Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Var sattes attacken in? Var det där i gathörnet, han som svängde in plötsligt framför mig. Eller kanske i den lilla kön på Ica? Hon som stod bakom mig och snörvlade i mobilen.
Men det kan kvitta, sent en afton kom den första stöten. Aningslös låg jag lojt tillbakalutad i soffan med värmeelementet, den strävhåriga taxen Douglas, vid fötterna. Jag bläddrade bland filmutbudet i tv och fastnade för dokumentären ”Soundtrack to a coup d’etat”. En intressant film om Kongokrisen och dess aktörer.
Knappt hade filmen hunnit starta förrän förkylningsvirusets armé slog till med ett välriktat överraskningsanfall. Det började med stickningar i halsen. Därefter vidtog ett nysningsartilleri. Den strävhårige stördes i sin kvällslur.
– Hörde du?! sa jag efter femte högljudda nysningen på raken.
Den typen av ironiska frågor roar emellertid inte Douglas.
Det är märkvärdigt att förkylningar alltid har en viss dramaturgi. Ett förlopp snarlikt ett krig med attacker, framryckningar, bakhåll, närstrider och kapitulation.
Först kommer halsirritationen följd av rinnsnuva och nysningar. Därefter ibland feber, trötthet, nästäppa och sedan hosta.
Klockan 02.38 har jag motvilligt läst ut ”Fars rygg” av Niels Fredrik Dahl.
Hostan är värst. Du uppmanas dricka hett te med massor av honung. Du gör det, ja till den grad att det kluckar när du går. Men du fortsätter hosta, särskilt nattetid. Så du baxar upp huvudänden med kuddar. För att inte falla åt sidan om du skulle råka somna lägger du även kuddar utmed sidorna.
– Välpaketerad, muttrar jag trött men fortfarande vaken klockan 02.38.
Då har jag motvilligt läst ut ”Fars rygg” av Niels Fredrik Dahl (vill ha den kvar, läsa vidare), sett Artemis II landa i havet och lyssnat till radions ”Notturno”. Och hostat.
När dagen gryr går jag upp och kokar mer te, ringlar i mer honung. Den strävhårige sprallar lite extra för att pigga upp mig. Han har haft en utmärkt natt och snarkat ljudligt.
Men så en morgon på sjätte dagen händer det. Immunbrigaden har slagit tillbaka fienden. Viruset är på reträtt. Snörvlandet har upphört. Det enda som kvarstår är en och annan envis hostattack, särskilt när man inte bör hosta.
Som i den lilla kön på Ica. Mannen som står framför mig kommer kanske om ett par dagar undra om det var där och då han blev smittad.
Läs fler av Ståhlis kåserier, som Att vara eller inte vara en badanka.
