Säga vad man vill om spanska storstjärnan Javier Bardem, men till skillnad från många av sina kollegor lider han inte av någon politisk beröringsskräck. Tvärtom. Under de senaste åren har han profilerat sig som en av de mest frispråkiga kritikerna av Israels krig i Gaza. Som prisutdelare på årets Oscarsgala passade han på att sprida slagordet ”Free Palestine!” inför en mångmiljonpublik.
Den heta politiska potatisen kom också genast upp på konferensbordet i Cannes.
– Alla börjar inse att det här är oacceptabelt, sa Javier Bardem och menade att det håller på att ske en attitydförändring i Hollywood när det gäller att tala ut om Palestina.
– Jag försöker varje dag bli mer empatisk. Med åldern inser man att det inte finns en enda sanning, men vissa saker är fakta – som att det pågår ett folkmord i Gaza. Man kan kämpa emot eller rättfärdiga det, men tystnad är att stödja folkmord. Det är fakta för mig, säger Javier Bardem.
I filmbranschen har det cirkulerat uppgifter om att det finns en ”svart lista” för skådespelare och andra filmarbetare som tar politisk ställning. På frågan om han själv är rädd att hans politiska engagemang ska gå ut över karriären svarade han:
– Rädslan finns, men man måste agera ändå och kunna se sig själv i spegeln. Min mamma lärde mig att vara som jag är. Det finns ingen plan B, och jag är redo att ta konsekvenserna, säger Javier Bardem.
Än så länge har han inte märkt att jobbkranen har stängts av.
– Jag har fått en mängd jobberbjudanden i USA, Europa, Sydamerika och i Spanien. Det är ett tecken på att saker håller på att förändras. De som gör svarta listor kommer själva få ta konsekvenserna av detta, säger Bardem som vann en Oscar för ”No country for old men” och har nominerats ytterligare tre gånger (”Att vara Ricardos”, ”Biutiful” och ”Before night falls”).
I Cannes frontar han Guldpalmskandidaten ”The beloved” (”El ser querido”), ett temperamentsfullt spanskt svar på Joachim Triers ”Sentimental value” som vann juryns stora pris förra året. ”The beloved” är Rodrigo Sorogoyens sjunde långfilm och den tredje spanska i årets Guldpalmsrace – vid sidan av Pedro Almodóvars ”Autofiktion” samt ”The black ball” av Javier Ambrossi och Javier Calvo.
I ”The beloved” spelar Javier Bardem ut hela sitt register som den hyllade Guldpalmsregissören Victor Martinez, som är döpt efter Hotel Martinez i Cannes – som just nu är spelplats för den fjärde säsongen av ”The White Lotus”.
Genom att ge sin försummade skådespelardotter (Victoria Luengo) en topproll i hans nya kostymfilm vill han slå två flugor i en smäll: att återknyta kontakten efter 13 år och samtidigt rädda hennes haltande karriär.
Upplagt för ett metafilmiskt familjedrama där gamla sår rivs upp. Det som först ser ut som en gest av försoning förvandlas snabbt till ett laddat drama, där gamla sår öppnas och hans motiv allt mer framstår som lika mycket kontroll och manipulation som omtanke. Just denna ambivalens är central för filmen, menar Bardem.
– Det var viktigt för mig att hitta en balans mellan det som måste sägas och det som måste förbli osagt. Det är just den tomma ytan mellan orden som ger filmen dess känsla, säger Javier Bardem.
Han menar också att konstnärer har ett ansvar att ta ställning för mänskliga rättigheter och att inte tysta ner det som pågår i världen – något han kopplar till filmens tema om makt, ansvar och kontroll.
Det gäller inte minst frågor om demokrati och det fria ordet. Precis som många av sina Hollywoodkollegor är Bardem kritisk till sammanslagningen av mediejättarna Paramount och Warner Bros.
– Det växande monopolet inom informationsvärlden oroar mig. Vem kommer egentligen att kontrollera det vi hör och ser? Via sociala medier sprids snabba, förenklade budskap som påverkar unga starkt. Vi måste se till att nästa generation fortsätter att tänka kritiskt – annars är det farligt, säger Javier Bardem.
Mycket av roten till det onda finns i de destruktiva patriarkala strukturerna, menar Bardem:
– Jag kommer från ett macholand som heter Spanien, där i genomsnitt två kvinnor dödas varje månad av sina ex-män eller ex-pojkvänner. Det är otroligt, och vi har normaliserat det. Är vi helt galna? Kvinnor dödas för att vissa män tror att de äger dem, säger Bardem och växlar upp och drar paralleller till storpolitiska arenan.
– Det problemet gäller också herr Trump, herr Putin och herr Netanyahu, de stora machomännen som säger ”min kuk är större än din, och jag ska bomba skiten ur dig”. Det är ett jävla manligt, toxiskt beteende, som resulterar i tusentals döda.
Lina Wolffs succébok blir spelfilm med Tarantinovibbar
Läs mer om filmfestivalen i Cannes