Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det finns ingen som undrar över resultatet i det pågående parlamentsvalet i Ryssland, eftersom alla på förhand vet att utgången är given. Däremot svävar en outtalad fråga över landet: Kommer myndigheterna, när valet väl är över, att inkalla nytt manskap till kriget i Ukraina?
Det finns skäl till att Putin ligger lågt i frågan. Senast den ryske ledaren gav order om vad som kallades för en partiell mobilisering – på upp till 300 000 man – var i september 2022. Det möttes av bestörtning. Det berodde på att en stor del av den ryska allmänheten vid den tidpunkten ännu trodde på Kremls ord om att det inte pågick ett krig i Ukraina, utan en ”speciell militär operation”. Alltså en mindre sak som inte berörde dem så mycket.
Med mobiliseringen stod det klart för många ryssar att det handlade om ett verkligt krig med riktiga dödsoffer, även bland de egna medborgarna. Chockbeskedet kom efter att Kreml upprepade gånger – minst 15 gånger – förnekat att en mobilisering skulle vara på gång.
En följd blev att en kvarts miljon ryssar, mestadels yngre män, på kort tid flydde landet.
Sedan dess har det gått fyra år och den ryska krigföringen i Ukraina har fortsatt skörda enorma mängder dödsoffer. Siffrorna varierar, men en del internationella bedömningar ligger på mellan 250 000 och 350 000 dödade ryska soldater. Antalet skadade är väsentligt högre.
Under flera år besökte den privata militära gruppen Wagner straffkolonier och fängelser och erbjöd fångar benådning om de överlevde kriget. De användes ofta i ”köttattacker” vid fronten och en stor del av dem stupade. Rysslands fängelser är i dag kraftigt avfolkade, och förlusterna på slagfältet överstiger nyrekryteringarna, där behovet anses vara 30 000 nya soldater varje månad.
Det enda de ryska ledarna lämnar öppet är i vilken form Ukraina ska underordnas rysk kontroll.
Ukrainas militära säkerhetstjänst har hävdat att de ryska generalerna vill att Putin ska kalla in 800 000 soldater under det kommande året.
Liksom 2022 förnekar Putin att det finns planer på en upptrappning av kriget som kräver en mobilisering.
– För dagen finns det inget scenario som kräver en mobilisering, det är en västlig desinformationskampanj, sade Putin vid ett ekonomiskt forum i Vladivostok i början av september.
I ett tal i onsdags gav Putin inga nya signaler utan förklarade att ”valet ska bli ett kollektivt svar till dem som försöker försvaga Ryssland och beröva landet dess suveränitet”.
Spekulationerna om en ny mobilisering fick fart efter att Rysslands president i samtal med Trumps särskilda sändebud Jared Kushner och Steve Witkoff avvisat alla kompromisslösningar. I stället har de ryska villkoren för en lösning skärpts. Nu är det inte längre tal om att Ryssland nöjer sig med att överta hela regionerna Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson, utan att även de relativt små ockuperade områdena i regionerna Sumy och Charkiv stannar i ryska händer som en del av en framtida fredsuppgörelse.
Den linjen delas uppenbarligen av Trumpadministrationen. Efter att ha besökt Moskva förklarade Kushner att hindret för ett fredsavtal är att Ukraina inte går med på att ge upp de områden som Putin kräver:
– Putin lade fram sin syn på vad han vill uppnå. Om Ukraina vill dra sig tillbaka till den linjen så har vi resten av uppgörelsen färdig. Men just nu vill inte Ukraina göra det.
Allt det är i enlighet med Putins tydliga uttalande i juni 2025, under S:t Petersburgs internationella ekonomiska forum:
– Var en rysk soldat än sätter sin fot – är det vårt.
Det är i så fall en stark motivering till att ukrainarna fortsätter motsätta sig att ryska soldater sätter ned sina fötter på några ytterligare delar av Ukraina.
Och strax innan hade Putin slagit fast att ”hela Ukraina är vårt”, vilket undanröjer alla tvivel om Putins övergripande mål med kriget. Erövringen av Donbass är bara en etapp på vägen.
Det enda de ryska ledarna lämnar öppet är i vilken form Ukraina ska underordnas rysk kontroll. I förra veckan förklarade utrikesminister Sergej Lavrov att Ukraina ska förvandlas till en gigantisk buffertzon – mot ”det samlade väst”. Lavrov sade också att Moskva inte kommer att acceptera att ”regimen i Kiev” sitter kvar vid makten efter kriget.
Till bilden av hur man tänker i Kreml kan man också lägga Lavrovs påminnelse i förra veckan om att ett krig med Europa skulle bli ”mycket kortvarigt”. Det följdes upp i måndags av Nikolaj Patrusjev, före detta FSB-chef, som hotade Polen med att ”Warszawa kommer att upphöra att existera inom två eller tre dagar” om landet ger sig in i en militär konflikt med Ryssland.
Båda uttalandena är varianter av de hot om ett kärnvapenanfall mot Ukraina och Europa som med jämna mellanrum kommer från Ryssland.
Läs mer:
Ryssar om dumavalet: ”Meningslöst att rösta”
Ukrainare rustar för ny mardrömsvinter: ”Varma vattenflaskor i sängen”
Professor: Bara fantasin sätter gränser för vad Ryssland kan göra