Hard Rock Café: Varumärket verkar viktigare än maten

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Fakta. Hard Rock Café

Adress: Vasagatan 26, Stockholm.

Hemsida: cafe.hardrock.com/stockholm/sv/

Kontakt: 08-545 45 330

Öppet: Mån–tis, sön 11.30–23, ons–tor 11.30-00, fre–lör 11.30–01.

Prisklass: Mellan.

Efter drygt 40 år på samma adress lämnade Hard Rock Café nyligen de klassiska lokalerna på Sveavägen för en mer central placering på Vasagatan. Här, där Jensens Böfhus tidigare huserade, är folklivet mer myllrande än i Vasastan och ägarna hoppas förmodligen kunna locka fler hungriga svenska och utländska turister som inte har tid till annat, eller inte känner sig så hemma i Citykvarterens mer expansiva restaurangutbud.

Den som går till Hard Rock Café förväntar sig knappast några överraskningar och flytten har inte ändrat på det. Inriktningen är densamma som på den förra adressen, och för den delen alla restauranger i den världsomspännande kedjan. Här bjuds en dinerinspirerad meny, rockmemorabilia på väggarna och ljudlig rock i högtalarna.

Den nya lokalen är mer avskalad och betydligt mindre ombonad än den gamla krogen, som med sina oregelbundna ytor hade något slags charm. Nu bjuds vi i stället stora fönster mot gatan, möblering med flygplatslounge-känsla i oljeblått, senapsgult och djuprött. På stora skärmar både på väggarna och över den välbesökta baren rullar musikvideor med tonvikt på tämligen ålderstigen rock. Det är stökigt och bullrigt – men för den delen inte outhärdligt.

Vi välkomnas av vänlig men oerfaren personal som emellanåt har svårt att hålla koll på både bord och beställningar. Det har bara varit öppet i drygt en månad och än verkar inte logistiken ha satt sig. En kväll är det näst intill omöjligt att få betala notan och det krävs att vi själva reser oss och jagar rätt på den frånvarande personalen.

Som sig bör är cocktailmenyn på Hard Rock Café omfattande men trots utbudet av drinkklassiker knappast oförglömlig. En tropical margarita (155 kr) som serveras i ett tråkigt tumblerglas, saknar saltrand och mest smakar billig ananasjuice är ingen bra reklam. Vinerna på glas, till exempel ett syltigt shiraz för 125 kr eller ett blaskigt husets röda (99 kr) är inte heller något att rekommendera. Utbudet av öl är bättre, och det är också den dryck vid sidan av läsk de flesta på goda grunder väljer att dricka till maten.

Förrätterna är genomgående rejäla och kan med fördel delas av två. Den fantasifulla one night in Bangkok spicy shrimps (239 kr) är en stadig servering friterade stora räkor med bra chilihetta men som dessvärre vilar på en sötsliskig, rosafärgad coleslaw. Ingen match made in heaven direkt.

Nachos (189 kr) är i sin tur ett slarvigt fat majschips som toppas med menlös pico de gallo, sladdriga burk-jalapenos och cheddarkräm av låg kvalitet. En tallrik som sannolikt överträffas av i stort sett alla hemmakockar som serverar tacos till fredagsmyset.

Betydligt bättre är famous fajitas (289 kr), återigen fullt tillräckligt för två. En omfångsrik servering rykande hett kycklingbröst i skivor på en bädd av grillad paprika tillsammans med ett klassiskt svenskt fredags-taco-upplägg med fräscha grönsaker och helt acceptabel guacamole.

Baby back ribs (339 kr) är i sin tur en grotesk portion som skulle kunna mätta en halv busslast privatteaterbesökare. Köttet är sladdrigt och dränkt i en oaptitlig sötsur bbq-sörja som effektivt tar kål på alla andra eventuella smaker. Den tillhörande kålsalladen kan vara det sorgligaste exemplet på coleslaw vi någonsin har upplevt.

Med tanke på portionernas storlek är det en utmaning att få plats med dessert. Bland efterrätterna är helt klart den barnanpassade och instagramvänliga hot fudge brownie (149 kr) mest populär, och imponerande eller skrämmande – välj själva – i omfång. Ett gigantiskt cocktailglas med brownie i botten, vaniljglass, kolasås och en obscen mängd sprejgrädde.

Att ”nya” Hard Rock Café lyckats locka in turisterna står klart. Det talas inte överdrivet mycket svenska bland borden, som är nästan fullsatta även på vardagar av såväl barnfamiljer som tjattrande väninnor och köttälskande grabbgäng. I den angränsande Rock Shop handlar folk merch som galningar, allt från klassiska t-shirtar till muggar och bebishaklappar.

Hela kommersen kring varumärket förstärker bilden av att det här är en konceptkrog som säljer en idé snarare än kvalitet. Det är med de förväntningarna som man bör närma sig Hard Rock Café. Men även om man inte utger sig för att vara en gastronomisk hotspot så är den enkla industrimaten i alltför många fall alldeles för svag och ibland rent ut sagt dålig. Att inte ens kunna få en anständig burgare, utan i stället erbjudas en sorgligt sladdrig spicy diablo smashed burger (249 kr) utan minsta hetta är inget annat än ett misslyckande.

Prismässigt ligger menyn också en bra bit över andra hamburger- och texmex-kedjor som riktar in sig på samma publik. Den som ger sig på en trerätterssittning får räkna med att betala nästan lika mycket som på någon av stans profilerade mellanklasskrogar. Då hjälper det föga att man som bonus får sitta och glo på en gräddvit Vox-bas som Bill Wyman sägs ha fingrat på.