På en parkeringsplats bakom läktaren på OS-arenan i Antholz radar de upp sig, vallabussarna.
Så sent som i slutet av 00-talet höll det svenska skidskyttevallarna till i en container. I dag har landslaget en bjässe till trailer, med allehanda faciliteter och uppgraderad till bästa möjliga arbetsmiljö och hållbarhetstänk.
Flera landslag har i dag liknande resurser. Men knappast alla.
Klyftorna i sporten är stora, säger svenska OS-stjärnan Sebastian Samuelsson som även är ordförande i de aktivas kommitté inom internationella skidskytteförbundet (IBU).
– Min känsla är att de kanske blir större och större hela tiden.
Visserligen är IBU som förbund duktigt på att omfördela resurser och utbildning till mindre nationer, säger Samuelsson. Det gäller hjälp med valla, mentorskap för tränare och rena pengar.
Flera nationer har även egna samarbeten, exempelvis hjälper Sverige Storbritannien med deras skidor. Men klyftorna gör att vissa nationer kan springa ifrån övriga, säger 28-åringen, och nämner Norge i längdskidåkningen som skräckexempel.
En utveckling likt längdåkningens är inget som skidskyttet vill se. Sporten har länge kunnat skryta med många nationer på topp-tio.
– Men ja, det är en stor skillnad (i resurser), säger Sebastian Samuelsson.
– Och kanske är vallningsfrågan det som ger störst utslag.
På juniornivå, senast i EM och junior-VM, har man de senaste åren testat ett system med så kallad gemensam, centraliserad, vallning.
– Där får man lämna in skidorna och sen får alla hyfsat lika vallning. Det är ett relativt nytt steg för att försöka minska hur många vallare man behöver ha med sig på en juniortävling, säger Sveriges sportchef Anna Maria Uusitalo och förklarar:
– Då är det kanske åtta olika länder som har med vallare på den här gemensamma stationen. Vi tycker att det har funkat bra. Det blir ju en rättviseaspekt.
Samuelsson skulle dock hellre se ett upplägg där de olika landslagens roll tonas ner än mer:
– Jag tänker kanske att leverantörerna (av valla) skulle kunna ta över vallateamen.
En fabrikant vallar åt vissa åkare, en annan åt några andra, fortsätter han.
Skulle det jämna ut skillnaderna?
– Ja, precis. Alla kanske inte måste använda sig av det, då blir det ju en väldigt stor apparat. Men om den möjligheten finns, om man är mindre nation, att man kan få det stödet och att IBU kanske kan gå in med pengar i den satsningen … Jag tror att en sådan variant kan bli bättre än gemensam vallning.
Förslaget skulle kunna stävja den utveckling man sett inom längdskidåkningen, fortsätter 28-åringen.
– Ja. Jag spekulerar ju här, men så tänker jag.
– Sen finns det säkert jättemånga svårigheter kring det. Men jag tycker att det är något man borde undersöka.















