Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Hiphop/Neosoul
Erykah Baduh + The Alchemist
”Before the world blows”
(ControlFreaq records)
Erykah Badus karriär tog fart när hon var förband åt D’Angelo, och inleddes på allvar 1997 med debuten ”Baduizm”, som fick en lika hyllad uppföljare med ”Mama’s gun” år 2000. Bortsett från D’Angelo, som gick bort förra året, är det få artister från nittiotalet inom r’n’b som gjort lika stort avtryck som Badu. Hennes organiskt jazziga hiphop-soul-ljudbild och politiskt laddade lyrik blandade rökelsedoftande historielektioner med ett afrofuturistiskt framåtblickande.
När Erykah Badu nu släpper sitt efterlängtade sjätte album är det ihop med Los Angeles-producenten The Alchemist. Samarbetet började med att Badu ville rappa över Mobb Deep-låten ”The realest” från 1999, producerad av The Alchemist. Detta ledde till duons första gemensamma singel ”Next 2 you” som kom förra sommaren och baserades på samma sampling som i ”The realest”. Det blev då en stor nyhet att Badu släppt ny musik för första gången på elva år, men det överskuggades snabbt av upprörda diskussioner om den horribla musikvideon: stela AI-genererade versioner av dem själva.
När Badu och The Alchemist nu äntligen släpper albumet – över ett år efter första singeln – gör de det utan AI-”konst” i sikte. Förmodligen behövde de vänta tills blåsvädret hade lagt sig. Eller så var The Alchemist upptagen med att spruta ur sig samarbeten med kreddiga undergroundrappare som Freddie Gibbs och duon Armand Hammer.
Albumet ”Before the world blows” ges ut på Badus egna skivbolag ControlFreaq records, med en förhållandevis liten budget. Ljudbilden är skapad av The Alchemist och Badu tillsammans, där den senare tar rollen som exekutiv producent. The Alchemists patinapolerade varma beats möter Badus mer atmosfäriska inslag – inte sällan byggda med spejsad mellotron som även förekom frekvent på hennes ”New Amerykah”-albumsvit från 2008 respektive 2010 – med ett strålande resultat.
Det är skönt att veta att inte ens hon går fri från fuckboy-problem
Tematiskt rör sig den 55-åriga Badu kring könspolitik på flera spår. Som på ”To the moon (Plan C)”, om en oväntad graviditet, där skönsjungande Steve Lacy bidrar med en ärlig vers från den kluvna mannens perspektiv. Här hörs även mindre sårbara låtar om modernt dejtande: hur en ”fuckboy in disguise” kan förvrida huvudet på en. Neosoul, genren som Badu associeras med, gav utrymme för en alternativ kvinnlig identitet som hade saknats inom r’n’b. I Badus fall innebar det en urmoderlig femininitet, vilket har gett henne en oåtkomlig aura – en gudinna som inte vandrar bland oss jordbor. Det är skönt att veta att inte ens hon går fri från fuckboy-problem.
I mörkt grooviga ”Witch doctor” tar Badu sig an myten om sig själv som en häxa med makt att manipulera män dit hon vill – samtidigt som hon ger kängor åt sociala medier där rykten som dessa tar fart och urartar till en bokstavlig häxjakt.
Erykah Badu trollar fram den ena kreativa metaforen efter den andra och hon har sällan varit roligare. Hör bara på rappen i fenomenala ”Hot BiBi”: ”I keep it hieroglyphic / ”Money, long stockin’ like a bitch named ”Pippi””.
”Before the world blows” är liksom ett carpe diem innan världen går under. Och framför allt är moderskeppet Badu – genrens omisskännliga ledare – det vi vill färdas med till en annan galax när världens undergång väl står för dörren.
Bästa spår: ”I just play a part”, ”Hot BiBi (Apostle 2)”
Läs fler skivrecensioner och alla texter om musik