Man kan tycka att röda mattan skulle vara utrullad på Ben Gurion-flygplatsen i Tel Aviv. Det är trots allt första gången Sverigedemokraternas ledare sätter foten på israelisk mark som inbjuden och omhuldad av den israeliska regeringen. Förra gången han var här, 2024, var han fortfarande på israeliska UD:s persona non grata-lista. Nu är han inbjuden som huvudtalare till en konferens om att motverka antisemitism.
Ändå står han här, i den långa kön till passkontrollen, som vore han vem som helst.
– Jo, det känns bra att vara tillbaka. Förra gången jag var här var det krig. Det är det ju inte nu, säger Jimmie Åkesson till DN.
Han har keps neddragen över pannan, den skuggar ögonbrynet som pryds av ett plåster. Natten före avfärd spräckte han ögonbrynet i krock med en spegel. Han säger senare att han drömde en mardröm om att ”en islamist” försökte döda honom och kastade sig ur sängen i sömnen. Därför har han inte sovit något.
– Eller ja. Det är väl inte helt säkert ändå, men krig är det i alla fall inte.
Sverigedemokraterna var länge ett parti som Israel inte ville tala med.
– Vi har inte kontakt med SD eller några liknande partier i Europa med en tydlig nynazistisk bakgrund, har Israels ambassadör i Sverige, Ziv Nevo Kulman, sagt flera gånger, senast 2023.
När Richard Jomshof (SD) var på besök i landet under samma år ledde det till rubriker i israeliska tidningar.
”Svenskt parti med nazistiska rötter vill bli vänner med Israel och judar” skrev den konservativa tidningen Jerusalem Post och utrikesdepartementet slog fast att dess policy gentemot SD inte var förändrad.
Men företrädare för högerpartiet Likud, premiärminister Benjamin Netanyahus parti, träffade Jomshof. Och året därpå åkte Jimmie Åkesson själv ner till det heliga landet.
Då träffade han Amichai Chikli.
Första gången jag träffade minister Chikli var i den israeliska staden Sderot, bara några dagar efter terrorgruppen Hamas enorma terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023. Amichai Chikli var på besök på en raserad polisstation.
Chikli var då ganska ny i regeringspartiet Likud. Han hade bytt dit från ett parti som betecknas som extremhöger och snabbt blivit minister i Netanyahus regering. Hans ansvarsområde är diaspora och bekämpande av antisemitism. I Sderot spände han ögonen i mig.
– Du är från Sverige? Du borde sova med ögonen öppna. Jag har hört hur situationen är hos er när det gäller radikal islam, sa han.
Det är Amichai Chikli som har bjudit in Jimmie Åkesson som huvudtalare till sin konferens. Den heter ”Generation truth” och samlar representanter från flera europeiska ytterkantspartier, samt exempelvis sönerna till den fängslade brasilianska expresidenten Jair Bolsonaro.
– Det är två saker som brukar lyftas fram som problematiska med den här konferensen: Det ena är vilka som står som arrangörer, och det andra är hur man förstår antisemitism och vad som beskrivs som antisemitism, har Christer Mattsson, forskare och föreståndare på Segerstedtsinstitutet vid Göteborgs universitet, tidigare sagt till DN.
En rödhårig man med kippa och ultraortodoxa vita snören vid byxlinningen skiner upp när han möter den ena Bolsonaro-sonen utanför salen i det israeliska parlamentet Knesset, under konferensens första dag.
– Viva Bolsonaro! ropar han flera gånger och dunkar expresidentens son Eduardo i ryggen.
Jimmie Åkesson är inte på plats. Han har ordinerats vila efter sin huvudskada och ligger kvar på hotellrummet med sin fru, berättar hans stabschef Linus Bylund som står och förser sig med israeliskt snabbkaffe. Mattias Karlsson, som ofta beskrivs som hjärnan bakom Sverigedemokraternas politik, ska däremot hålla ett tal under Knessetsessionen.
Han får inleda, precis efter att Amichai Chikli har hälsat välkomna och berättat hur mycket Israel behöver alla de församlades hjälp i kampen mot radikal islam.
– Vi sitter i en regering som brukar beskrivas som Sveriges mest konservativa regering någonsin. Internationellt sett är det alltså en ganska normal regering, säger Mattias Karlsson och får Bolsonaro junior att skratta högt.
Han pratar vidare om hur ”vänstern” i Sverige stöttar terrorister och om hur SD har varit med och strypt biståndet till Unrwa och vill förbjuda Al Jazeera. Han pratar så länge att moderatorn vid två tillfällen ber honom avrunda.
– Det viktigaste är att vi fortsätter vinna val, säger Karlsson till sist.
– När ni regerar kommer ni att kunna göra ännu mer, summerar moderatorn.
Det är dags för galakväll och Jimmie Åkesson intervjuas av en israelisk tv-kanal med ett glas rödvin i handen. Han har återhämtat sig. Amichai Chikli skakar entusiastiskt hans hand inför ett uppbåd av kameror.
I en paus lyckas vi fånga Chikli.
– Vi har en god relation till Sverigedemokraterna. Jag har haft kontakt med dem i tre år nu, säger han till DN.
– Vi behöver partners som ser och förstår verkligheten och som är villiga att slåss ihop med oss mot det islamistiska hotet, säger Amichai Chikli.
