Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det har redan rasats både mycket och rätteligen över andra avsnittet av ”Gift vid första ögonkastet XL” där nygifta Urban förklarar för sin fru Olivia att det är haram för den kvinna han har en relation med att ens tänka på en annan man, och att han inte kan acceptera att de som gifta har vänner av det motsatta könet som de umgås med på tu man hand. ”Förlåt, men hur fan kan det här vara tv-underhållning i public service?” dundrade Malin Ullgren här på DN Kultur, och vi är många som upprört undrar samma sak.
Man kan hävda att den positiva sidoeffekten av att SVT visat hur det kan låta när en man sekund för sekund tillbakalutat trycker ner en kvinna, är att vi under en veckas tid pratat om destruktiva relationer och kontrollerande partners.
Visst, det är bra att synliggöra det som finns men som behandlas som att det är osynligt, men det är ändå oacceptabelt att låta denna obehagliga middagsscen pågå och passera utan att i direkt eller nära anslutning till den problematiseras av programmets psykologer och relationsexperter för vad den är: En uppvisning i det slags sociala kontroll och begränsning av privat livsrum som enligt vilken grundkurs som helst i relationsvåld kan definieras som psykiskt våld.
Det största problemet är därmed inte Urbans åsikter, utan SVT:s cyniska och oetiska användning av dramaturgi och klippteknik.
Det största problemet är därmed inte Urbans åsikter, utan SVT:s cyniska och oetiska användning av dramaturgi och klippteknik. Men ”GVFÖ” är inte fiktion där man i en scen kan egga tittaren med en spännande cliffhanger inför nästa avsnitt – här pågår riktiga relationer som bevittnas av en stor publik.
Då är det ett etiskt problem att ett av äktenskapen ser ut att redan inledningsvis riskera att utvecklas till ett destruktivt sådant.
Då är det ett problem att SVT förhåller sig så slapphänt till en av de yrkesetiska reglerna för journalister, den att ”Visa särskild hänsyn mot ovana intervjupersoner.” Vilken hänsyn och vilket ansvar visas ovana tv-medverkande?
Avsnittet har gett upphov till 70 anmälningar till Granskningsnämnden, men SVT tar kritiken med ro. Linn Svalö, exekutiv producent på SVT, skriver i ett mejl till Expressen ”att en åsikt får komma till uttryck innebär inte att SVT delar eller normaliserar den.” Jo, vill jag påstå – i viss mån betyder det att det normaliseras när det inte ageras på det sagda eller gjorda. Och jag undrar om det kan ske för att det handlar om relationen mellan män och kvinnor. Hade produktionsteamet kunna låta samma middagsscen vara okommenterad av experterna i fyra avsnitt om några andra åsikter än sexistiska, säg rasistiska?
Det är utmärkt att Anna Bennich, en av experterna i programmet, i TV4:s ”Nyhetsmorgon” i lördags uttryckte kritik mot Urbans uttalande, men framför allt mot sin egen uppdragsgivare SVT, som framställer dynamiken mellan paret och i den specifika middagssituationen som psykiskt våld: ”Och att då vänta till avsnitt sex när vi kommenterar den här frågan över huvudtaget, det tycker jag är problematiskt”, konstaterar hon. Jag tycker att det även är sensationslystet och ovärdigt, både mot de par och experter som är med i programmet. och dem som tittar på det.
Läs fler texter av Vesna Prekopic.