De flesta ukrainska sommarhus har en bastu. Det har även 71-årige Volodymyr Sjepitkos datja i förstaden Butja utanför Kiev. Ett enkelt rum med bastubänk och vedeldad ugn.
Men den används inte längre.
– Jag vill inte tvätta mig där. Inte efter vad som hände, säger Volodymyr Sjepitko.
I början av mars 2022 badade fem ryska soldater bastu hemma hos honom. Dessförinnan hade de plundrat hans hus, rivit ut dörrarna och byggt sig bord och träbänkar av dem ute i trädgården. Hemmet hade de länsat de på värdesaker. På gården låg högar med tomflaskor och sopor.
Med sig i bastun hade soldaterna 34-åriga Oksana Sulyma, en ukrainsk kvinna som de hade kidnappat.
De höll henne fånge i en vecka. Torterade och utnyttjade henne. När hennes döda kropp hittades i potatiskällaren var den skuren och skändad.
En av dessa fem soldater hette Nikolaj Kartasjev. I vanliga fall hade han aldrig ställts till svars för sina handlingar.
Han är ett undantag – eftersom han åkte fast. Nu väntar han på sin dom i häktet i Irpin, några kilometer bort.
Butja är en lummig förstad till Kiev där stadsborna i generationer har haft sina trädgårdar och sommarhus. I dag är det framför allt en burgen förort till den ukrainska huvudstaden.
Och skådeplatsen för några av de värsta ryska krigsbrotten i Ukraina.
– Det är mycket viktigt för oss att förövarna ställs till svars. Inte bara de som begick brotten. Utan även de som gav order, säger fader Andrij.
Han är präst i den ukrainsk-ortodoxa Sankt Andrij-kyrkan i Butja. Vi träffar honom efter en söndagsgudstjänst där fader Andrij, klädd i lång vit prästkåpa med röda bräm, har hållit dop.
För fyra år sedan var hans arbetsuppgift att välsigna en massgrav utanför kyrkan med minst 116 döda.
– Stan var full av lik som måste begravas. Vi var tvungna att hitta ett ställe som skulle kunna fungera som deras sista viloplats. Vi visste ju inte hur länge ockupationen skulle pågå, säger fader Andrij.
Om de avrättade begravdes nära kyrkan skulle de åtminstone komma i vigd jord. Ett sextio meter långt dike grävdes upp. Spåren efter diket ligger fortfarande kvar bakom kyrkan – en svagt synlig ås av sand.
Några veckor senare befriades Butja. De döda kunde läggas i märkta gravar.
Massakern i Butja var en vattendelare för det ryska anfallskriget mot Ukraina. I mars 2022 pågick fredsförhandlingar i Istanbul. När krigsbrotten kom i dagen avslutade president Volodymyr Zelenskyj förhandlingarna utan vidare diskussion.
Ryska armén mördade minst 561 civila, enligt ukrainska myndigheter. Tack vare övervakningskameror och öppna källor kunde utredare slå fast hur en stor del av morden gick till. Många stadsbor blev skjutna på öppen gata när de var på väg hem från jobbet eller försökte köra ut ur staden.
De ryska soldaterna var vettskrämda och illa utbildade. De såg fiender överallt.
– Om någon av byborna råkade promenera in i våra positioner blev de gripna, förhörda och avrättade. Vi var säkra på att de skulle tala om för ukrainska armén var vi fanns. En kille filmade oss med sin telefon. Han sköts på fläcken.
Citatet tillhör Nikolaj Kartasjev. En rysk soldat, ur en grupp på fem, som har identifierats av ukrainska utredare. År 2024 lyckades den oberoende ryska nyhetssajten Vjorstka göra en telefonintervju med honom. Då hade han redan suttit ett år i ukrainskt fängelse.
Många ryska soldater har en bakgrund snarlik Kartasjevs: Uppvuxen i en trebarnsfamilj i Novosjachtinsk utanför Rostov. Svarvare, arbetslös. Inkallad som 19-åring år 2021, utbildad till artilleriskytt på 76:e landstigningsdivisionen i Pskov. Den 27 februari 2022 gick dess soldater in i Butja.
Det ovanliga med Kartasjev är att han kommer att dömas. Av en ren slump greps han av ukrainska armén utanför Luhansk i slutet av januari 2023.
