Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
För de flesta var det en alldeles vanlig torsdagskväll i september. För Brynäs fans var det något helt annat. Det här var kvällen när drömmen blev sann.
Efter att det i måndags blev klart att Calle Järnkrok återvänder till klubben var det nu dags för honom att spela sin första match för sin nygamla klubb.
På Hovet möttes Djurgården och Brynäs i en träningsmatch, och Brynäs förstakedja med Jacob Silfverberg, Johan Larsson och Calle Järnkrok bjöd på nostalgi på hög nivå. Vilket bidrog till att en hel del av lagets supportrar var på plats för att se matchen.
2012 spelade trion tillsammans när Brynäs vann SM-guld. Efter det lockade NHL, och deras vägar skildes åt.
34-årige Johan Larsson var den första i trion som återvände när han inför säsongen 2022/2023 skrev på för Brynäs. Två år efter var det Silfverberg, som fyller 36 år i höst, som valde att flytta hem.
Och nu var alltså äntligen den tredje länken Järnkrok, som blir 35 år om några veckor, också tillbaka.
Brynäs med sportchefen Johan Alcén i spetsen ska naturligtvis ha all cred för att de lyckats locka tillbaka flera av klubbens tidigare stjärnor efter deras tid i NHL.
Värdet av att vårda den typen av relationer kan inte nog understrykas. Något som för övrigt Djurgården också har varit duktiga på.
Det sättet att jobba kan till och med bli ännu viktigare i framtiden med tanke på att allt fler spelare lämnar Sverige för spel i Nordamerika i allt yngre åldrar. Många av dem har bara spelat en eller två säsonger i ett SHL-lag innan de packar och drar.
Ska framtidens sportchefer kunna locka hem spelare efter NHL-karriären måste de vara ännu mer noga med att underhålla den något bräckliga relationen – som inte har haft tillräckligt med tid på sig att gro till något som klarar sig med lite vatten då och då – med den nya generationen NHL-spelare.
Men tillbaka till nuet.
I det lyckorus som Brynäs och deras fans nu befinner sig i kan det kännas som man är en festförstörare att slänga in frågan om nostalgi verkligen är ett guldrecept. Likväl är det på sin plats att göra det.
För att blicka bakåt kan innebära en krokig väg framåt.
Genom åren har SHL-lagen glädjestrålande och med öppna famnar tagit emot massor av återvändare. Några av dem har snabbt klivit in i en stjärnroll, andra har haft sin största förtjänst som ledare på isen och i omklädningsrummet.
Men det finns också spelare där det har märkts att alla hundratals matcher i den tuffaste av ligor har slitit på kropparna. Där viljan har varit stor men där ljumskar, och ryggar har gjort ont, och där regelbundna besök hos fysioterapeuter blivit en rutin.
Silfverberg är ett lysande exempel på att det inte finns någon naturlag som säger att det behöver bli på det sättet. Sedan återkomsten har han inte missat en enda grundseriematch.
Som kontrast finns Silfverbergs lagkamrat och Brynäs största stjärna Nicklas Bäckström. I maj skrev Brynäs på sin hemsida ”Nicklas har under våren dragits med skadeproblematik som kräver fortsatt rehabilitering med okänt slutdatum.”
Något datum är fortfarande inte känt.
Nu ska det påpekas att Bäckströms återkomst och comeback förra säsongen på många sätt var ett stort frågetecken efter hans långa frånvaro, men visar att mot en sliten kropp är det svårt att vinna.
Järnkroks återkomst på isen slutade med förlust. Djurgården vann med 4–1, för övrigt Djurgårdens första seger under försäsongen.
Brynäs som lag svarade för en oväntat blek insats, men glädjeämnet var Järnkrok. Det syntes tydligt hur spelsugen han var.
Om torsdagens träningsmatch mot Djurgården var det första steget mot Brynäs första SM-guld sedan 2012 kommer vi inte veta förrän på senvåren.
Men ska Brynäs bli svenska mästare kan inte ”gamlingarna” bära allt ansvar – en risk som också finns med många veteraner/ledare i laget.