För drygt ett år sedan misstänks en 34-årig man ha fått i uppdrag att utföra ett sprängdåd mot en man med en drogskuld till nätverket Foxtrot. Men enligt utredningen missuppfattar 34-åringen vilken adress som gäller och kastar istället in en handgranat genom sovrumsfönstret hos en barnfamilj.
Mamman skadas svårt och tvingas amputera båda benen. Hennes lilla barn får också allvarliga skador.
I polisförhör berättar mamman om den fasansfulla natten. Hon säger att hon precis hade somnat när hon hör en smäll och ljudet av glass som krossas. Sedan börjar det brinna. Mamman har svårt att förstå vad som hänt. Är det kanske en lampa som exploderat tänker hon.
– Jag blev så rädd så jag vågade inte öppna ögonen direkt. När jag öppnade ögonen så såg jag ljus. Sen såg jag att det började brinna nära mina ben.
Hennes man ropar åt henne.
– Han ropade på mig att jag ska skulle springa ut, men jag kunde inte röra mina ben.
Hennes man drar ut henne ur bostaden. Mamman säger att maken blir jätterädd när han ser hur illa skadad hon är. Enligt mamman är hennes man så panikslagen att hon måste skrika instruktioner till honom. Ögonblicket senare springer han tillbaka in i bostaden och hämtar det lilla barnet.
När mamman ligger på gräsmattan ser hon att hennes fötter är borta.
– Jag kände mig andfådd och jag hade en brännande känsla.
Hennes sista minne från natten är att hon körs till sjukhus i ilfart med ambulans.
– Sen vaknade jag fem dagar efter.
När mamman förhörs en månad efter granatattacken berättar hon att smärtan plågar henne oavbrutet, dygnet runt. Hon säger också att hon är mycket rädd.
– Ja, rädslan är så stor. Jag kan inte vara själv, inte en enda minut, säger mamman till polisen.
– Mitt tankesätt har blivit väldigt negativt. Jag ser inget positivt.
När hon förhörs igen två månader senare dras hon fortfarande med en svårartad smärtproblematik. Hon säger till polisen att hon är rädd för att smärtan ska finnas kvar resten av hennes liv.
Förhörsledaren frågar hur mycket hon klarar av att göra själv i hemmet.
– Ingenting, svarar mamman som är mycket orolig för framtiden och påpekar att hon får medicinsk vård men att det stöd som familjen nu så innerligt behöver har uteblivit.
Enligt henne är det orättvist att staten tar hand om kriminella men att familjen inte får den hjälp de behöver efter händelsen. Maken säger till polisen att det inte är någon tröst att familjen inte var den avsedda måltavlan för attacken. De har ändå lidit fruktansvärt av det inträffade.
– Jag är en person som går till mitt jobb och kommer hem. Jag hade inte något otalt med någon. Det enda som jag har gjort är att jag har parkerat bilen utan tidskivan, säger pappan.
Den 34-åring som alltså misstänks vara den som kastade in handgranaten hos familjen har sagt att han grät när han insåg vidden av vad han gjort.
– Nu hatar jag mig själv, har 34-åringen sagt till polisen.
34-åringen, som erkänner brott, och fem andra personer står åtalade för olika grad av inblandning i sprängningen. Just nu pågår rättegången i fallet i Stockholms tingsrätt. Ambitionen är att den ska avslutas i början av juni.
Läs mer:
Misstänkt för brutala granatdådet: ”Nu hatar jag mig själv”
Teorin: Narkotikaskuld bakom sprängningen
Grannen ingrep efter explosionen i Tumba: ”Allting var kaos”
