Vad förenar Bruce Springsteen, Robyn, Zara Larsson, det nystartade proggbandet Året Var, Belfasts raptrio Kneecap och svenska Yung Lean?
Svaret är: mer än man kan tro. Alla har de släppt låtar som kvalar in på DN:s lista över årets bästa hittills – en lista som musikredaktionen och kritikerna tillsammans har diskuterat fram.
Men ovan nämnda artister har också, på olika sätt, lyckats fånga tidsandan i sin musik och skildra händelser som hjälper oss att minnas vad som präglade årets första sex månader.
Redan i januari satte Bruce Springsteen tonen, när han snabbt skrev och spelade in ”Streets of Minneapolis” efter de två dödsskjutningarna under ICE:s räd i staden. I protestlåten mot ”Trumps federala ligister” sjunger Springsteen också offrens namn – Alex Pretti och Renee Good – och gör dem därigenom odödliga.
Protestlåten var bara en av flera tändande gnistor – Bad Bunny en annan – som under våren bidrog till att det i musikvärlden folkbildades och togs ställning mer än någonsin mot den amerikanska migrationspolisen och dess metoder.
Januari var också månaden då svenska Robyn släppte singeln ”Talk to me”, på vilken hon har telefonsex och lanserar ordet ”sexistential”. Med låten och det uppföljande albumet, döpt till just ”Sexistential”, lyckades den 46-åriga popstjärnan sätta fingret på något verkligt skavigt, något det var omöjligt att förhålla sig likgiltig inför. Det var både pinsamt och briljant. Eller, som DN:s Gabriel Zetterström formulerade det, ”på gränsen mellan kanon och kalkon”.
Frispråkiga Zara Larsson lyckades även hon skapa rubriker när hon drog ett harmlöst abortskämt och förlorade en kommersiell sponsordeal värd flera miljoner dollar. Men det var egentligen inte därför alla pratade om Zara Larsson.
Våren 2026 nådde hon slutligen sitt långsiktiga mål om verklig internationell framgång – med utsålda turnéer i Nordamerika och Australien, ett Grammyframträdande och tunga låtsamarbeten som klättrat på listorna. Det är svårt att bara välja en låt som sammanfattar hennes halvår bäst. Faktum är att det snarare var albumet – den gästtäta remixversionen ”Girls trip” – som, med tydlig inspiration från Charli XCX och ”Brat”, förlängde hajpen kring hennes egen skiva, 2025 års ”Midnight sun”.
Även för Belfasttrion Kneecap var det albumet, snarare än en enskild låt, som stack ut (i DN fick skivan högsta betyg). De akuta texterna – där ”Carnival” om terrorrättegången mot Mo Chara ändå förtjänar ett omnämnande – speglar händelseutvecklingen både på Nordirland och turbulensen kring Storbritanniens premiärminister Keir Starmer, en av rapgruppens ärkerivaler, som nyligen tvingades avgå.
Det har sagts förut, men tål att upprepas: Trots Tiktokifieringen och spellistefieringen av musikvärlden, har den enskilda låten ännu inte lyckats konkurrera ut albumet som överlägset format för att nå igenom bruset. Är musikvideon nu på väg att nå liknande status?
Senaste tiden har vi i alla fall sett flera exempel på artister som satsat på visuellt slående och filmiskt påkostade videor och nått framgång. Dit hör svenska rapparen Yung Leans samarbete med den aktade filmregissören Romain Gavras, där den koreografiskt magnifika filmen, som utspelar sig på en brittisk internatskola, nästan – men bara nästan – överglänser hur bra låten ”Storm” är.
Samma sak kan sägas om Håkan Hellströms ”Tequila”, där den märkliga kulturdebatten kring själva videon – ett kul samarbete med Malmö dockteater – överskuggade låtens styrka: en rusig dänga där Håkanpop gifter sig med somrig studentflakseufori, i samarbete med svenska dj:n Otto Knows.
Nystartade gruppen Året Var håller däremot musikvideorna på hemmasnickrad budgetnivå – men så pysslar de också med proggmusik. De är en av anmärkningsvärt få svenska popakter som tar in höstens ödesval i sin musik och vill väcka opinion, vilket hörs på deras slagkraftiga och mest hitvänliga låt ”Är du nöjd nu?”
Och om du som musiklyssnare ändå inte är nöjd där, finns det ytterligare drygt två timmar av noga utvald musik att fördjupa sig i – från Joshua Idehens livsbejakande house, Jasmine Myras jazzsaxofon, rapparen Stors inspirerade comeback och den hajpade indieakten My New Band Believe, till svenska debutanten Esther och Olivia Rodrigos känslosvallande pop.
Glad lyssning!
Läs mer:
Olivia Rodrigo skildrar kärlekssagans uppgång och fall på nya skivan
Joshua Idehen: Projektet uppstod för att jag själv ville dansa på scen
Hiphopstjärnan Stor efter år av mörker: ”Börjar känna mig kraftfull”
