kripos, Norges motsvarighet till Noa, gör bedömningen att mellan 400 och 2 000 norrmän beställt övergrepp på nätet det senaste året.
”Det är sannolikt att antalet övergrepp som begåtts av norrmän är betydligt högre, då en gärningsperson kan begå många övergrepp inom loppet av ett år”, skriver Kripos i en underrättelserapport.
Någon liknande analys finns inte i Sverige, men Ulrika Jarnemark utgår från att tusentals svenska män beställer övergrepp på nätet.
– Det är det ju alldeles säkert med tanke på att vi är dubbelt så stora som Norge, säger Ulrika Jarnemark.
Bland dem, säger hon, finns helt vanliga familjepappor som går upp på natten och beställer våldtäkter medan övriga familjen sover.
– Man har inte koll på varandras internetvanor. De kan mycket väl begå den här typen av brott, fastän familjen är på plats i hemmet.
– Och det är små summor. Det kanske inte ens märks på familjekontot.
I slutet av juni 2024 var DN på Europols högkvarter i nederländska Haag. I en koordinerad, veckolång operation arbetade poliser från tio olika länder för att jaga beställare av övergrepp mot barn i Filippinerna.
Utredarna djupdök i digitala spår: chattmeddelanden, bilder, filmer. Bevis staplades på varandra för att identifiera nya misstänkta gärningsmän.
Det blev till slut 197 personer. Svensk polis gick ut med ett pressmeddelande: 20 av de misstänkta var bosatta i Sverige.
Nu, ett och ett halvt år senare, har polisen gjort tillslag mot en av de männen.
– Av de 20 personerna arbetar vi aktivt i fem ärenden. Det planeras ytterligare gripanden, säger gruppchefen Ulrika Jarnemark.
Hon säger själv att utredningstiden är lång, men att polisen hela tiden måste prioritera de grövsta brotten. Resurserna är inte tillräckliga för att utredarna ska kunna arbeta med alla ärenden samtidigt.
En rad poliser som DN talat med, både i Sverige och i andra europeiska länder, lyfter fram den norska polisen som ett föregångsexempel på att utreda beställningsövergrepp mot barn. Norge har också betydligt fler domar med koppling till Filippinerna – 34 stycken sedan 2018.
Ulrika Jarnemark har svårt att sätta fingret på varför Sverige, nästan dubbelt så stort, inte ens har tio domar under samma period.
– Norge kanske inte har så stora utmaningar som vi med det dödliga våldet. Det vill säga: över tid kan de som jobbar med de här brotten få dedikera sig till det här och bli bra på det.
– Och så är de väldigt duktiga på att bygga verktyg och instrument för att tolka digitalt material.
När ett land skärper sina lagar och samarbetet med väst ökar, flyttar marknaden vidare, menar Ulrika Jarnemark. Efter Filippinerna ser hon att beställningar ökar till andra länder, såsom Kenya och Colombia.
– De har tyvärr samma parametrar som Filippinerna. Det är fattigdom, korruption, många pratar engelska och internetuppkopplingen är god.
I brist på taxi tar mannen från Skåne sikte på buss 43, in mot centrala Göteborg.
Han är ute i samhället där han, sedan tidigare, levt isolerad från social samvaro utan familj och nära vänner:
”Den isolerade livsföringen medförde en tillflykt in i pornografins värld”, står det i ett yttrande om honom från Frivården.
Efter den villkorliga frigivningen står han under övervakning. Risken för återfall i brott bedöms som medelhög, enligt Frivården.
Mannen från Skåne svarar på en sista fråga, innan han hoppar på den blå stadsbussen.
Du kommer aldrig göra det här igen?
– Nej, nej. Absolut inte.
Läs fler delar i granskningen:
I DN:s podd Spotlight: Hör undercoveragenten ”Mike” berätta om hur han försöker stoppa våldtäkterna. Lyssna här på avsnitt 1 och avsnitt 2.
