Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
När Simona Mohamsson (L) träffade missnöjda partimedlemmar i veckan erkände hon att processen fram till tvärvändningen om Sverigedemokraterna ”inte varit så bra”.
Det är en rejäl underdrift.
Så sent som i november beslutade Liberalerna på sitt landsmöte att partiet inte skulle släppa fram en regering med SD-ministrar. Det kan opinionsbildare ha synpunkter på och vilja att partiledaren ska strunta i. Men ordföranden själv bör knappt tänka tanken.
För landsmötet är inte vilken sammankomst som helst. Enligt stadgarna är det Liberalernas högsta organ. Ombuden som deltar i omröstningarna är till största delen utsedda av förbunden – alltså av medlemmarna (om nu någon har glömt att partier är medlemsorganisationer). Så den klubbade politiken är den som gäller, oavsett vad omgivningen eller enskilda liberalpartister tycker.
Att Mohamsson bara några månader efter att ombuden sagt sitt började föra hemliga samtal med SD om regeringsfrågan är därför ingen liten grej. Att därefter ingå en egen överenskommelse med Jimmie Åkesson, tvärtemot sina medlemmars uttalade vilja, ligger milt uttryckt inte i linje med hur processen ska gå till i en demokratisk förening. Och att medvetet avstå från att informera partistyrelsen tills ”Sverigelöftet” var klart, och tvinga ledamöterna att hastigt ta ställning där och då, är toppstyrning av sällan skådat slag.
Processen som sannolikt slutar i att Liberalerna förpassar en stor del av sin stolta historia just till historien har alltså knappast bara ”inte varit så bra”.
Lägg till att kvällens extra landsmöte hålls digitalt, vilket gör det svårare för deltagarna att prata ihop sig. Att den enda frågan som ska avhandlas är omval av partiledaren, som plötsligt har bestämt sig för att man med henne får Jimmie Åkesson på köpet. Och att det hela utlysts med bara någon veckas varsel – de som föredrar att hålla fast vid beslutet från november gavs därmed små chanser att skaka fram en motkandidat.
Processen som sannolikt slutar i att Liberalerna förpassar en stor del av sin stolta historia just till historien har alltså knappast bara ”inte varit så bra”.
”En käftsmäll mot hela partilandet”, som L-kvinnors ordförande Malin Sjöberg Högrell uttryckte saken, är en bättre beskrivning.
Läs mer:
Susanne Nyström: Nu kan ingen längre tvivla på Centern – Birgitta Ohlssons entré säger allt
DN:s ledarredaktion: Om Mohamsson behandlar kollegor så här – hur kommer hon då behandla väljarna?
