Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det finns mycket att uppröras över när man sett alla tre delar av SVT:s Lundsbergsdokumentär ”Arvtagarna”. Även om det inte är något nytt under solen att den mytomspunna internatskolan länge har odlat en skolkultur som bygger på underkastelse, förnedring och bestraffning, där pennalism, rasism och antisemitism är helt internaliserat, är det chockerande att se särskilt det tredje avsnittet där reportern har lyckats få tillgång till ett nu stängt Instagramkonto med mycket våldsamma och kränkande videoklipp.
Det som pågått, och troligtvis fortfarande pågår för en kultur tar tid att förändra, är en slags realtidsiscensättning av ”Flugornas herre”. Med en stor skillnad. De strandsatta barnen var helt själva och skapade därför egna regler och hierarkiska system. På Lundsberg finns vuxna, men det är vuxna som stänger öron, ögon och mun för det som helt uppenbart pågår och har pågått under generationer.
Det är också därför Camilla Läckbergs vädjan här i DN att ”det är viktigt att vi klarar av att hålla flera perspektiv i huvudet samtidigt” som exemplifieras med att hennes son ”stortrivs och frodas på Lundsberg” är ett goddag-yxskaft-inlägg i debatten. Skolor som Lundsberg, liksom alla andra där kränkande och kriminella aktiviteter pågår, behöver inte försvarstal, de behöver ansvarsutkrävanden.
DN:s Johan Croneman reagerar i en krönika på att ”Det kanske ändå märkligaste efter de två första delarna av serien är att Johannes Hallbom låter förövarna bli offer” och syftar på de fem elever som stängts av, polisanmälts och (fyra av dem) dömts i tingsrätten för bland annat misshandel, där Gunilla von Platens son är en av dem. Men offer är ofta också förövare. I avsnitt tre hörs vittnesmål från just den rättegången, där både målsäganden och tilltalade berättar om den traditionsbundna kultur som man som elev tvingas att acceptera från första skoldagen, om man inte vill begå socialt självmord som en elev uttrycker det.
Våldet går i arv, generation efter generation. Den som blivit förnedrad och slagen förväntas själv förnedra och slå. Våldet är systematiserat och kollektiviserat, och sker med vuxna i närheten, som med sin tystnad sanktionerar det. De elever som uttalar sig i dokumentären säger alla att det är osannolikt att ingen vuxen har sett eller hört något. Under den grovt rasistiska och antisemitiska rap-battlen som föregick misshandeln i januari 2025 närvarade husfar. Under rättegången skyller han på att han stod bakom en högtalare och därför inte noterade vad som pågick. Jag hoppas att han och de andra selektivt blinda och döva vuxna skäms.
Pojkar fostras till att bli män som tar vad de vill ha, med hjälp av sitt våldskapital
Tydligt är att Lundsberg är männens värld, där destruktiva manlighetsnormer reproduceras. Pojkar fostras till att bli män som tar vad de vill ha, med hjälp av sitt våldskapital. Svaghet bestraffas, vare sig det gäller vuxna anställda eller yngre elever.
Så var är tjejerna? Bortsett från ett klipp när man hör en tjejröst sjunga en rasistisk hatsång till ett foto på Gunilla von Platens son, finns det två korta sekvenser med två tjejer som är oroväckande, båda tagna från det stängda Instagramkontot. Först ett klipp som man knappt noterar eftersom det passerar så snabbt, med en tjejs nakna kropp i en sexuell pose. Och fyra minuter från slutet ett annat klipp från ett gemensamt sällskapsrum där en jeansklädd tjej sitter på kanten av ett soffbord, och en kille i kostym går fram och sätter sig i hennes knä, rullar sin underkropp mot hennes ett par gånger innan han reser sig upp, vänder sig mot henne och särar aggressivt på hennes ben med sina händer och ställer sedan sitt ena ben mellan hennes ben. Hon med händerna indragna i tröjan, ena handen som skydd mellan benen. I bakgrunden hörs uppmuntrande rop från andra elever, mestadels manliga, i soffan.
Sedan mars i år utreder Diskrimineringsombudsmannen, DO, Lundsbergs arbete mot trakasserier och sexuella trakasserier mellan elever. Låt oss hoppas att Arvtagarna har ruckat aningen på tystnadskulturen, så att föräldrar och elever som har något att säga om detta, vågar göra det.
Alex Schulman: Alla har skött sig uselt efter dokumentären om Lundsberg
Catia Hultquist: Är bråket på Lundsberg den svenska överklassens eget metoo-ögonblick?
Isabelle Ståhl: Ondskan ligger fullt synlig i berättelsen om Lundsberg
Inifrån Lundsberg: ”Att vägra lyda en order är lika med socialt självmord”