Lantbrukaren Henrik Schmiterlöw kliver rätt ut i vetefältet i Hallstavik norr om Norrtälje. Efter att han trampat igenom några meter av grönt vete stannar han upp. Han står nu på en grå och torr fläck där det bara växer enstaka veteplantor och ogräs.
– Det är alltid tråkigt. Hela det här fältet har flera sådana här luckor. Tittar man ut över fältet ser man svackor. Där är en, på höjden där borta är det luckor och där borta också, säger han och pekar mot olika platser över åkern.
Henrik Schmiterlöw har i större delen av sitt liv varit lantbrukare och driver numera två gårdar med spannmålsodling på sammanlagt 360 hektar. Han är därför van vid att oförutsägbara naturliga orsaker kan ställa till det. I år tog den kalla vintern hårt på delar av höstvetet.
– I höstas såg det jättefint ut här. Men nu har det utvintrat. När det utvintrar så dör det. Det är svampangrepp, snömögel och köldskador som kom i början av året, säger Henrik Schmiterlöw.
Vid kanten av den gråa fläcken tar det gröna vetet vid igen, men där är det glest. Mycket glesare än vad Henrik Schmiterlöw hade hoppats på. Han hukar sig ner och räknar veteplantorna.
– Här är det runt 200 ax per kvadratmeter. För att få en normalskörd vill vi ha runt 600 till 800 per kvadratmeter.
Som det ser ut nu kommer ungefär 20 procent av hans höstvete att ge en lägre avkastning i jämförelse med förra året. Exakt hur mycket vet han först efter skörden.
På Gotland och i delar av Skåne är det i stället torka som har påverkat delar av höstskörden. Sett över hela landet spår Lantmännen en minskning med 1,4 miljoner ton spannmål jämfört med förra årets rekordskörd på 6,4 miljoner ton – en minskning med 20 procent.
– Eftersom vi får en sämre veteskörd kommer vi få högre priser på vete lokalt i Sverige. Det för att hålla kvar vetet inom landet, säger Per Germundsson, spannmålschef på Lantmännen.
Vete används till allt från bröd, pasta och vodka. Men också till foder för grisar och kycklingar. Men om pastan i slutändan blir dyrare för konsumenten kan Per Germundsson inte svara på.
– Råvarupriserna är bara en del av livsmedelspriserna. Det är massor av andra faktorer som påverkar slutpriset av produkten, säger han.
På gården i Hallstavik visar Henrik Schmiterlöw upp ett av sina andra vetefält. När han hukar sig för att räkna vetet den här gången försvinner han nästan i det frodiga fältet. Det är så här en bra veteåker ska se ut.
– Här har vi ungefär 650 till 700 ax vete per kvadratmeter. Men det här är en annan sort. Den är mer vintertålig och sådd senare på hösten än den andra, säger han.
Veteaxen som han nu har mellan fingrarna är kortare, det är alltså färre vetekorn per planta. Den här sorten kommer därför att ge honom en lägre avkastning än vad den andra sorten på det glesare fältet hade gjort vid en bra skörd.
Varför sådde du inte den här sorten, som klarat sig bättre, över alla fälten?
– Förra året var det den andra som klarade sig bäst. Man vet ju inte hur det blir så det gäller att sprida riskerna lite granna, säger han.
Han har svårt att minnas när prognosen senast såg ut som den gör i dag, men minns torkan 2018 som ett tufft år. Trots att Henrik Schmiterlöws skörd och inkomst är beroende av väder och vind tar han det med ro.
– Det är en sak som vi lever med som lantbrukare. Vi kan göra allt annat så bra som möjligt men vi måste förlita oss på vädret också, säger han.
Läs mer:
Trippelsmäll slår mot spannmålsbönderna
Lantbruket slås av värmen: ”Djuren är inte vana”
Hormuzkonflikten slår mot svenska skördar – och plånboken















