Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Valresultatet är klart, oppositionen har vunnit och förhandlingarna om nästa regering kan börja. Ingen säsong i politiken är så bedräglig som det stadium som nu inträder. Partiföreträdare kommer – oftast i skydd av anonymitet – att läcka lämpligt utvald information till olika medier. Ibland handlar det om att skapa bilden att den egna sidan är framgångsrik i förhandlingen, ibland om att ge en förklenande beskrivning av motståndarens position. Genom att spela på allmänhetens och mediernas sug efter en titt bakom kulisserna kan partiernas spinndoktorer prångla ut hårt vinklad information.
Hösten 2018 hölls närmare hundra pressträffar där talmannen och partiledarna rapporterade löpande för mediekåren om läget i de utdragna regeringssamtalen. Den politiska journalistkåren mer eller mindre bosatte sig i riksdagens presscenter för att inte missa en stavelse från partiledarnas läppar.
Partistrategerna har dragit slutsatser av den processen – som inte blev klar förrän januari 2019 – och kommer att hålla korten mycket närmare kroppen den här gången.
Några partier tjänade visserligen på att göda medierna med sin egen verklighetsbeskrivning. Och talmannen ville gärna – med poetiska framträdanden – framhäva sin roll som ledare av processen. Men både statsvetare och partiföreträdare anser numera att den stora öppenheten 2018 försvårade förhandlingarna. Att låsa sig offentligt gör det svårare att backa och kompromissa.
De låsningar som gjordes före valet räcker gott för att krångla till samtalen. Men även när de gått i mål fortsätter det jämna valresultatet att vara ett stort bekymmer för den troliga regeringschefen Magdalena Andersson. Det kommer att krävas ett fungerande kvittningssystem, en hård partidisciplin – och dessutom turen att slippa avhoppare och vildar – för att utan bakslag kunna driva igenom regeringens politik.
Erfarenheten från de senaste mandatperioderna talar inte för att regeringen kan kalkylera med att riksdagen fungerar som ett lydigt knapptryckarkompani i fyra år. Efter Centerns avtal med Socialdemokraterna 2019 var det en centerpartist som röstade emot den nya regeringen. Det gick vägen ändå eftersom det fanns marginal. Den här gången finns ett mycket litet utrymme för riksdagsledamöter som går sin egen väg.