– Han borde inte få leva. Inte efter vad han har gjort, säger Volodymyr Sjepitko.
Det var i hans hus i centrala Butja som Kartasjev och hans kompisar badade bastu. Med sig i bastun hade de tvingat den kidnappade Oksana.
När Sjepitko återvände till sitt hem efter ockupationen hade de ryska soldaterna plundrat huset. Röran var obeskrivlig. Men det som framför allt fick Volodymyr att reagera var en detalj: Källarluckan i skjulet, som han hade lämnat öppen, var stängd.
– Ovanpå luckan låg en säck cement. Jag kallade in min brorson, som öppnade luckan och sade: ”Där ligger en ung kvinna”.
Den känslan glömmer Volodymyr inte. Han skakade av skräck.
Ett år senare återvände Kartasjev till brottplatsen, slagen i handbojor och vallad av utredare. Sjepitko tog emot dem. Han vill inte kommentera hur det kändes att se Kartasjev.
– Vad kan man säga om honom? Ingenting. Jag kände bara hat.
71-åringen beklagar att Ukraina måste följa Genève-konventionen, som reglerar behandling av krigsfångar.
– En grop i marken. Där hör han hemma.
Kartasjev bär titeln stridsvagnsskytt, men första gången han faktiskt sköt från en stridsvagn var i Butja. Enligt uppgifter i Vjorstka fick han inte avfyra stridsvagnskanonen en enda gång under sin utbildning. Fordonet hade han över huvud taget kört bara två gånger.
I Ryssland hade Kartasjevs grupp fått beskedet att de skulle delta i en övning.
– Ukrainska artilleriet sköt på oss från alla håll. Först då begrep jag att det var krig på riktigt, säger Kartasjev i en intervju med den ukrainska grävsajten Slidstvo.
Stämningen var uppjagad och de ryska soldaterna var livrädda. Kring 11-tiden på morgonen passerade Kartasjevs stridsvagn varuhuset Novus i Butja. Vid ingången stod den 25-årige väktaren Valerij Koltunov och instruerade folk hur de skulle ta sig ned i bombskyddet.
Kartasjev sköt Koltunov i ryggen från sin stridsvagn. Motivet: Koltunov var klädd i svart. I Ukraina är poliser och väktare ofta svartklädda, lätta att känna igen. De ryska soldaterna hade fått order av sina befäl att omedelbart skjuta dem.
Koltunov lyckades krypa ned i källaren. Därifrån ringde han själv larmcentralen.
– Skjuter de i Butja? undrar larmcentralen i det inspelade meddelande, som Slidstvo har publicerat.
Konversationen fortsatte:
– Ja, de skjuter! Min rygg blöder, för helvete!
– Ambulansen kör inte medan striderna pågår. Kan ni själv ta er till sjukhuset?
– Högra sidan lyder inte.
En timme senare avled Valerij Koltunov.
Ryska ockupationen av Butja 2022
25 februari: Ryska trupper går in i Hostomel i närheten av Butja. En rysk konvoj kör av misstag ensamma in i Butja och förintas vid Irpin-floden. Av 80 soldater överlever 3.
27 februari: Ryska marktrupper går in i Butja. Ukraina beskjuter dem med artilleri.
3 mars: Ukrainska myndigheter börjar evakuera civila från Butja och Irpin. Evakueringarna går långsamt och den så kallade gröna korridoren som ryska armén utlovat är opålitlig. Många invånare försöker själva köra ut ur staden och blir skjutna i sina bilar.
13 mars: 116 civila personer begravs i en massgrav vid Sankt Andrij-kyrkan. Totalt dödade ryska soldater minst 561 civila i Butja.
29 mars: Ryssland meddelar att man drar tillbaka trupper från Kiev- och Tjernihiv-regionen.
31 mars: Ukrainska trupper går in i Butja. Ockupationen är över.
Fyra år har gått. Valerijs morbror, Stanislav Kijanitsa, är förkrossad. Morbror och systerson var varandras trygghet i livet.
– Det fanns ingen fråga så liten att han inte ställde upp. Han var som min andra son. Ibland hade han ont om pengar och då lånade jag åt honom. Han betalade alltid tillbaka, säger 60-årige Stanislav.
Valerij var föräldralös. Han ringde sin morbror varje dag. I Ukraina är det vanligt att släktingar delar på ansvaret för äldre personer. Tillsammans vårdade Stanislav och Valerij Stanislavs mamma, det vill säga Valerijs mormor.
