Den 7 februari i år togs det första spadtaget till en ny konsthall i Risudden/Vitsaniemi, alldeles invid Torne älv. I byn bor det 63 personer. Men 1 545 personer har donerat pengar för att bli delägare i konsthallen, i en av landets mest lyckade kulturbaserade crowdfundingkampanjer. Finansieringen täcks i övrigt av 29 olika instanser: fonder, stiftelser, bidragsgivare och enskilda välbärgade entusiaster.
Vad får drygt 1 500 privatpersoner och ett antal stordonatorer att gå in och stötta en konsthall mitt ute i ingenstans? Och vad lockar chefen för en av Sveriges mest prestigefulla konstinstitutioner, med en doktorsgrad från Goldsmiths i bagaget, att bege sig drygt 100 mil norrut och träda in som konsthallschef i ett ännu inte realiserat projekt?
– Som många andra tyckte jag att det verkade fullständigt skogstokigt, och då kan man ju inte riktigt låta bli.
Det är Theodor Ringborg, tidigare konstnärlig ledare för Bonniers konsthall i Stockholm, som berättar.
– Min fru är från Kangos och vi hade pratat om att flytta norrut. Men det var tänkt för framtiden. Avgörandet att göra det tidigare kom sig av att man upptäckte att jag hade ett hjärtfel. I två veckor låg jag på SÖS hjärtintensiv, och när man ligger där som inför döden kommer framtiden snabbt ganska nära. Så jag sa jag upp mig från Bonniers och kom överens med Gunhild om att jag skulle hjälpa henne att förverkliga det här stället.
För att få hela bilden måste vi backa bandet ytterligare något decennium, till 2009, då nämnda Gunhild Stensmyr av en händelse fick möjlighet att köpa ett skogshemman ”på en sagolikt vacker plats” med utsikt över Torne älv.
– Med min bakgrund som konsthallschef, och med inspiration från det danska konstmuseet Louisiana i huvudet, tänkte jag bara ”wow, vilken plats för en konsthall”. Efter det kunde ingenting stoppa mig, säger Gunhild Stensmyr över en kaffe i Stockholm.
Stensmyr är ursprungligen från Hedenäset i Övertorneå. Hon har bland annat varit chef för Norrtälje konsthall och intendent för Bildmuseet i Umeå samt startat konsthotellet Arthotel Tornedalen – ett slags albergo diffuso för konstälskare, välbesökt av kontinentala européer och amerikaner från den bildade övre medelklassen.
När Theodor Ringborg för tre år sedan äntrade konsthallsprojektet hade Gunhild Stensmyr redan fått ett antal privata finansiärer att bli fascinerade av idén.
– Theodor har gjort ett fantastiskt arbete med att samla in kapital och se till att alla löften infriades. Och hans erfarenhet som konsthallschef är naturligtvis oerhört värdefull.
När jag över videolänk frågar konsthallschefen vad som hänt sedan det där spadtaget är det dock inte konst, utan schakt, limträbalkar och bergvärme, som har upptagit det mesta av hans tid.
– Att jag har varit chef på olika ställen och doktorerat, det är liksom bara ett missöde, säger Theodor Ringborg, halvt på skämt.
Sin entré i konstvärlden gjorde han som killen som skruvade upp tavlor och byggde konstverk åt konstnärer som Peter Geschwint och Gunilla Klingberg.
– Jag ser mig fortfarande mycket som en enkel tekniker, och nu har jag också fler möten om gradlutningar och svensk AMA-standard än om Foucault och Derrida. Inget fel på dem, men att handfast få skapa den infrastruktur som behövs för att konstnärer och kulturutövare ska kunna förverkliga sina idéer – och att bygga en konsthall på det här sättet i den här unika miljön – det är nog det största eldprovet man kan få.
I provet innefattas även nämnda finansieringsfråga, som bottnar i att det i Sverige i stort sett bara finns två kulturinstitutionsmodeller: den helt offentligt finansierade och den helt privata.
– Liksom många kommuner har Övertorneå inte pengar att bygga en konsthall, så om vi värnar en levande landsbygd som också inbegriper platser för kultur måste vi hitta nya modeller.
Han konstaterar att synergierna mellan offentlighet, kultur och näringsliv är svåra att få till.
– Alla regelverk gör det oerhört krångligt. Men det går, och om vi fick lära ut allt vi lärt oss här tror jag att vi skulle kunna berika kulturfältet i stort.
Konsten kommer att kretsa kring norra regionens kreativa historia. Theodor Ringborg berättar om Nils Nilsson Skum, som nio år gammal fick sin första penna av några engelska turister och började teckna på matförpackningar. 1937 visades han på Världsutställningen i Paris. SJ byggde en station vid hans hem i Sjisjka längs Malmbanan bara för att han skulle kunna fortsätta verka som konstnär.
