Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Min granne gick på restaurang en kväll, och just som maten placerades framför henne på bordet fick hon en uppenbarelse: Det var ju ett djur som låg där. Ett djur som dödats.
Sedan dess är hon vegetarian.
Jag hoppas innerligt att något sådant aldrig händer mig. Jag äter visserligen inte särskilt mycket kött som det är, av hänsyn till miljö och klimat och hållbarhet, och så lite till djuren. Men att med hela sitt väsen verkligen känna hur fel det är? Det vill jag inte. Det skulle nämligen göra livet lite, lite jobbigare och tråkigare.
Ja, så självisk är jag, liksom alla som äter animaliska produkter, skulle jag vilja säga. För folk har missförstått. De behandlar detta som en fråga om logik. Det är därför diskussionen alltid blir så förvirrad och osammanhängande, och snabbt kollapsar i känslostormar som slår ut all kommunikation.
Nu senast gäller det pratshowen ”Skavlan & Sverige”.
Där förklarade influeraren Alexandra Nilsson – som tidigare gick under aliaset Kissie – frankt att hon i en nödsituation hellre skulle rädda sina hundar än ett främmande barn, eftersom hundarna är hennes familj. Tittarna blev som vansinniga, och i sin iver att bevisa hur oerhört högt man bör värdera människoliv dränkte de henne i dödsönskningar och mordhot (Expressen 23/3).
Vid Fredrik Skavlans bord satt även en djuretiker som man velat höra mer av, men det fick man inte eftersom artisten Patrik Arve tog upp all plats med resonemang som hämtade från en soffa i konsertlogen backstage inpå småtimmarna. (Självklart borde en påkörd älg få åka ambulans, varför skulle människan som körde på den ha mer rätt till hjälp?)
Artisten Patrik Arve tog upp all plats med resonemang som hämtade från en soffa i konsertlogen backstage inpå småtimmarna.
Där satt också köttkrögaren Johan Jureskog, som sympatiskt nog försökte lyssna på motargument, fast ändå utan att vilja ta till sig det som sades. Liksom landsbygdsminister Peter Kullgren (KD), som obegripligt nog brinner för att svenskarna ska äta ännu mer kött. Trots att forskarna och numera också myndigheterna säger motsatsen.
Sedan kom Ed Winters in.
Han är djurrättsaktivist, och han formligen slaktade de andra med sitt orubbliga, vänliga lugn. Och med sanningen.
För visst kan man säga att vi alltid har dödat och ätit djur. Att djuren själva gladeligen dödar och äter varandra. Men poängen är att vi i Sverige inte längre måste göra detta för att överleva. Framför allt borde vi inte göra det i den industriella skala som det är fråga om i dag: hålla dem inspärrade under vedervärdiga förhållanden som inger dem ångest och lidande, och sedan avrätta dem.
Jag borde bli vegan, det är av ren bekvämlighet jag blundar inför denna faktum. Man måste ju inte vara moraliskt konsekvent. Men man kan väl åtminstone erkänna sitt hyckleri.
Läs mer:
Lisa Magnusson: 30 kränkta personer är väl inget – målet är att reta upp tusentals
DN:s ledarredaktion: Trump är på väg att fastna i rävsaxen – är detta hans sista chans?
