En så kallad högtrycksblockering – ett högtryck som ”fastnat” – har gjort att kylan bitit sig fast över Sverige de senaste veckorna. Samtidigt har ihållande ostliga vindar pressat ut stora vattenmassor från Östersjön genom Öresund och de danska bälten.
Inklusive vatten från Bottniska viken och Finska viken handlar det om uppemot 300 kubikkilometer. Och det trots att vattenståndet höjdes i samband med stormarna Johannes och Anna kring nyår.
Att vattenståndet i Östersjön varierar är inget konstigt. Men att nivåerna sjunkit så mycket som de gjort i år händer inte ofta.
– Många av mätserierna vi har i Östersjön är på 100 år eller mer och i Stockholm är det faktiskt över 200 år. På den tiden finns kanske en handfull liknande tillfällen, säger Jörgen Öberg.
– Jag kollade upp Vänern som jämförelse och den innehåller ungefär 160 kubikkilometer. Så det är nästan dubbelt upp.
I Finland har flera lågvattenrekord slagits och även vid flera av de svenska mätstationerna har vattennivåerna sjunkit ner mot historiskt låga noteringar.
Att Östersjön tömts på så pass mycket vatten ger dock i gengäld visst hopp om ett större inflöde av nytt, fräscht vatten till de hårt ansatta syrefria bottnarna.
Det första steget – de låga nivåerna – har redan uppnåtts. Men många steg återstår, konstaterar Jörgen Öberg.
Det handlar bland annat om vädret, helst ska det bli ett längre ”höstväder” med lågtryck och västliga vindar. Men också om vilken typ av vatten det blir.
– Det måste vara vatten av tillräckligt hög kvalitet för att göra nytta. Det ska vara tillräckligt salt, vara kallt och helst ha varit med om någon storm så att brutna vågor har fört ner syrgas i vattnet, säger han.
Sedan väntar dessutom flera ytterligare hinder innan vattnet väl når de djupaste punkterna och gör nytta.
Allt som allt lite av ett lotteri med andra ord.
– Man kan ju hoppas, men det är många steg kvar. Förutsättningarna är bättre än på länge, men än så länge bara i det första steget av fyra, fem, säger Jörgen Öberg.
