Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I London finns whatsapp-grupper för allt. En av de viktigaste i min lokala bekantskapskrets heter Cheeky pint.
Kommunikationen i den är mycket basal. Medlemmarna skriver helt enkelt in namnet på den pub de är på väg till för en snabb öl innan de ska hem och laga mat till familjen. Är man törstig och i närheten ansluter man. Varje dag vid 18-snåret plingar det i telefonen.
Man kan säga mycket om alkoholkonsumtionen i det här landet. Att den är hög vet alla.
Många britter bälgar i sig på helgen och tar sig ett par glas efter jobbet. Det finns även de som dricker på jobbet. Hit hör ledamöter och tjänstemän i det brittiska parlamentet. För somliga har det kommit som en chock.
– Man kan känna lukten av alkohol mellan omröstningarna […] kulturen är verkligen oprofessionell, det är oroande att folk helt enkelt kan dricka medan de är på jobbet, sade Hannah Spencer i podden Politics Joes nyligen.
Spencer är partiet De Grönas nya 35-åriga stjärnskott, som gjorde en skrällseger i fyllnadsvalet i Manchester tidigare i år. Givetvis fick hon vivörer av alla slag emot sig.
Ledaren för högerpopulistiska Reform UK, Nigel Farage, som ogärna låter sig fotograferas utan en pint i handen, fnyste åt hyckleriet.
– De Gröna har inget emot att legalisera heroin och crack, nu får vi veta att de anser att en öl på eftermiddagen är att gå för långt, sade han.
Fast Hannah Spencer har rätt i att de folkvaldas arbetsplats skiljer sig från andra arbetsplatser. I Westminsterpalatset finns pubar dit bara parlamentsledamöter och personal har tillträde. Mellan voteringarna i underhuset, som ofta drar ut på tiden under seneftermiddagarna och kvällarna, beger sig politiker och tjänstemän dit. Ölen är billig, subventionerad av skattebetalarna rent av, är det så konstigt att den rinner ner?
Att bedriva politik salongsberusad är kort sagt socialt och kulturellt accepterat i Storbritannien. Men med Hannah Spencers kritik träder en nygammal spricka mellan puritaner och libertarianer fram. Möjligen har konfliktlinjen också en generationsaspekt, för även här dricker yngre allt mindre.
Det blir hur som helst underhållande att följa fortsättningen av debatten.
Hälsomässigt är britternas dryckesvanor givetvis ödesdigra, men många är fortfarande djupt eniga med Winston Churchill som sade: ”Jag har fått ut mer av alkoholen än vad alkoholen tagit ifrån mig.”
Läs mer:
Sandra Stiskalo: Här är sexkampanjen som får britterna att rodna
