Väggarna hemma hos David Szalay är kala. Bokhyllan förvånande tom, för att tillhöra en Bookerprisvinnare.
– Vi har precis flyttat in, förklarar han när vi ses på länk. Några minuter in i samtalet ber han mig artigt om ursäkt, han måste öppna för killen som ska fixa varmvattnet.
Sedan några år bor Szalay i Wien. En lämplig boplats, kan tyckas, för en författare som skildrar en socialrealistisk odyssé genom de senaste decenniernas Europa.
”Flesh” heter boken som belönades med det prestigefyllda Bookerpriset i fjol. Den ges nu ut på svenska med titeln ”Kött”, översatt av Amanda Svensson. Läsaren får följa ungraren István genom livet – från tonåren och framåt, genom krig, tragedier och sexuella erfarenheter, hela vägen till ett vuxenliv i London.
Varför tror du att boken har blivit en sådan succé?
– Vem vet? Jag tror att den är ganska lätt att läsa. Visst, den är rätt känslomässigt utmanande, men jag menar i hur den är skriven, säger David Szalay.
Just det minimalistiska språket har lyfts fram av både kritiker och läsare.
– När jag skrev boken fokuserade jag på livet som en kroppslig upplevelse. Jag menar inte att livet bara är det, men jag har känslan av att allt annat bygger på det. Den fysiska upplevelsen av existensen är liksom det enda vi kan vara helt säkra på. Då blir också språket konkret.
Många har under läsningen av boken tagit fasta på idén om mannen som objekt. Att István i sin omgivning definieras utifrån sina muskler, sitt våldskapital, sin sexuella förmåga. Ett stycke kött. Szalay håller delvis med, men vänder sig samtidigt mot resonemanget:
– På ett sätt är det oundvikligen så, men … jag tycker att boken är väldigt känslomässig också. Poängen är inte att vi är maskiner som rör oss genom den fysiska existensen, eller att ingenting händer i våra huvuden, utan att vi inte kan fly från det fysiska. Titeln på boken speglar det också. Det köttsliga är det definierande villkoret för allt i våra liv.
Sexskildringarna i ”Kött” är följaktligen rätt explicita. David Szalay menar att det går hand i hand med hans ambition för boken.
– När man skriver en bok utifrån det fysiska perspektivet är det oundvikligt att skriva om sex. Händelserna i det första kapitlet gör det rätt tydligt.
När vi först träffar István är han 15 och blir groomad av en gift grannkvinna i 40-årsåldern. De inleder en hemlig sexuell relation, trots att István inledningsvis äcklas av henne. Där i början framstår hans liv som nästan förutbestämt. Som om saker bara händer honom. Men under bokens gång blir Istváns egen agens allt tydligare.
I början av sin tid i London arbetar han som dörrvakt på en strippklubb i Soho. Så småningom tar han i stället sig in i den rika familjen Nyman som chaufför, och börjar ligga med frun i familjen. Det ena leder till det andra, och med ens gör István en minst sagt snabb ekonomisk karriär.
– Jag ville ha en ständig känsla av tvetydighet. Är det Nymanfamiljen som utnyttjar honom, eller tvärtom? Jag tror att vi alla existerar i ett tillstånd av dubbelhet – moralisk, social eller vad som helst, och jag ville att boken skulle reflektera det, säger David Szalay.
”Kött” är som sagt en skildring av den moderna europeiska kontinenten. Szalay menar att han specifikt ville sammanföra det ungerska perspektivet med det engelska. Han tillstår dock att:
– Man kunde lika gärna ha haft ett polskt och ett tyskt perspektiv. Eller ett litauiskt och ett svenskt. Det handlar ju om skillnaden mellan öst och väst i Europa, generellt sett.
Hur definierar du själv det samtida Europa?
– Det är svårt att definiera det i intellektuella eller abstrakta termer. Det är därför jag har skrivit en roman om det, säger David Szalay.
– Men vad jag kan säga är att under de senaste decennierna har det utvecklats en relation mellan östra och västra Europa som är ekonomiskt betingad. Många miljoner människor emigrerar från öst till väst av ekonomiska skäl, och splittras mellan sina hemländer och länderna dit de åkt. Ibland åker de tillbaka, ibland inte. De kanske skaffar barn med någon från landet dit de flyttade, och de barnen blir sedan del av båda världarna.
