Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Syriens tidigare diktator, Bashar al-Assad, har dömts till döden av syrisk domstol. Nyheten möttes med jubel, runt om i landet begav sig människor ut på gatorna för att fira (Studio Ett 11/8). Många ser detta som en seger – om än i det lilla. För straffet utdöms i diktatorns frånvaro, eftersom han lever i exil i Ryssland. Dit flydde han med fru och barn när rebellerna år 2024 närmade sig hans vräkiga palats i Damaskus och han insåg att det var kört.
I slutänden spelar det förstås heller ingen roll vilket straff som än utmäts åt honom. Han kommer aldrig att kunna sona det han har gjort: Han plundrade statskassan och vältrade sig i ofattbar lyx samtidigt som 90 procent av syrierna levde i fattigdom – för uppemot två tredjedelar var läget akut, enligt FN:s beräkningar. 2011 gav sig regimen på några tonåringar som klottrat nidord på en lekplats, och stora demonstrationer utbröt. Då vände han vapnen mot folket.
Han bombade bostadsområden, skolor och sjukhus, och lät fängsla, tortera och mörda dem som gick honom emot. När skräckfängelset Saydnaya till sist öppnades, efter rebellernas intåg, hittades tortyrkamrar och underjordiska celler där människor levde isolerade, i totalt mörker. En del fångar gick knappt att känna igen, så sönderslagna och svultna och själsligt nedbrutna var de efter alla år.
Vad vore ett rättvist straff för den som är ansvarig för allt detta?
Enligt ryktet är även den ryske diktatorn, Vladimir Putin, trött på honom.
De senaste åren har Bashar al-Assad fört en mycket bekväm tillvaro i Moskva. Familjen shoppar, gymmar, åker på solsemester till Förenade arabemiraten. Själv studerar han oftalmologi – inte för att han behöver pengarna, utan för att ögonsjukdomar alltid fascinerat honom. (Tänk en annan värld, där han inte haft någon makt. Där han bara varit en ögonläkare med en isande kylig blick.) Han har ingen kontakt med sina gamla vänner i Syrien, de känner sig alla förrådda för att han utan förvarning övergav dem när regimen föll. Och enligt ryktet är även den ryske diktatorn, Vladimir Putin, trött på honom (The Guardian 15/12 2025).
Kanske blir det möjligt att få honom utlämnad någon gång i framtiden. Och även om det inte är särskilt sannolikt, så vore det allra bästa om han då kunde föras till krigsförbrytartribunalen i Haag och åtalas för sina krigsbrott och brott mot mänskligheten i internationell domstol.
Det handlar inte om att skipa rättvisa, för det är omöjligt, utan om att detta vore ett sätt för omvärlden att säga till det syriska folket: Vi misslyckades med att hjälpa er, när det gällde. Men vi ser vad som gjordes mot er.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Hur lyckas SVT ständigt kantra över i sadist-tv?
Lisa Magnusson: Turisten sade sanningen om Stockholm, och det gör ont
Lisa Magnusson: Inte ens en kändisgam som Perez Hilton förtjänar ett sådant här öde
DN:s ledarredaktion: Den mörka beskrivningen av integrationen är en bluff