Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Tre tecken på någonting och man har en story. Det vet journalister, retoriker och, inte minst, deltagarna i radioprogrammet ”Spanarna”.
Tre är trendens heliga graal. Och kommer de där tecknen med bara timmars mellanrum och har samma tydliga spets, och den spetsen är jag … ja, då vankas det kåseri.
Så här var det.
Jag har gått en chefsutbildning och på dess sista dag skulle deltagarna bjuda på slutsatser om varandra. Följaktligen såg en av mina kursare mig i ögonen och sa, inför hela gruppen och med tryck i stämman: ”Jag ser på dig som dundersenior.”
Det var inte illa ment. Men jag är så gammal att min konnotation till senior inte är Linkedinspråkets ”erfaren medarbetare med vissa löneanspråk”, utan den man hittar i reklambudskap som ”Senior? Köp ditt inkontinensskydd här!”
Är det öl som gäller för att det är lika bra att köra på och ”vi är svenska fotbollsgrabbar allihopa”?
Blott en gång tidigare hade jag kallats senior. Då var jag 16, och fick veta att jag aldrig skulle passa för seniorfotboll, som man får spela från att man fyllt 15. Åldersspannet på ordet är alltså ”mellan 15 och döden” – en plats där några av mina bästa vänner befinner sig.
Chefsutbildningen avslutades med en gemensam middag och våra mentorer skulle säga några ord. Min – en av Mediesveriges största sedan typ ett kvartssekel – rev ner skratt genom att koppla samman oss två med ”vi, som båda är i början av våra karriärer”.
Det var det andra tecknet och det tredje lät inte vänta på sig: ett nytt avsnitt av den populära mediapodden ”Lägg ut”. Det inleddes med sex minuters snack om… mig! Vänligt och spirituellt, men allt mitt redan ömma psyke kunde höra var: ”Den där Herr B, lite gammal för att gå på kurs, va?”
Jag gör mig inga illusioner, herregud det är flera år sedan jag började köa till ett seniorboende. Men precis som för den som har blivit skallig eller rund vill man gärna få påpeka det själv. Och jag har andra egenskaper än åldern – till exempel är jag, sedan länge, både skallig och rund.
Senare på kursmiddagen hamnade jag i en diskussion om hur man bäst ska möta fotbolls-VM:s nattmatcher. Är det öl som gäller, för traditionens skull, och krogarna är fan öppna och ”vi är svenska fotbollsgrabbar allihopa”? Eller är det problematiskt att gå till jobbet efter sex pilsner mellan 04 och 06? Bättre att varva med kaffe och mackor?
Mitt eget svar höll jag inne med, det kändes lite för seniort. Men så får det bli: soffan, filten, stor kopp te och, naturligtvis, min blodtrycksmedicin.
Läs mer:
Förra Herr B-kåseriet: Hur mycket Swedish fika tål Sverige?
Herr B-klassikern: Reportern som bara kunde höra sig själv (2023)
Alla DN:s kåserier finns samlade här.














