Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Vi som drabbas av galopperande ångest så fort naturkunskap nämns står i tacksamhetsskuld till människor som Patrik Norqvist. Människor som med lika delar tålamod och glädje försöker tillgängliggöra sin kunskap om allt det där obegripliga: universum, tyngdlagar och relativitetsteorin.
Patrik Norqvist är universitetslektor i rymdfysik vid Umeå universitet och för den breda massan känd som folkbildare i allsköns tv-produktioner. I snart tre decennier har han förklarat världens beskaffenhet i program som ”Nyhetsmorgon”, ”Boston Tea Party” och ”Fråga Lund”. Tv-kändis på riktigt blev han först i våras när han kammade hem segern i TV4:s realitysuccé ”Förrädarna”. Möjligen var det där, under inspelningen av just ”Förrädarna”, som den medtävlande Sommar i P1-hövdingen Bibi Rödöö fick upp ögonen för rymdfysikens potentiella lyskraft i radion.
Tanken på universums oändlighet får förstås vem som helst att tappa förståndet
För Patrik Norqvist börjar allt i en aula i Umeå under det tidiga 90-talet. Han har precis påbörjat sina doktorandstudier och ska se en ”fysikshow” med dåtidens rockstjärnefysiker Hans-Uno Bengtsson. Det är en dramatisk föreställning. Huvudpersonen riskerar nästan livet, men klarar sig tack vare sitt livslånga kunnande om naturens lagar. Där och då slås Patrik Norqvist av en tanke som sannolikt bara drabbar en svensk per generation: ”Det där vill jag också göra! Jag vill uppträda med fysik inför publik och visa hur coolt det är.”
Coolt är kanske inte rätt ord för att beskriva Norqvists Sommarprat. Bara några minuter in i programmet har rymdfysikern andats in helium från en ballong för att med smurfröst redogöra för ljudvågornas framfart i strupen. Vetgiriga barn ställer frågor. Patrik Norqvist svarar pedagogiskt. Att sommarprataren förmodligen skrivit frågorna själv och låtit barn läsa in dem gör inte så mycket. Det är trivsamt ändå.
De sista minuterna är programmets clou. Tanken på universums oändlighet får förstås vem som helst att tappa förståndet. Men Patrik Norqvist lyckas ta det ännu längre. Han målar skickligt en bild av universums storlek (och människans litenhet) som får mig att vilja krypa ur mitt eget skinn.
Och när The Beatles ”Across the Universe” drar igång är ångesten i full galopp.
Fler sommarkommentarer
Sandra Stiskalo: Är SR:s Ginna Lindberg för bra på sitt jobb?
Nicholas Wennö: Trösterikt att den verkliga Alexander Karim finns någonstans därute
Hasse Eriksson: Carolina Dybeck Happe berättar om drömjobbet som var ett mardrömsuppdrag
Och här är listan på alla årets värdar
