Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Sverigedemokraterna vill sparka vildarna ur riksdagen. Den som lämnar eller utesluts ur sitt parti ska också förlora sin plats i parlamentet. Lite ”ordning och reda” ska det vara, säger gruppledaren Linda Lindberg.
Och det är kanske inte så svårt att förstå att SD lockas av en sådan förändring. Partiet producerar vildar på löpande band. Den här mandatperioden har Tidögänget förlorat sin majoritet på grund av frånfallet från Sverigedemokraterna. Partiet kände sig till och med tvunget att fuska med kvittningssystemet för att vinna en votering, och kvaddade därmed hela det arrangemang som i decennier gjort att sjukdom och andra orsaker till tillfällig frånvaro inte ska påverka utfall i kammaren.
SD:s problem med vildar säger dock mer om partiets nomineringsprocesser än riksdagens regelverk. En av dem som valt att lämna är vaccinskeptikern Elsa Widding. Hur tänkte man när hon sattes på listan? Här är det ordning och reda?
Svårare att förstå är att också Kristdemokraternas gruppledare Camilla Brodin öppnar för att kicka ut de partilösa – och inte bara ur riksdagen, utan dessutom kommuner och regioner. För det här är en fråga med betydande principiell tyngd.
Att ta bort de personliga mandaten och skänka dem till partierna innebär en betydande omfördelning av makt
Det är värt att understryka: I snart sagt hela den demokratiska världen har parlamentsledamöter personliga mandat. Att ta bort de personliga mandaten och skänka dem till partierna innebär en betydande omfördelning av makt.
För det är inte bara vildarna som påverkas om de tappar sina platser. Varenda ledamot förlorar inflytande.
Redan nu är det riskabelt att rösta mot partilinjen. Den som gör det förlorar ofta sin plats på listan i nästa val. Men om den partilöse kickas ur kammaren så innebär en uteslutning att straffet utdelas direkt. Det blir farligt att uttrycka obekväma åsikter internt eller kritik öppet.
Poff, så är du avpolletterad av partiledningen!
Och så är det frågan vem som företräder dig som väljare i vår representativa demokrati. Handlar det om enskilda personer som du kan ställa till svars för hur de röstat – eller en organisation där alla kan peka på varandra?
Rent ideologiskt går det att begripa att ett kollektivistiskt parti som SD – som ser nationen och inte individen som relevant politiskt subjekt – attraheras av att de personliga mandaten avskaffas. Men KD, med sina anspråk på en kristen humanism som sätter människan i centrum?
Om den svenska demokratin lider av något är det inte för svaga partier och för starka ledamöter. Tvärtom: den skulle må bra av fler riksdagsledamöter med en egen stark profil – även om partiernas gruppledare skulle tycka att det leder till oreda.
Läs mer:
Martin Liby Troein: Ulf Kristersson har fått matchen precis dit han vill
DN:s ledarredaktion: Att regeringen ljuger om sitt ansvar för tonårsutvisningarna visar att något hänt på riktigt
