En enda fråga till ett AI-verktyg motsvarar förbrukningen av en flaska vatten och drar tio gånger mer energi än en vanlig sökning.
Ditt moln torkar ut min flod (Tu nube seca mi rio) heter den spanska motståndsrörelsen mot de stora datakonglomeratens vattenhunger.
Det fick mig att hoppa till, jag som – liksom de flesta läsarna av denna text – abonnerar på just ett sådant moln. När vi talar om det digitala använder vi abstrakta ord. Och moln. Sådant är bildspråket för den postindustriella moderniteten, så långt från den historiska industrialismens kolgruvor och sotiga industristäder som tänkas kan. AI beskrivs, liksom de tekniker som föregått, som den oundvikliga framstegsfaktorn, den som genom historien har fört oss från barbari och knapphet till civilisation och överflöd. Ny teknik presenteras axiomatiskt som bättre än den gamla och som en ofrånkomlig och oemotståndlig naturlag. Knappast någon ifrågasätter den förföriska bilden av viktlös cybermodernitet.
”I dag vill AI-företag att vi ska föreställa oss intelligens som materialiseras utan ansträngning från ljus och luft. De säger att det kommer från ’molnet’, som om det vore en neutral, atmosfärisk resurs. Som om vi inte ledde strömmar av energi, floder av vatten och en armé av mineraler in i dessa system”, skriver Justin McAffee i Collapse Curriculum på Substack. Men, framhåller han, moln behöver inte beväpnade vakter, dricker inte miljontals liter sötvatten om dagen och kräver inte gigawattelektricitet bara för att undvika överhettning. Det gör dock AI.
AI lever inte i luften. Den bor i gigantiska anläggningar som drivs med jättelika mängder energi vilken måste avkylas med ännu större mängder vatten. AI lever på platser, sammanfattar McAffee, och dessa platser omformas, ofta utarmas, för att hålla vår illusion av viktlöshet vid liv. Molnet är en metafor. Men konsekvenserna är det inte. Om vi skalar bort metaforen, är det vi finner kanske lika smutsigt, lika exploaterande och lika kolonialt som den historia vi trodde att vi hade lagt bakom oss.
Redan år 2030 beräknas AI kräva lika mycket energi som Indien, världens mest folkrika land. AI expanderar i en takt som till och med elbolagen medger att de inte kan hänga med i. De nya AI-optimerade anläggningarna är större, varmare, törstigare och betydligt mer strömkrävande än sina föregångare. Amazon, Microsoft och Google driver datacenter i några av världens torraste områden. De tre teknikjättarna planerar hundratals datacenter i USA och över hela världen, med potentiellt enorm påverkan på befolkningar som redan lever med vattenbrist.
Jorden, påpekar Cervenka, har som bekant gott om vatten, men bara 0,5 procent är drickbart färskvatten
I Mexiko, Brasilien, Malaysia, Indonesien, Kenya, Sydafrika och Irland växer uppskalade datacenter fram som industriella katedraler. Komplex på tusentals kvadratmeter. I Querétaro, Mexiko, planeras trettiotvå datacenter i en region som redan upplever historisk torka. I Dublin bröt protester ut när medborgarna insåg att de nya AI-centren utnyttjade vattenreserverna och överbelastade ett åldrande elnät. I Brasiliens nordöstra delar konsumerar nya AI-anläggningar förnybar energi, avsedd att tjäna lokalbefolkningen. I Malaysia och Indonesien varnar myndigheterna redan för instabilitet i elnätet. I Kenya och Nigeria kolliderar återkommande strömavbrott med ankomsten av utlandsägda datamegakomplex.
”Det sägs ofta att tillgången till energi är en ödesfråga, men det är också tätt kopplat till vatten”, skriver Andreas Cervenka i Aftonbladet. Jorden, påpekar Cervenka, har som bekant gott om vatten, men bara 0,5 procent är drickbart färskvatten. Studier visar att vattenreservoarer har minskat i rekordtakt de senaste tjugo åren. Extremtorka, smältande glaciärer och överanvändning av grundvatten är de största bovarna. Forskarna kallar resultaten ”en väckarklocka för världen”. Och i denna alarmerande bristsituation stiger AI-industrin in med sina megabehov av just – vatten.
Som om detta inte var skrämmande nog, beräknas AI hjälpa oljebolagen öka de tekniskt utvinnbara olje- och gasreserverna. ”Artificiell intelligens kommer i slutändan att bli branschens nästa frackingboom,” säger Mike Sommers, chef för American Petroleum. Amin Nasser, vd för Saudi Aramco – världens största oljebolag – säger att företaget har integrerat AI i allt och fördubblat sina teknikutgifter från 2023 till 2024; ”den utbredda användningen av AI har ökat produktiviteten”.
Så har gårdagens smutsiga olja gift sig med morgondagens digitala bonanza. Det är inget nytt under solen – denna AI-teknikens mörka baksida. Nedsmutsningen och utsugningen som en gång fick det första industrilandet England att skämmas över sina lungsotiga bleka barnarbetare, har sedan länge exporterats till sydostasiatiska och afrikanska länder. Just dessa länder drabbas nu hårt av klimatförändringar orsakade av de rika ländernas överkonsumtion.
Har man en gång läst något av Lundaprofessorn och humanekologen Alf Hornborg, så ser man aldrig igen med samma ögon på den moderna teknikens utveckling. Dess glänsande moderna och neutrala yta är, visar han, en illusion. Någonstans långt från världssystemets centrum där vi frågar Chat GPT något på skoj, är det andra som betalar för vårt nöje med naturresurser och sin egen arbetstid. Tekniken får det att se ut som om vi sparar tid och använder resurserna mer effektivt, när det i själva verket handlar om att drastiskt omfördela både tid och tillgångar och sedan osynliggöra denna omfördelning.
Kanske AI själv, med sin extrema kapacitet, kan räkna ut vilka ekologiska skador den kommer att åsamka
I USA, som har kommit längst i utvecklandet av AI-industrin, växer nu också motståndet. Röster över hela det politiska spektrumet har uttryckt oro inte endast över framtida jobbförluster utan även över stigande elpriser, brist på dricksvatten och miljöpåverkan, vattenföroreningar, markanvändning, e-avfall och koldioxidutsläpp. Den 8 december skickade en grupp på över 230 miljöorganisationer ett brev till kongressen där de uppmanade till en paus för nya datacenter. Till och med den mycket republikanske guvernören Ron DeSantis har föreslagit en ”AI – Bill of rights” som skulle begränsa branschen, reglera utbyggnad av datacenter och ”protect natural Florida”.
Är det redan för sent? Har AI tagit över? Då är det viktigt att framhålla att det aldrig är tekniken som tar över, utan de specifika ekonomiska intressen som styr över den. Kanske AI själv, med sin extrema kapacitet, kan räkna ut vilka ekologiska skador den kommer att åsamka? Och kanske kan vi, så här sent i vår utveckling, äntligen sträva efter att bli ekologiskt mogna människor som granskar och överväger varje ny teknik i förhållande till de jordiska ekosystemens gränser, de enda vi alltid måste beakta och respektera.
Läs också om hur vi använder AI som studiehjälp. Och om hur Kvarnsveden i Borlänge kan bli ny AI-hubb.
