I sin pågående forskning har Petra Ulmanen, universitetslektor i socialt arbete på Stockholms universitet, djupintervjuat 56 anhöriga till äldre med stora vård- och omsorgsbehov i Stockholms län om vilken hjälp deras anhöriga fått och hur kontakten med vården och omsorgen har fungerat. Många av dem tycker att det är tufft att inte få ett ja på ett beslut.
– De upplever det som ett jättebakslag. De blir jätteoroliga och stressade. De förstår inte hur de ska hantera det eller hur de ska göra. Det upplevs som ett enormt ansvar att hjälpa en gammal människa. Det kan ju vara en fråga på liv och död, säger hon.
Förra året fick drygt 600 av cirka 3 600 beslut, avslag på att flytta till ett vård- och omsorgsboende eller ett servicehus inom Stockholms stad.
Många av dem som Petra Ulmanen har intervjuat tycker att det är svårt att förstå vad det är som krävs för att få en plats på ett äldreboende.
– Det är ett väldigt komplext system och man kan inte regelverket. Det är ett jättestort ansvar och många av de jag har intervjuat upplever en sorts maktlöshet. De stångar pannan blodig. Men så får de en ny biståndshandläggare, biståndshandläggaren får en ny chef eller så tillkommer en ny sjukdom och då får de plötsligt en plats, säger hon.
Hon menar att det är billigare för kommunerna att erbjuda hemtjänst än en plats på ett äldreboende. Många av de personer hon varit i kontakt med har fått utökad hemtjänst snarare än en plats på ett äldreboende.
– Det är jättedyrt med äldreboende för kommunerna. Man har ju höjt trösklarna för att bevilja en plats. Du måste vara mycket sjukare och ha en större och mer omfattande funktionsnedsättning i dag än för 20 år sedan för att få en plats på ett äldreboende, säger hon.
I vissa fall har de hon intervjuat haft ett trygghetslarm trots att de inte kan använda det på grund av sin kognitiva svikt eller en demenssjukdom.
– Det är något som verkligen var återkommande i de här intervjuerna. Det blir på ett vis tecken på att kommunen har gjort något. Men det fungerar inte så det blir bara någon sorts tom symbolhandling, säger hon.
Sara Wittzell är socionom och forskare på Stockholms universitet och undersöker konsekvenserna av att platserna på särskilda boenden för äldre har minskat kraftigt sedan år 2000. Hon menar också att de anhöriga upplever att kommunen i första hand satsar på hemtjänst snarare än en plats på ett äldreboende.
– De äldre och anhöriga upplever att kommunen gör väldigt mycket för att de ska bo kvar hemma i de fallen där de har fått ett avslag. Det kan också vara väldigt diffust för den som söker varför man får ett avslag men också vad som krävs för en plats, säger Sara Wittzell.
I några fall hon har följt har de lyckats överklaga besluten medan vissa har fått vänta på att olyckan ska inträffa.
– Det var ett fall där de till slut fick bifall inom det här halvåret som jag följde. Men då krävdes det en rad akuta sjukhusbesök med utskrivning emellan och sedan in på sjukhuset igen innan det till slut beviljades, säger hon.
De äldre kan vara i ett skede i livet där utvecklingen åt ett negativt håll kan gå fort. Och Petra Ulmanen menar att många olika personer i hemtjänsten kan innebära en större fara än att vara på en plats med samma personal.
– De har ofta flera olika sjukdomar och förändringar i deras status kan ske väldigt snabbt och oförutsägbart. Ju fler personer som är inblandade i omsorgen desto större risk är det att saker faller mellan stolarna. Men när man flyttar till äldreboende så blir det en större kontinuitet i omhändertagandet, säger hon.
Läs mer: Emmas demenssjuka mamma försvann hemifrån flera gånger om dagen