Därför vill (nästan) alla flytta till South Carolina

När Morgan Eriksson åker till Sverige för att hälsa på sin släkt blir folk överraskade när han bara talar engelska.

Med blåa ögon, rött skägg och nordiskt namn tas han lätt för en svensk, men i själva verket är han född i staden Greenville i norra South Carolina.

Hans småländska pappa skulle bara bo där ett kort tag på grund av jobb men blev kär och stannade kvar.

I dag är Morgan Eriksson en av få Greenville-bor som är födda i staden, som är en av de snabbast växande i USA.

Det märks när man åker till centrum: överallt syns områden med nybyggda hus.

Och det är tur för Morgan, som är mäklare.

– Trots att det byggs mycket har vi fortfarande bostadsbrist. Vi är långt ifrån att möta efterfrågan, säger han i bilen på väg till ett objekt.

När han började sitt jobb för åtta år sedan var de sex anställda på byrån Bluefield Realty Group. Nu arbetar 220 mäklare där.

Gott om arbetstillfällen, vacker natur och relativt billiga levnadskostnader har fått folk att vallfärda till den norra delen av delstaten.

Dessutom har Greenville ett rikt kulturliv och två restauranger med Michelinstjärnor.

– Du får många av storstadens fördelar, utan dess nackdelar, säger Morgan Eriksson och parkerar bilen utanför ett nybygge.

Tre tvåvåningshus har byggts på rad i ett lite nedgånget bostadsområde nära centrala delen av stan. Vi går in i ett av husen där väggarna är vitmålade och det luktar målarfärg.

Att fastighetsbolag river gamla hus och bygger nya bidrar till att folk utifrån med mer pengar köper bostäder, medan vanliga stadsbor får svårare att bo kvar.

– Så här ser det ofta ut. Du kan ha någon som köper ett nybygge för en halv miljon dollar, och så sitter grannen i ett slitet hus bredvid som han inte har råd att renovera.

South Carolinas dragningskraft började med en kris.

Delstatens textilindustri, som var motorn i ekonomin, hackade på 1980-talet och många fabriker flyttade till Asien. Då försökte politikerna aktivt rekrytera biltillverkare i stället, vilket lyckades.

– Den avancerade tillverkningsindustrin är nu huvudanledningen till att delstaten har växt snabbare än USA i snitt de senaste 15 åren, säger nationalekonomen Joseph Von Nessen från University of South Carolina.

År 2025 var South Carolina den snabbast växande delstaten i hela USA, visar siffror från landets folkräkningsbyrå.

Enligt Joseph Von Nessen, som är född och uppvuxen här, har befolkningstillväxten blivit något av ett självspelande piano.

– Fordons-, flyg- och däckindustrin och dess hundratals underleverantörer ger många jobb, vilket i sin tur gör att byggbranschen växer liksom behovet av sjukvård, säger han.

Att företag etablerar sig i just South Carolina beror främst på infrastrukturen (stora hamnar, flera flygplatser, bra järn- och motorvägar) och tillgången på kvalificerad arbetskraft, som universiteten aktivt jobbar med att upprätthålla.

Därtill är levnadskostnaderna låga, klimatet trevligt och naturen vacker – inte minst i delstatens nordvästra del, där Greenville ligger.

En halvtimme söder om staden arbetar Matt Flege med att bygga vandringsleder i närheten av ett nybygge.

Han flyttade till Greenville för tio år sedan och driver nu Upstate Greenways and Trails Alliance, en ideell organisation som gör grönområden tillgängliga för boende.

– Vi står för finansiering och byggnation, och när leden är klar lämnas den över till kommunen som sköter den, säger han.

Det var kärlekens stig som förde honom hit. Han och hans fru vandrade i bergen norr om Greenville och bestämde sig för att flytta till området.

– Folk älskar att bo här, men de är också oroade över all inflyttning. Man hör ofta folk säga ”vi vill inte bli nästa Atlanta eller Charlotte”, säger Matt Flege.

För att se till att inte alla grönområden påverkas av exploateringen började han jobba med att bygga vandringsleder.

– Man kan inte hindra folk från att flytta hit. Frågan är om vi vill vara proaktiva och planera tillväxten på ett bra sätt, eller låta den bli okontrollerad, säger han och kavlar upp sina blåa skjortärmar.

Tillsammans med tre anställda börjar han bära grenar och sly från en skogsdunge där leden ska gå.

En av arbetarna heter David Bott. Han har levt i området i ett halvår och beskriver sig som en som hoppar runt i landet.

South Carolina är inte hans favoritdelstat.

– Så snart jag kan kommer jag flytta västerut igen, säger han.

Varför då?

– Det är vackrare där och så gillar jag inte luftfuktigheten. Det är varmare i Arizona, men här känns det värre.

David Bott är inte ensam om att vilja bo någon annanstans. Under arbetet med den här texten blir jag kontaktad av Kelly McCuen, en tidigare Greenvillebo som vill nyansera bilden av området.

Hon flyttade nyligen från South Carolina till norra Maine, trots att hennes släkt har bott i sydstaterna sedan 1700-talet.

– Vår femåring var fjärde generationen att bo i vårt hus, säger hon om platsen utanför Greenville där de bodde.

Nu upplever hon att norra South Carolina inte längre är säkert för sina barn.

Dels handlar det om att fler konservativa personer har flyttat till området, och dels om att det är så mycket trafik.

– Ett av våra barn identifierar sig som hbtq-person. Ibland körde folk förbi vårt hus och skrek förolämpningar för att vi hade prideflaggor framme, säger hon.

Utanför huset där de bodde inträffade ofta trafikolyckor. Ibland fick Kelly och hennes man ta på sig reflexvästar och dirigera om trafiken själva innan polisen kom.

– Mitt blodtryck har redan gått ner på de fem månader sedan vi flyttade hit. Vi brukar skämta om att vi hittat år 1982 igen, fast med internet.

Kritiken känner Morgan Eriksson igen, även om han inte håller med om att det är inskränkt – i alla fall inte i stan.

Han poängterar att det är stor skillnad mellan staden Greenville, som är mer progressiv och mångkulturell, och den konservativa landsbygden.

– Det stämmer att vägarna och infrastrukturen har svårt att hänga med när staden växer. Men annars finns det bara en sak jag saknar i Greenville: Ikea, säger han.

Vi sitter i bilen på väg tillbaka till mäklarkontoret när Morgans telefon ringer. Han tittar på skärmen och svarar snabbt, med lätt rynkade ögonbryn.

Det är hans hustru som vill kolla läget. Om några dagar ska paret få sitt andra barn, som de funderar på att döpa till Anders.

Greenville fortsätter att växa.