För David Szalay är det personligt. Han har en ungersk far och växte upp i England. Innan han flyttade till Wien bodde han drygt ett decennium i pappans hemland.
– Mina egna erfarenheter är väldigt annorlunda från Istváns, men vi delar en komplicerad relation till båda dessa länder. Jag växte inte upp i Ungern, jag känner mig inte direkt ungersk, men att ha varit ifrån England under så lång tid har komplicerat min relation till mitt hemland, säger David Szalay.
Hur då?
– När man bor någonstans, när man är invånare, har man en väldigt intim dag-för-dag-relation till platsen. Och när man flyttar och bor någon annanstans så förändras den relationen. Jag älskar att vara i Wien, det är en fantastisk plats, och i någon mån är det förstås mitt hem. Men jag kommer aldrig bli en riktig viennese. Jag tror att man måste växa upp på en plats för att ha en riktigt djupgående relation med den.
Om boken handlar om någon plats är det ändå London, konstaterar författaren själv. Staden framstår verkligen som den gigantiska metropol den är, med sin yta och sina enorma klassklyftor – där de ofattbart rika lever som i en parallell värld.
– I början är István en total outsider, någon som inte känner till London över huvud taget. För mig var det intressant att skriva om London utifrån det perspektivet, att försöka föreställa sig hur staden framstår för någon som han.
Huvudpersonens livsöde blir en resa genom några av 2000-talets definierande historiska skeenden: Irakkriget, EU-utvidgningen, coronapandemin. Och ”Kött” skiftar berättartekniskt under läsningens gång. Det som från början är kortare nedslag i olika episoder under Istváns ungdom blir, när han nått vuxen ålder och flyttat till London, till ett mer kontinuerligt flöde. En representation av livet självt, menar Szalay.
– Kanske är livet så, för alla? Den typen av ung vuxen-period blir ofta en serie separata historier, i någon mån. Senare blir allt mer fixerat, livet liknar mer ett kontinuerligt narrativ där samma människor är involverade i många år och decennier.
Ungefär samtidigt som vi hörs har en debatt blossat upp kring ”Kött”, där David Szalay anklagas för plagiat. Folk tycker sig se likheter mellan hans bok och Stanley Kubricks klassiska kostymdrama ”Barry Lyndon” från 1975 (men också William Thackerays 1800-talsroman ”The luck of Barry Lyndon”, som filmen är baserad på).
Parallellerna är inte nya, men det är först nu som diskussionen i media har tagit fart på allvar.
– Givetvis har jag sett Kubrickfilmen. Jag älskar den, den är en av många saker som inspirerat mig under skrivandet, och romanen som filmen är baserad på också. Men jag tänker att min bok fungerar väldigt annorlunda än filmen. Känsloläget är helt annorlunda, och berättelsen i sig också, även om liknande saker händer här och där.
– Man skulle kunna säga att boken går i dialog med Kubricks film, precis som den går i dialog med ”Hamlet”, och med andra verk, säger han.
Blir du frustrerad av anklagelserna?
– Vad jag kan vända mig emot är att det fästs så mycket vikt vid det. Det gäller egentligen alla aspekter av boken. På ett sätt handlar den till exempel om maskulinitet, men jag gillar inte när folk pratar om den som att det är det enda den handlar om. Jag tycker att boken är många saker, och vill inte att den ska reduceras till en enda sak. Jag hoppas att den är mer än så.
David Szalay.
Född 1974 i Montréal, Kanada. Växte upp i Beirut, Libanon, och i London, England. I dag är han bosatt i Wien, Österrike med sin fru.
Romandebuterade 2010 med ”London and the south-east”. Hans fjärde roman ”All that man is” nominerades till Bookerpriset 2016.
”Kött” är hans sjätte roman, men den första att översättas till svenska (Albert Bonniers förlag, Amanda Svensson). Eventuellt ska den också bli film. (”Det har föreslagits av ett filmbolag och jag kan komma att jobba med manuset. Men det är fortfarande inte färdigt.”)
Läs fler texter av Gabriel Zetterström här, och mer av DN:s litteraturbevakning här
