Idén om egna kärnvapen i Norden är provokativ men en av Norges främsta experter på atomstrategi, överstelöjtnant Johannes Kibsgaard, uppmanar oss att våga tänka tanken givet det säkerhetspolitiska läge vi befinner oss i.
– Vi behöver mer kunskap så att vi alla – forskare, politiker och medborgare – kan förstå problemet och komma fram till den minst dåliga lösningen.
Det är inte första gången Kibsgaard lyfter frågan om nordiska kärnvapen, men nu tas den på större allvar än tidigare.
– Det viktigaste för mig är att vi i Norden fattar ett informerat beslut, oavsett om vi väljer att vara en kärnvapenfri zon eller utveckla egna vapen. Vi måste förstå riskerna och konsekvenserna.
Debatten har fått ny fart efter att Frankrikes president Emmanuel Macron i början av veckan föreslog att franska kärnvapen kunde bli europeiska.
Knappt hade han satt punkt förrän Sverige och Danmark bekräftade att länderna för samtal med Frankrike.
Norge och Finland nämndes inte, men Norge verkar vara på väg att ändra sig efter att först ha varit avogt inställd.
– Vi vill tydligen först ha en dialog om vi ska ha en dialog, säger Kibsgaard.
Den finländska regeringen meddelade i torsdags att kärnvapenlagen ska luckras upp, men utan att vara särskilt tydlig med varför. President Alexander Stubb säger i Ilta-Sanomat att han diskuterat kärnvapnen med sin franska kollega:
– Förslaget är intressant och vi är redo att diskutera, men vi ville inte att Finland skulle nämnas bland de länder som för dialog. Allt har gått så snabbt.
Överstelöjtnant Kibsgaard konstaterar att frågan om kärnvapen är mycket mer komplex än ett enskilt utspel.
– Man måste skilja mellan Macron och Frankrike. Macron vill troligen på ett personligt plan att Frankrike ska ta en ledande roll, men det finns mycket motstånd internt.
Det är också därför den franska presidenten formulerar sig så oförpliktande, bedömer Kibsgaard.
– Utspelet är först och främst ett rop om att kärnvapenproblematiken inte kommer att försvinna. Det är inte ett rop om fransmännen har en lösning, utan ett rop om att vi tillsammans måste skapa en lösning.
Det är här förslaget om nordiska kärnvapen kommer in i bilden. Kibsgaard hänvisar till en rapport som lanserades under Münchenkonferensen och som målar upp fem möjliga lösningar för Europa: hålla fast vid USA:s garanti, låta Frankrike och Storbritannien ersätta USA, skapa en gemensam europeisk styrka, etablera flera nationella arsenaler eller satsa på konventionell avskräckning.
Den norska överstelöjtnanten tror på alternativ fyra, att fler europeiska länder skaffar kärnvapen vid sidan av Storbritannien och Frankrike. Han tänker främst på Polen och Norden.
– Om Europa blir den fjärde stora kärnvapenmakten, vid sidan av USA, Ryssland och Kina, är det lättare att återupprätta en stabil maktbalans i världen.
Han förklarar vad han menar:
– Har du sett ”3 Body Problem” ? Det är en science fiction-serie på Netflix om trekropparsproblemet som i klassisk fysik beskrivs som ett olösligt problem. När tre kroppar utövar krafter mot varandra uppstår kaos och det blir omöjligt att förutsäga vad som kommer att hända.
Det är den situationen vi står i nu, menar Kibsgaard.
– Kineserna har traditionellt haft en mycket nykter avskräckningsdoktrin, med en arsenal på nivå med Frankrike och Storbritannien, alltså dramatiskt mycket mindre än USA och Ryssland.
Men nu pågår en massiv uppbyggnad som bottnar i Kinas ambition att ta plats i världssamfundet utifrån makt och styrka.
– Jag tror att kineserna är intresserade av en global nedrustning men vill inte förhandla utifrån en svag position. De vill bli lika stora som USA och Ryssland när det gäller kärnvapenförmåga.
Det är den verkligheten vi har att förhålla oss till i Norden, menar Kibsgaard.
– Finland har hela tiden förberett sig fysiskt och psykologiskt på att slåss mot en fiende med kärnvapen. Men för länder som Norge och Danmark, som USA hållit sin hand över, upplevs förändringarna som mycket mer dramatiska. President Trump har skadat vår tilltro till amerikanerna men problemet består oberoende av vem som blir president nästa gång.
Kibsgaard påminner om att USA redan under president Obama konstaterade att de måste dra sig tillbaka från Europa för att i stället koncentrera sin styrka till Östasien som en följd av Kinas tilltagande dominans.
Så är vi tillbaka där vi började, vid idén om nordiska kärnvapen i en ny tid.
– Jag har i en tidigare debatt spått att om något land kommer att leda Norden i kärnvapenfrågan så blir det Sverige. Det tror jag fortfarande.
Svenskarna har ett annat förhållande till kärnvapen än oss andra, fortsätter Kibsgaard.
– De har kunskap om kärnvapenutveckling, som en del av sin historia. Första gången jag tog upp tanken på nordiska kärnvapen blev norrmännen chockade, medan svenskarna bara nickade lugnt och sade ”Ja, atomvapen, det måste vi kanske tänka på på nytt”.
I det sammanhanget talar han om Finland som Nordens rationalister med en effektiv beslutsprocess.
Han småskrattar mitt i allvaret:
– Om vi skulle ha ett nordiskt kärnvapenprojekt får Norge stå för pengarna, Sverige för vetenskapen och Finland för projektledningen. Jag har märkt att diskussionerna bland finska militärer om vad som ska göras är korta och besluten förnuftiga. Dessutom genomförs de snabbt.
Så vem ska trycka på knappen?
– Min idé är att myndigheten att använda vapnet ska rotera mellan statsledarna i det jag kallar en myndighetskarusell. Beslutet ligger hos Stubb i fem månader, sedan hos Kristersson i två månader och så vidare. Vem som sitter på beslutet och hur länge är belagt med största hemlighet.
– Det innebär att om ryssarna funderar på att göra något måste de förhålla sig till att makten att använda kärnvapnet kan ligga hos vilken nordisk statsledare som helst.
Det skulle skapa en osäkerhet som räcker för att avskräcka, tror Kibsgaard.
– Ungefär som rysk roulett.
