Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Legendaren Staffan Westerberg är död, i en så pass hög ålder att det knappast går att beklaga det inträffade med ett dramatiskt: ”Varför?”.
”Tack för allt vi fick, käraste knäppskalle, nytänkare och förebild”, sammanfattar Göteborgs-Postens kulturchef, Johan Hilton, saken.
De flesta som växte upp med Staffan Westerbergs barnprogram gillar ju annars att kokettera med hur otäcka de var, det blev något av ett mantra. Att han förstört deras barndom. Ja, vem hade kunnat ana att den annars så coola Generation X var sådana snöflingor?
Sanningen är ju att varje kull har sina kollektiva barndomstrauman. Vi millennials minns med en rysning ”Rädda Joppe”, om en liten gosedjursmullvad som hela tiden hamnade i olika fruktansvärda nödsituationer.
En nära anhörig till mig vågade långt upp i tonåren inte låsa om sig på toaletter, efter att i frusen fasa ha bevittnat hur Joppe blivit inlåst i ett avsnitt, följt av det obligatoriska ångestskriket: ”Rädda Joppe – död eller levande!”.
Vaddå död eller levande? Om han räddas så måste det väl vara levande?
Dagens barn törs i sin tur inte se det klassiska ”Sommarlovsmorgon” eftersom det numera smyger runt en hotfull figur vid namn Sommarskuggan i kulisserna.
Så många barnprogram är annars glättiga och dumma numera – och värre lär det bli i denna allt uppmärksamhetsoptimerande själlöst AI:fierade, allt utslätande era.
Men den verkliga världen är i själva verket en stor och skrämmande och obegriplig plats, det vet barn bättre än de flesta. Nog är det väl bra om det finns kultur som speglar detta? Och i denna genre var Staffan Westerberg en sann pionjär – så totalt gränslös att det blev rent hallucinatoriskt: en pannkaka som växer till en helt egen, myllrande värld?
Jag läste någonstans att han tog illa vid sig av att folk hade så hemska minnen av hans verk att de fortfarande talade om det, många decennier senare. Men vet ni vad? I själva verket är det ett hederstecken.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Vi ska inte slösa en enda skattekrona på ”existentiell hälsa”
Lisa Magnusson: ”Det otrogna paret” på VM-läktaren var ett missförstånd – men skräcken var äkta
Lisa Magnusson: I diktaturen spelar sanningen ingen roll, och du lär dig tidigt att ljuga
DN:s ledarredaktion: Ulf Kristerssons bidragstak slår stenhårt mot Sveriges fattigast
