Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Konsert
Haifa Wehbe
Gustav Adolfs Torg
Termometern visar väl över 20 grader, en ovanlighet så här sent i augusti, när Haifa Wehbe intar den stora scenen på Gustav Adolfs torg i Stockholm på den avslutande dagen av Stockholms kulturfestival.
Den libanesiska divan har lockat en storpublik som välkomnar henne med ett öronbedövande vrål när hon skrider in på scenen, iklädd kort klänning och höga stövlar, med ett par svarta, kattögonformade solglasögon långt ut på näsan. Här och där viftar några i publiken entusiastiskt med libanesiska flaggor, och för en stund suddas gränsen mellan Stockholm och Beirut ut. Folkfesten är ett faktum, och den smakar tabbouleh.
Wehbe, född i Mahrouna i södra Libanon, inledde sin bana som fotomodell och tvåa i Miss Lebanon innan hon 2002 debuterade med albumet ”Houwa El-Zaman”. Sedan dess är hon en av den arabiska popens allra största stjärnor, med hits som ”Ana Haifa” och ”Boos El Wawa” och en parallell karriär som skådespelare i egyptisk film.
Hennes storhet ligger i hur hon förvaltar den libanesiska popdivans klassiska arv: glamouren, distansen, den perfekt polerade ytan, allt parat med en modern, dansant produktion. Tillsammans med namn som Nancy Ajram och Elissa definierade hon den libanesiska popvåg som under 2000-talet gjorde Beirut till den arabiska musikindustrins självklara nav.
Under en timme bjuder hon på hits från hela karriären och möts av en entusiastisk publik, åtminstone på de håll där det går att höra. Längre bort från scenen är ljudet bedrövligt och förstör upplevelsen rejält.
Wehbe själv är precis så divig som ryktet gör gällande. Hon rör sig och dansar så lite som möjligt, som för att inte slösa gester och röst på en ovärdig publik. Visst svänger det tillräckligt för att alla ska kunna dansa, men det krävs kunskaper i arabiska för att uppskatta kvällen fullt ut, eftersom hennes sardoniska, skämtsamma mellansnack är en lika stor behållning som själva hitkavalkaden.
Att Stockholms kulturfestival bokade Elissa i fjol och Haifa Wehbe i år är ett fint kvitto på att festivalen tar den arabiska popen på allvar. Nästa år hoppas vi på George Wassouf.
Läs fler scenrecensioner på dn.se