Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
I mars släpptes en bomb som närmast gått obemärkt förbi i Sverige. Världsbanken, länge en av de främsta förespråkarna av en fri marknadsekonomi utan statlig inblandning publicerade en rapport som menade att industripolitik och statsstöd kan vara tillväxtdrivande faktorer.
En remarkabel vändning – och den placerar Världsbanken mitt i tidsandan. Kina har under många år fullkomligt hällt pengar över sin inhemska industri, vilket lett till överproduktion och prisdumpning på världsmarknaden. Landet satsar på allt från datachip till elbilar, något som oroar europeiska producenter och många EU-länder. Under Joe Bidens presidenttid lanserades ett stort industriprojekt för att göra USA ledande inom datachiptillverkning, och Donald Trump har tagit det ett steg längre och låtit staten köpa upp en del av företaget Intel.
Det är mot den bakgrunden Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens (IVA) nya rapport ”Halvledare” ska läsas.
Rapporten fokuserar på Sveriges möjligheter att vara en del i utvecklingen av halvledare, en vital del i teknologisk utveckling och en stor industri: ”Den globala halvledarmarknaden växer snabbt och väntas öka från cirka 6 biljoner kronor år 2024 till över 9,3 biljoner kronor år 2030 (vilket motsvarar en knapp procent av världens samlade bnp)”, konstateras i rapporten.
Svensk forskning har varit viktig för utvecklingen av halvledarteknik, men vi har svagare kapacitet för produktion och ”industriell uppskalning”.
Rapportens syfte är att formulera en plan för hur dessa svagheter ska kunna åtgärdas.
En del som IVA föreslår är just statlig inblandning i utvecklingen – som att dela risk i finansieringen eller mer offentlig upphandling. Det finns faror med en sådan strategi – att offentligheten försöker välja vinnare kan också råka leda till att den väljer förlorare, på skattebetalarnas bekostnad.
En sådan strategi kommer behöva förhålla sig till att andra länder nu bränner statsstöd som om det var bildäck i en dragracetävling.
Men författarna föreslår även annat. Planen bör, menar de, sikta på att frigöra långsiktig finansiering – där mer privat kapital är nödvändigt, liksom snabbare tillståndsprocesser, säkrad kompetensförsörjning – något som både kommer kräva fler utbildade ingenjörer och arbetskraftsinvandring – och mer samarbete mellan akademi och industri. Det är kanske inte sexiga reformer som lätt trycks på en valaffisch, rapporten är torr och sakligt skriven.
Men det är en del av grejen – ska vi ta Sveriges framtida tillväxt på allvar behövs strategier. Att fortsätta ligga i framkant när det gäller utvecklingen av halvledare – centralt för såväl välstånd som oberoende från Kina – kräver det. Men vi måste inte gå vägen att staten ska ta privata företags risk. Det går också att satsa på humankapital, infrastruktur och mer utvecklade kapitalmarknader, och på så sätt bereda väg för en vital marknad.
En sådan strategi kommer behöva förhålla sig till att andra länder nu bränner statsstöd som om det var bildäck i en dragracetävling. Och att vi är en del av EU, vars industripolitik annars kommer dikteras av mer statligt orienterade länder – som Frankrike.
Läs mer:
Amanda Sokolnicki: SD kallar motståndarna landsförrädare – det kan aldrig sluta bra
DN:s ledarredaktion: Forssell lugnade sig – efter magiska mötet