Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Utställning
”Mahi-mahi-effekten”
Carla Zaccagnini
Lunds konsthall. Visas t o m 29/11
En blixtsnabb dans på en osynlig lina, för att besvärja geografins makt. Det är vad som sker i Carla Zaccagninis ”Lindansaren”, en kort video där konstnären under en seglats över Atlanten ställer upp sig i glittrande cirkusklänning för att just när båten korsar ekvatorn utföra sin koncentrerade balansakt över durken.
Jordens mittcirkel som lekfull fantasi. Och rituell passage.
Det är storslaget, avväpnande, lite dråpligt. Carla Zaccagninis utställning på Lunds konsthall vecklar ut sig kring detta magiska och inbillade överskridande i storskaliga men fjäderlätta installationer. En informell reseberättelse med drag av arte povera och sydamerikansk konkretism där hopsydda frottage från skeppsdäcket reser sig som stormvågor i entréhallen och flaskskepp med små pinnflottar flyter över golvet.
Men allvaret ligger förstås och trycker under den lätta ytan. Zaccagnini, en argentinsk-brasiliansk konstnär bosatt i Malmö, försöker inget mindre än att vända upp och ner på världen – få oss att se hur ”nord” genom den koloniala geografins konventioner alltid och med fullkomlig självklarhet överordnas ”syd”.
Hennes uttrycksmedel är de enklast möjliga: en kompass som manipulerats så den istället pekar söderut, eller en halv uppochnervänd jordglob där det södra, frånvarande halvklotet enbart representeras av en skeppslampa med ett brinnande stearinljus.
På liknande sätt blir flaskflottarnas bräckliga små farkoster ett slags sydliga svar på de klassiska flaskskeppens ståtliga fullriggare och fregatter. Oansenliga men oavvisliga vittnar de om en annan, knappt kartlagd men väl så viktig sjöfartshistoria.
Så blir det skenbart obetydliga och värdelösa det som öppnar världen mot något större. I en mobil installation i konsthallens innersta sal svävar en tändsticksask, en handspegel och några andra slitna föremål, hemligt fyllda med bly och dollarsedlar som ett slags klandestint, transatlantiskt smuggelgods.
En skör balansakt även det, mellan det dolda och det synliga, det åtråvärda och det tyngande. Det här är en utställning med stort poetiskt överskott.
Läs mer om konst och form på dn.se