– Hon var sängbunden och vi turades om att ta hand henne fram till hennes död, säger Stanislav.
Sista gången Stanislav hörde av systersonen var samma morgon han sköts. Valerij ringde och varnade sin morbror: ”Gå inte ut, ryska stridsvagnar kör omkring i stan”.
Vi sitter på en bänk i den prunkande trädgården utanför Stanislav Kijanitsas bostad, ett tvåvåningshus i tegel i centrala Butja. Alldeles i närheten ligger Jablunskagatan, en av de värst drabbade gatorna under den ryska ockupationen av Butja. När ukrainska trupper körde in i staden efter befrielsen var gatan kantad med utbrända stridsvagnar och lik av civila.
Medan de ryska trupperna ockuperade Butja blev Stanislavs våning halvt förstörd i artilleriattacker. Reparerationerna är fortfarande inte klara. Därför gör vi intervjun utomhus.
– Jag har hört att de lyckades gripa killen som sköt Valerij, säger Stanislav. Att han ska dömas.
Namnet Nikolaj Kartasjev vill han inte uttala. Stanislav är en blid person, men nu blir han plötsligt häftig.
– Egentligen borde han skjutas på fläcken. Men sitter han av sitt straff i Ukraina tror jag inte att han överlever. Medfångarna tar nog hand om honom.
I tre och ett halvt år har Nikolaj Kartasjev suttit häktad i Irpin och väntat på rättegång. Förundersökningen pågår fortfarande – polisen vill kunna knyta honom till flera brott. Kartasjev är anklagad för bland annat tortyr och mord på Oksana Sulyma och för att ha avrättat tre civila, inklusive Valerij Koltunov.
Han har bara erkänt ett mord – det på Koltunov. Någon delaktighet i mordet på Oksana Sulyma medger han inte. Hon blev skjuten i huvudet nere i källarhålet hos Volodymyr Sjepitko innan soldaterna lämnade Butja.
Den ryska soldaten har gett en intervju till Slidstvo, som väckte stor uppmärksamhet i Ukraina. Han ångrar nämligen ingenting.
– Jag är soldat. Jag tjänade ryska armén. Jag hade fått en prikaz (order) och den uppfyller man.
På journalistens fråga om han inte tycker synd om de ukrainska civila som fått lida i kriget svarar Kartasjev nekande.
– Ryssland kommer inte att lämna Ukraina. Vi kommer inte att ge tillbaka några territorier som vi har tagit. Om kriget fortsätter och jag blir utbytt återvänder jag till fronten. Jag vill hämnas.
Exakt på vem Kartasjev vill hämnas säger han inte.
– Det blir ingen total ockupation av Ukraina, men vi kommer att ta mycket. Åtminstone Cherson, Zaporizjzja och Donetsk. De som inte gillar oss får flytta, för nu lyder de här områdena under rysk lag.
Varför det? frågar den ukrainska journalisten.
– Ryssland vill det.
Personerna i reportaget
Nikolaj Kartasjev, 25. Rysk soldat, deltog i ockupationen av Butja 2022. Blev krigsfånge i Luhansk i februari 2023, sitter nu häktad i Irpin för tortyr och mord på en ukrainsk civil person, samt avrättning av tre civila.
Valerij Koltunov, 25. Jobbade på varuhuset Novus som väktare, sparade pengar för att kunna renovera sin mormors hus. Sköts av Kartasjev den 27 februari 2022.
Oksana Sulyma, 34. Frånskild enbarnsmamma, uppvuxen i Butja men bodde i Kiev. Var i Butja för att besöka vänner då ryska armén invaderade. Kidnappades den 10 mars, dödades troligen den 17 mars. En av de fem ryska soldater som höll henne fången var Nikolaj Kartasjev.
Volodymyr Sjepitko, 71. Pensionerad metallarbetare. Äger ett hus i Butja därifrån han och hans fru evakuerades i början av mars. Kartasjev och fyra andra ryska soldater bröt sig in i huset, badade i hans bastu och dödade Oksana Sulyma i hans potatiskällare.
Stanislav Kijanitsa, 60. Pensionerad teletekniker, morbror till den skjutne Valerij Koltunov. Uppvuxen i Butja.