Han pratar om Europa, om Syrien, om kurder och om alawiter som han ”egentligen inte gillar”, men som han ändå inte vill se ”slaktade av al-Jolani”.
Men du känner till SD:s historia och deras stora problem med antisemitism?
– Många europeiska partier har haft sådana problem tidigare. Partier kan också göra om och göra rätt. I judisk tradition tror vi att man kan rätta till sina misstag. Och om man har en vänskap med personer från de här partierna och de kommer hit, de besöker Yad Vashem, de besöker gränsen mot Gaza, då kan man påverka deras syn.
Vad vinner Israel på att ha en relation med Sverigedemokraterna?
– Bland patriotiska och konservativa rörelser har vi funnit det enklare att hitta fränder. Men vi pratar gärna med fler partier i Sverige. Sverige och Israel – vi borde vara väldigt goda vänner. Vi är väldigt lika och har liknande utmaningar.
Israel är ett splittrat land. Det pågår demonstrationer mot regeringen varje vecka och Amichai Chikli är kontroversiell till och med bland partikamrater. Likaså på sitt departement, där tjänstemän tycker att han fokuserar på fel saker.
Konferensåhöraren Yaniv Salama hör oss tala svenska i lobbyn utanför den stora konferenshallen och stannar för att förevisa de ord han själv har snappat upp via sin fru från Göteborg. Han är på konferensen av nyfikenhet, men han förstår inte vad Sverigedemokraterna gör där.
– ”Min fiendes fiende är min vän”, känns det som att man tänker. För mig handlar det om partiets historia men också om Sverige generellt. Sverige måste göra som Tyskland, göra om och göra rätt. Jag är villig att förlåta antisemitisk bakgrund, men det krävs att man ser en ordentlig förändring, säger han.
Vad skulle krävas av Åkessons tal för att du ska ändra uppfattning?
– Att jag får se att han inte är här för att tala illa om muslimer, utan för att omfamna judar. Men jag är tveksam.
Huvudpoängen när Jimmie Åkesson intar scenen i Jerusalem är det muslimska hotet mot väst.
– Antisemitism var länge ett marginellt problem i vårt land. Det var bara något en liten grupp bortglömda män ägnade sig åt, säger Jimmie Åkesson.
Han slår sedan fast att så inte är fallet längre.
– De som i dag står för hatet och våldet är inte marginaliserade, bortglömda unga män. Det är breda grupper som har valt att invandra till vårt land.
Efteråt är Åkesson nöjd med sin insats.
Har antisemitismen verkligen varit marginaliserad i Sverige?
– Jag har under min uppväxt aldrig stött på någon antisemitism. Det är klart att judar i Sverige alltid har varit utsatta, antisemitism har funnits, men bland vanliga människor… jag har aldrig någonsin stött på en vanlig svensk som är antisemit.
Ni har rensat ut antisemiter från ert parti, har du aldrig träffat dem?
– På senare år har vi haft en del av de här marginaliserade, socialt utstötta männen i vårt parti. Framförallt tidigare. Inte så mycket i modern tid, men på 90-talet. Men vad jag har sett har det varit väldigt marginellt i Sverigedemokraterna.
Hur känns det att vara välkommen i Israel?
– Det har varit en process. Vi har successivt blivit accepterade och det känns rimligt, givet vad som har hänt under de senaste två åren. Det vore konstigt om den enda judiska staten i världen inte ser att gamla vänner kanske inte är riktiga vänner och att de som tidigare inte har betraktats som vänner kanske är riktiga vänner. Man har förstått att verkligheten har förändrats.
Ni närmar er Israel medan många andra tar avstånd, i och med kriget i Gaza. Varför?
– Jag är konservativ nationalist, för mig är det självklart att en suverän stat, en fri nation, har rätt att både existera och att försvara sig. Sedan måste man inte älska allt Israel gör. Det är krig, krig är brutalt, så är det.
Det är Förintelsens minnesdag. På Yad Vashem, myndigheten till minne av Förintelsens martyrer och hjältar finns muséer, utställningar, arkiv, monument, skulpturer och minnesmärken om Förintelsen samlade i Jerusalem. Utanför huvudentrén säger Linus Bylund till sina partikamrater att tänka på sina anletsdrag.
– När man har varit här förut känns det kanske inte lika starkt som första gången, det är helt naturligt. Men det är ändå viktigt att tänka på hur man ser ut, att man inte råkar skratta, säger stabschefen.
Amichai Chikli tar utbildningen av sina nya europeiska vänner på allvar. Han går med under den guidade visningen som avhandlar antisemitismens uppkomst och hur den ledde till Förintelsen.
Detta är sista punkten på hans konferens som alltså heter Generation truth och vill ingjuta i sina deltagare att sanningen inte förmedlas av etablerade medier eller partier som lutar åt vänster. Sanningen – för en sådan finns – har enligt Chikli länge varit förnekad.
Den kvinnliga guiden som visar oss runt tycks dock inte vara införstådd med detta. Hon berättar om hur judarna i Tyskland anklagades för att vara för många – trots att de bara utgjorde 0,2 procent av befolkningen.
– Här kan vi lära oss en viktig läxa: sanningen spelar ingen roll. Det som spelar roll är din uppfattning av sanningen, säger guiden.
