Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Oktober är fallna löv som täcker gräsmattan, antingen för att krattas bort eller för att ligga kvar och med tiden ingå i det eviga, energimättade kretsloppet.
I dåtidens skola fick man lära sig att energin är oförstörbar.
I vår tid är det mera uppenbart. Energin har gripit vilt omkring sig och omfattar nu allt från kol, olja, uran och vattenfall till sprinterlopp, vin, romaner, teater och psykologi.
Allt har energi. Allt utvecklar energi, människor inte minst.
Vissa utstrålar energi mer än andra. Energi har blivit ett av dessa allestädes närvarande modeord som förekommer så tätt att det inte kan vara fel att använda det.
Det lär ha dömt henne till ett kul men kort och tandlöst liv medan världen gick vidare.
I helgen stod jag vid en tunna som en gång innehållit olja och nu brände energi på ett annat sätt. Den hade några hål i botten som släppte in luft som fick fart på fyren som fick kvistar, grenar och blöta löv att ånga ut i väldiga vita moln för att sedan brinna upp i eld och lågor utan knappt en skymt av rök, frånsett en och annan brunnen liten kvist som ramlat utanför tunnan och låg rykande på marken.
Att se ruttnande rötter, torra grenar och höstknycklade löv gå upp i rök verkar man aldrig vilja tröttna på.
Nu fick också en gammal murken kompostkrage gå all världens väg sedan den gett upp och vikit sig under ett halvsekels hopsamlat löv, gräs och brännässlor. Av mull är ni komna, mull skall ni åter varda.
För den som bara lagt lager på lager utan att närmare vårda sin kompost resulterar halvseklet i alla fall i en halv kubikmeter mull.
Jag associerar till den gamla visan om hasselgrenen som får frågan varför den är så grann: ”Jag äter mull och dricker vann, därför är jag så grann.” Hasselgrenen frågar i sin tur jungfrun varför hon är så fin. ”Jag äter socker, dricker vin”, vilket lär ha dömt henne till ett kul men kort och tandlöst liv medan världen gick vidare.
Under tio tusen år har löven fallit och med tidens och maskarnas hjälp bildat det jordlager som dämpat oss från den rullstensås som blev kvar efter istiden.
Så varför slösa energi på att kratta löv?
Läs fler kåserier:
Sävermans förra: En död dinosaurie på balkongen hade varit spännande
Och förrförra: Förr skjutsade baronen sina underlydande till vallokalen
Veckans mest lästa kåseri – av Kalena.