Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Det är svårt att vara barn. De är så sårbara, och små, och har så lite att säga till om. Och de är så lätta att köra över, för den som har lust: ”För att jag säger det” är ju liksom inget argument, det är översitteri.
Just därför är det så viktigt att vuxenvärlden aktivt vinnlägger sig om att ge barn så mycket frihet det bara är möjligt. Jag menar: Vad spelar det för roll om de vägrar strumpor eller vill ha på sig paljettklänning och Stålmannen-hjälm, så länge de inte fryser ihjäl? Och om de nu vill äta en rostmacka, med sylt, innan de städar rummet – varför inte? Det är väl inte hela världen.
Fast det finns gränser, förstås.
Och det är därför jag applåderar det nya mobilförbudet i skolan, som trätt i kraft så här lagom till höstterminens början. Inte för att jag instämmer i den auktoritära anda som jag misstänker att förbudet stiftats i, givet att Tidöregeringen presenterar det som en disciplinär åtgärd.
Numera gäller förbudet enligt lag alltså överallt, och hela tiden.
Det finns alla skäl att vara skeptisk till den rådande politiska trend som säger att hårdhandskar är ett självändamål. Som i princip bygger på medeltida idéer om att barn är ofärdiga människor, att det inte finns någon bättre näring för deras växande själar än att hänga upp deras vilja på en gren i skogen och lämna den där tills de blir vuxna.
Nej, jag är för den nya lagen därför att det finns saker som barn inte kan råda över. Såsom teknik byggd för att förslava oss alla.
Få svenska skolor tillåter mobiler på lektionerna, annat än vid särskilda skäl. Men numera gäller förbudet enligt lag alltså överallt, och hela tiden. Mobilen får man tillbaka först när man går hem.
Redan klagar eleverna.
Detta är jättedåligt! säger några Eskilstunatjejer som P4 pratar med (17/8). Allt blir tråkigare! Och tänk om någon behöver kolla klockan? En rektor som Aftonbladet intervjuar (16/8) beskriver liknande tongångar i Tyresö: ”Vissa elever tycker att det känns jättejobbigt och protesterar.”
Samtidigt säger elever till SVT Nyheter att de tycker att förbudet känns okej ändå (17/8). Och jag tror många innerst inne är lättade.
För det kanske låter som en liten sak att förbjuda mobiler i skolan. Men i ett slag har det nu gjort en stor del av barnens vakna vardag mobilfri. I stället blir det norm för dem att umgås med andra. Röra sig. Hitta på saker.
Och detta är fördelen med att vara barn: Att de ute i verkligheten – bortom politikens talepunkter – är omhändertagna av vuxna som i de allra flesta fall inte bryskt hänger upp deras sprattlande vilda vilja på någon gren i skogen, utan mer låter den få pusta ut lite bara, och vila, för deras egen skull.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Är honungsmannen galen eller ett geni?
Lisa Magnusson: Alla missar den riktiga skandalen med Fröken Snusk och SD
Lisa Magnusson: Jimmie Åkesson vill lägga noll kronor på integrationen – vad säger Ulf Kristersson om det?
Lisa Magnusson: Hur lyckas SVT ständigt kantra över i sadist-tv?
DN:s ledarredaktion: Det kommer inte att bli någon vänsterchock