Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Det har alltid varit något särskilt med att vara medborgare. Fria stater har medborgare medan ofria har undersåtar. Det är ingen slump att Marseljäsen, den franska nationalsången, inleds med en uppmaning till just medborgarna att tillsammans kämpa mot tyranniet. Ända sedan antiken har medborgare också haft speciella rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten.
I dag pratar många om att uppvärdera medborgarskapet, att skillnaden mellan medborgare och icke-medborgare blivit för liten. Det är förvisso osäkert om det bäst görs genom kunskapsprov som många av dem som fötts in i svenskt medborgarskap kanske inte skulle klara, men en sak är glasklar: att göra medborgarskapet tillfälligt, som en bred majoritet i riksdagen beslutat, det går åt rakt motsatt håll.
Vänsterpartiet röstade emot det beslutet. Men nu berättar Nooshi Dadgostar i Ekots partiledarutfrågning, att hon också vill dra in medborgarskapet för gängkriminella. Regeringens förslag var visst bara för otydligt kring vilka som kunde drabbas.
För medborgarskapet är ett avtal mellan en fri människa och staten, där själva avtalet också garanterar friheten
Intressant nog går hon alltså längre än utredaren som tog fram regeringens förslag, som i stället förordade att medborgarskap bara borde kunna dras in vid specifika landshotande brott som spioneri och landsförräderi. Regeringen och Socialdemokraterna valde att ha en vidare definition, där gängkriminalitet ingår, och i grunden verkar Vänsterpartiet hålla med.
Och för någon med V-ledarens populistiska ådra är det kanske svårt att stå upp för grundläggande principer. Det är ju lätt att känna att den som begått vidriga brott bör uteslutas ur den medborgerliga gemenskapen. Men då förstår man inte vad ett medborgarskap är.
För medborgarskapet är ett avtal mellan en fri människa och staten, där själva avtalet också garanterar friheten. Om den starkare parten, alltså staten, kan säga upp avtalet när den så önskar, då finns inte längre några sådana garantier.
Därför kan det vara rimligt att den som fuskat sig till ett medborgarskap, genom exempelvis mutor eller hot, kan fråntas det. Då fanns ju inget informerat samtycke. Men vad medborgare därefter gör måste hanteras lika för alla, inom de gränser som rättsstaten sätter.
Om medborgarskap kan dras tillbaka finns inte längre likhet inför lagen. Då ska vissa medborgare straffas hårdare än andra, för samma brott. Den som fötts till sitt medborgarskap har då vissa rättigheter medan den som slutit avtalet senare har andra, sämre. I stället för att uppvärdera medborgarskapet har man då devalverat det.
Numera är det alltså bara Miljöpartiet i svensk politik som är emot det.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Antiknördarnas revanschsommar – men inte i Sverige
DN:s ledarredaktion: Sätt stopp för Tidöpartiernas familjesplittring
