Samtidigt som världens fokus riktas mot Trumps försök att ta över Grönland har i tysthet ännu en enligt forskare ”sorglig milstolpe” passerats för Arktis. För första gången sedan mätningarna började är inte bara ett utan två av de arktiska haven i princip isfria såhär långt in på vintern.
Det har hänt tidigare för Barents hav utanför Norge, men aldrig för både Barents hav och Karahavet, norr om Ryssland, samtidigt, enligt klimatologen Céline Heuzé vid Göteborgs universitet.
– Det är chockerande hur snabbt det går. Vi visste att det här skulle hända förr eller senare, men när jag såg det nu var det verkligen ”jäklar, en till milstolpe har passerats”. Det är så sorgligt, säger hon.
Samtidigt är istäcket som helhet på en ny lägstanivå för den här tiden på året – den 20 januari täcktes drygt 13 miljoner kvadratkilometer av minst 15 procent is, enligt National Snow and Ice Data Center vid University of Colorado Boulder.
Enligt Céline Heuzé, som har följt utvecklingen i Arktis noga under de senaste decennierna, syntes det redan i höstas att tillväxten av ny is gick ovanligt långsamt.
– Jag tittade hur det såg ut i december och då var det fortfarande en stor del som inte var istäckt, som Hudson bay i Kanada. I slutet av december kom isen dit till slut – men nu är det fortfarande inte is på Barens hav och Karens hav. Det är extremt ovanligt, säger hon.
Det är framför allt tre processer ligger bakom att istäcket försvinner så snabbt. För det första, att atmosfären i Arktis har blivit väldigt mycket varmare med värmeböljor även på vintern.
För det andra, havets höga temperatur. Att havet blir varmare är ett globalt fenomen, men specifikt för Arktis är att det tidigare brukade kylas ner effektivt av såväl luft som is. Nu, med varmare luft och mindre havsis, kyls det inte ner lika mycket. Därtill kommer det faktum att ett mörkt hav attraherar mer solenergi, medan ett ljust istäcke reflekterar bort solljuset.
– Det blir en ond cirkel. Det varma havet är den viktigaste förklaringen till att det är så lite havsis på vintern.
Den tredje aspekten är att istäcket också tappar i tjocklek, vilket gör att det lättare kan brytas sönder av stormar och då smälta än snabbare. Nu är isen så svag på vissa håll att forskare stundtals inte vågar ge sig ut på den för att genomföra sina mätningar, något som Céline Heuzé själv fick erfara härom året.
– Då var det några år sedan jag var där senast och jag blev chockad över hur tunn isen var. En av mina första tankar var att jag inte ens ville gå ut på isen, den var så tunn, säger hon.
I en studie som publicerades för drygt ett år sedan visade hon att hela Arktis kan uppleva den första isfria dagen redan innan 2030.
– Att en enskild dag blir isfri har inte någon större ekonomisk eller vetenskaplig betydelse, men det har ett stort symbolvärde. Det visar hur jäkla sjukt det som sker är.
När isen mer permanent försvinner från Arktis öppnas nya möjligheter för ekonomisk aktivitet, som att borra efter olja eller för fartygstransporter att ta genvägen via Arktis. På senare tid har flera experter pekat på att de förhoppningarna är överdrivna – men Céline Heuzé menar att de ändå finns där på några decenniers sikt.
– Just nu är det väldigt oregelbundet var och hur länge det blir isfritt. Men Ryssland vet redan att sommarisen i princip är borta från deras kontinentalsockel, vilket har ökat deras ekonomiska aktivitet där. Vi ser också fler turister som kan åka med kryssningsfartyg när isen försvinner.
Läs mer:
Dyr olja och livsfarliga fartygsleder – här är verkligheten bakom hajpen kring Grönland
