– Men vill du se många Nilsson Skum-verk i dag får du åka till södra Sverige. Samma med Helmer Osslund, Sonja Eriksson, Mia Green och Anna Boberg. Det finns fantastiska berättelser och konstnärskap som har verkat i Norrbotten, och tack vare det här bygget kommer vi äntligen att kunna tillgängliggöra den konsten, förklarar Theodor Ringborg.
Byggnaden – en ladugårdsbyggnad på 900 kvadrat – är ritad av den finska arkitekten Anssi Lassila, som 2012 vann en arkitekttävling utlyst av Gunhild Stensmyr. När vinnaren presenterades i Gamla skolan i Risudden/Vitsaniemi konstaterade kommunens byggnadschef att konsthallsprojektet var det största som hänt i Tornedalen sedan kyrkorna byggdes.
En annan som inte tvivlar på idén om en konsthall i en by med 63 personer är tidigare fondförvaltaren Richard Kahm, en av projektets större privatinvesterare. Om man lyfter blicken från byns invånarantal framträder en annan verklighet, menar han.
– Vid gränsövergångarna mot Finland rör sig 12,5 miljoner människor per år. Regionens Ikea har 1 miljon kunder årligen, så flödena här är stora. Gunhild är också en fullständigt otrolig person och har genomfört sådant här tidigare. Eftersom jag både har rötter i regionen och brinner för konsten vill jag självklart hjälpa till. Theodor är också fantastisk – att hitta en så kompetent person som bosätter sig in the middle of nowhere är otroligt, säger Richard Kahm.
Vikten av att människorna i regionen ska känna att det är deras konsthall understryks av alla inblandade. Det är enligt Gunhild Stensmyr ingen ”Stockholmsk innerstadsgallerikonst” som ska visas. Theodor Ringborg förtydligar:
– Vi har skämtsamt börjat säga att folk tänker väldigt lite på konsthallar för att konsthallar tänker väldigt lite på folk. Vi vill sätta folket först, därav crowdfundingkampanjen. Oavsett om du haft möjlighet att ge 50 kronor eller 1 miljon ser vi dig som en del av bygget.
Han nämner konstnären Ingmar Callenberg, som på 1960-talet skapade så kallade lekskulpturer runt om i Norrbotten. Däribland ”Klätterkulan” som var både ett offentligt konstverk och en klätterställning.
– Nu har vi fått stöd att återskapa en sådan, för att låta barn möta konsten på deras egna, lekfulla villkor. Vi har även funderat på hur konsthallen kan ha en samhällsbyggande funktion, och planerar tillsammans med Coop Norrbotten att integrera en liten lanthandel i vår museibutik. Sådant kan göra stor skillnad för hur folk interagerar med konsthallen.
Att bygga en stor, avancerad konsthall i ett arktiskt klimat, 80 meter från en nationalälv, i en by med 63 personer, har varit så svårt att Theodor Ringborg knappt kan beskriva det. Men det första spadtaget firades med fika på Gamla skolan och senast den 1 april 2027 ska det vara klart. Snart, kan tyckas, men huset prefabriceras till stor del på annan ort. Och Gunhild Stensmyr är glad.
– Det har varit oerhört mycket jobb men det har aldrig känts betungande. Att lösa svåra problem ser jag som en del av den kreativa processen, säger hon och tillägger:
– Jag har visualiserat det här i så många år att det känns helt naturligt att det äntligen blir av. Det här missionerandet som jag håller på med är så viktigt. Konsten är ju inte lokal, den är global, och förenar oss i så många lager. Sverige är inte kulturlöst och det finns massor med privata pengar, men vi saknar strukturer för att utveckla kulturen på fler platser och sätt. Det här projektet kan visa att det går.
Fakta.Konsthall Tornedalen
Grundad av Gunhild Stensmyr som tillsammans med Stiftelsen Konsthall Tornedalen, där KTH:s rektor Anders Söderholm är ordförande, står som ägare.
Ritad av Anssi Lassila och hans arkitektbyrå OOPEAA.
Bygget ska enligt nuvarande planering stå klart senast den 1 april 2027.
Konsthallschef är sedan tre år tillbaka Theodor Ringborg.
Konsthallen kommer att visa konst med regional förankring. Runt om konsthallen kommer man även att visa samtidskonst. Som en del av det globala konstprojektet The world weather network bjuds utvalda samtidskonstnärer upp för att skapa konstnärliga väderrapporter.
I Risudden/Vitsaniemi huserar även teater- och performancegruppen Institutet som årligen arrangerar en scenkonstfestival i byn.
