Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Under många år välkomnades inte resenärer särskilt varmt till Nigeria när de landat, utan möttes i stället av den rakt konstaterande skylten ”This is Lagos” utanför flygplatsen. En förebådande varning om de hinder och faror som väntade den som vågat sig till megastaden vid atlantkusten. De ockrande taxichaufförerna vid terminalen tillhörde verkligen dessa umbäranden.
Principen för en taxiresa i Lagos var förr i tiden att man inte avtalade resmål, utan tid. Man debiterades endast per startad timme och på grund av den mardrömslika trafiken inleddes en resa med en minimidebitering på tre timmar, oavsett hur långt man skulle färdas. Och oavsett hur långt eller länge man sedan åkte, och hur tydlig uppgörelsen än varit, slutade de flesta resor i bråk om priset.
Nigeria må ha varit extremt – som oftast i jämförelser över kontinenten – men även på andra håll lämnade den gamla taximarknaden mycket att önska. I den kenyanska huvudstaden Nairobi fanns knappt några taxiväxlar utan man åkte i stället med olika nätverk av chaufförer. En person var ens huvudförare som man ringde först – kunde inte han ta körningen skickade han en polare som var på rätt sida av stan.
Ubers intåg ändrade allt. För kunderna blev prisbilden mer korrekt och förutsägbar, tillgängligheten ökade, och inte minst kvinnliga passagerare uppskattade tryggheten i att föraren var registrerad och kontrollerad av ett internationellt bolag.
De åkare som inte ville anpassa sig till en ny affärsmodell, med lägre pris men fler körningar, tog inte sällan strid mot Uber. I flera afrikanska länder rapporterades om traditionella åkare som attackerade – och i enskilda fall dödade – Uberkolleger.
Dessutom uppstod konflikter med reglerande myndigheter. Risken för att skattepengar skulle försvinna utomlands var förståelig – men inte sällan handlade det om att ett internationellt bolag var svårare att skörta upp informellt än enskilda lokala åkare. Uber har ofta fått dåliga placeringar på flygplatser i Sydafrika, Kenya och Nigeria trots att det är den app som flest resenärer redan har i mobilen.
Så sent som i slutet av augusti hamnade Uber och andra digitala taxibolag i konflikt med den nigerianska flygplatsmyndigheten som ville tvinga dem att registrera sig i en särskild app. Anklagelser om korruption har kommit som ett brev på posten. Men detta ska inte ha varit anledningen till Ubers exit från Nigeria som meddelades på onsdagen.
I grunden handlar det om att den andra råttan är den som får osten. Det var Uber som tog smällarna som första aktör. Men när de väl förändrat marknaden, kom en uppsjö av internationella och lokala aktörer som tog upp konkurrensen.
Tomrummet efter Uber kommer omedelbart fyllas av Bolt, Indrive och Rida i Nigeria. Bolt finns även i Uganda, en annan marknad som Uber drar sig ur, och där finns appar som nischat sig mot motorcykeltaxi, som Safeboda.
Mer oroande är att en aktör inom ett premiumsegment (i en nigeriansk kontext) inte tror på landet som en framtidsmarknad. Nigeria hade runt 180 miljoner invånare när Uber gick in i landet. Tolv år senare har Nigeria vuxit till närmare 250 miljoner. Även om konkurrensen växer, växer också kakan av kunder explosivt.
Uber säger sig vilja investera mer inom ”autonom mobilitet” – läs förarlösa bilar. Där är den nigerianska marknaden ännu inte redo med sin kaotiska trafik. Men de kan ju alltid komma tillbaka i framtiden – och då vara andra råttan på osten.