Den serie av militära maktdemonstrationer i form av attacker och motattacker som utspelat sig mellan USA och Iran under det senaste dygnet skapar flera frågetecken kring de påstått pågående förhandlingarna om vapenvila.
– Det är uppenbart att förhandlingarna är dysfunktionella och mycket instabila. Både Iran och USA visar ju att bristen på tillit mellan parterna är total. Båda länderna signalerar en beredskap att återgå till fullskaligt krig hellre än att kompromissa om sina kärnpositioner, säger Rouzbeh Parsi, historiker och Irankännare vid Lunds universitet.
Det senaste dygnet har gjort att han funderar över om det över huvud taget finns någonting de kommit överens om som kan överleva de pågående attackerna.
Han målar upp tre tänkbara scenarier utifrån dagsläget:
1. Inget fredsavtal, men en fortsatt bräcklig vapenvila. Ett tillstånd som varken är fullskaligt krig eller fred permanentas.
Konsekvens: Ohållbart för Teheran som får krigets nackdelar utan fredens fördelar. Även problematiskt för USA då de amerikanska oljereserverna minskar i rekordfart inför höst och vinter, vilket kan leda till kraftiga prisökningar på energi globalt. Gynnar Trump personligen och kortsiktigt då en ”icke-fred” döljer USA:s misslyckande med att nå målen.
2. Den optimistiska varianten: De nuvarande stridigheterna och den aggressiva retoriken är i själva verket bara en del av spelet kring de verkliga förhandlingarna. Parterna närmar sig en överrenskommelse vid förhandlingsbordet. När de har ”krigat färdigt” för att visa upp sig kommer de acceptera de kompromisser som legat på bordet hela tiden.
Konsekvens: Vapenvila, sanktionslättnader för Iran, Hormuzsundet är åter öppet, oljeexporten räddas.
3. Den pessimistiska varianten. Förhandlingarna havererar. Avsaknaden av röda linjer leder till okontrollerad eskalering. Regionala aktörer, särskilt Israel, kan genom provocerande handlingar tvinga fram en allt större konflikt som omöjliggör diplomatiska lösningar.
Konsekvens. Fullskaligt krig – igen.
– Även om Iran är underlägset USA teknologiskt kommer de inte att ge upp. De har utvecklat en strategi som gör dem svåra att besegra. För dem räcker det med att lyckas skjuta enstaka missiler för att sabotera sjöfarten i Hormuzsundet och därmed underminera idén om att USA kontrollerar konflikten och sundet, säger Rouzbeh Pris.
USA har ett helt annat utgångsläge – med sina högt ställda mål.
– De måste krossa regimen i Iran och få Iran att överge sitt kärnenergiprogram för att framstå som vinnare, konstaterar Parsi.
Irans krigföring – ”Decentralized Mosaic Defense” – utvecklades efter att USA invaderade Irak. Det innebär att Iran, genom en decentraliserad förvarsstrategi och asymmetrisk krigföring gör det politiska och ekonomiska priset för USA och dess krig oacceptabelt högt, snarare än att vinna en konventionell militär seger.
– Iran har inget luftförsvar värd namnet. I stället har de decentraliserat befälskedjorna. Varje distrikt har sin egen militära befälhavare vars uppgift är att försvara sitt distrikt. Den personen behöver inte vända sig till Teheran för att få klartecken. Det är ett sätt att komma runt sin teknologiska underlägsenhet inom luftförsvar och elektronisk kommunikation.
Aron Lund, Mellanösternanalytiker på FOI, tror absolut att förhandlingarna pågår och att båda parterna troligen har sänkt ribban på de ursprungliga kraven till mer realistiska mål. Att båda sidor agerar militärt trots att förhandlingarna fortsätter är ett sätt att visa att man menar allvar och att man inte avser vika ner sig.
– Det är absolut ett orostecken att det börjar skjutas igen. Kopplingen mellan Persiska viken och det Israel gör i Libanon har dessutom blivit allt tydligare vilket komplicerar allt. Men båda sidor vill fortsätta förhandla och har hittills visat hög tolerans för misslyckanden och våldsutbrott.
– Det är ju det stora problemet här, att USA har gett sig in i någonting som man kommer att få svårt att uppnå. Trump kan inte uppfylla sina löften. Det måste han hantera.
Rouzbeh Parsis analys är att Donald Trump låtsas att han kan leva med den nuvarande situationen.
– Men det kan han ju inte. Det handlar inte bara om mellanårsvalet, utan även om att de globala oljereserverna snabbt kommer att nå farligt låga nivåer så länge man inte löst frågan om Hormuzsundet, säger han.
