Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
De första rapporterna gav intrycket att det handlade om ett militärt angrepp. Raketer som avfyrades från Gaza, beväpnade grupper som tog sig in i Israel. Men när Hamas steg över gränsen på morgonen den 7 oktober 2023, var det inte baser och soldater som var målet – utan civila israeler.
Fler än 1200 personer dödades.
380 dansande, glada festivalbesökare mördades skoningslöst. Människor dödades vid busshållplatser, på resa till vänner och familj, i sina hem vid frukostbordet. Män och kvinnor, små barn och skröpliga åldringar. Hundratals människor fördes som gisslan ner i Gazas tunnlar.
Det var den värsta attacken på judar sedan Förintelsen.
Och så avslöjades hur djupgående och utbredd antisemitismen är – här i Europa och i Nordamerika.
I Tyskland kastades brandbomber mot synagogor. Förintelsemonument vandaliserades. Judehatare med rötterna i Mellanöstern och nynazister förenades. I Frankrike registrerades på några veckor över 800 antisemitiska incidenter. I Lyon knivhöggs en judisk kvinna, på hennes dörr fanns ett hakkors inristat. Judar vittnade om rädslan. I USA rapporterades om hot mot judar på universitetscampus runtom i landet.
Hat mot judar var alltså den omedelbara reaktionen på att judar dödats. Empatilösheten är svår att greppa.
I Sverige konstaterade polisen att hotbilden mot svenska judar förvärrats till en ”allvarlig” nivå. Det rapporterades att Hamas attack firats på flera platser.
”Hatet på våra gator är öronbedövande”, vittnade den judiske doktoranden Daniel Leviathan i Expressen: ”Jag tror inte judar i Sverige har känt så här … sedan andra världskriget”.
Hat mot judar var alltså den omedelbara reaktionen på att judar dödats. Empatilösheten är svår att greppa.
Men också i Israel släpptes mörka krafter lös. Landet har självklart rätt att försvara sig, ja en skyldighet att skydda sina medborgare, och se till att något liknande inte kan ske igen.
Premiärminister Benjamin Netanyahu var tvungen att agera, men verkade i detta också se en möjlighet – att rädda sig själv undan hotande valförlust och korruptionsanklagelser och till att stöpa om Mellanöstern. En möjlighet såg också högerextremisterna i hans regering, de som inte vill ha en tvåstatslösning, utan helst vill införliva stora delar av Gaza och Västbanken – men inte palestinierna som bor där – i Israel.
Kriget i Gaza fördes med skoningslösheten som signum – med folkrätten nästan demonstrativt åsidosatt. Tiotusentals civila palestinier dödades av bomber och svält.
”Hamas har fått Israel dit man vill”, påstods frekvent året efter massakern. Israels krigföring gödde hatet i i Gaza och på Västbanken och fick landets allierade att vända sig bort. Men det är svårt att uppbåda något stöd för den tesen.
Vad som Hamas däremot uppnått är att visa för alla att man inte är någon ”befrielserörelse” utan en terrorsekt, genomsyrad av judehat. Och med ett totalt förakt också för palestiniers liv.
Hamas ledare har dödats en efter en, dess militära kraft är slagen i spillror – det gäller också för vännerna i Hizbollah, samtidigt som Irans förmåga att sprida förödelse kraftigt minskat. Israel militära position är ohyggligt stark. USA har inte vänt landet ryggen.
Vad som Hamas däremot uppnått är att visa för alla att man inte är någon ”befrielserörelse” utan en terrorsekt, genomsyrad av judehat. Och med ett totalt förakt också för palestiniers liv.
Den 7 oktober 2023 släppte Hamas loss mörkret. Ingen kan ensam skingra det.
Men vi kan öppna våra ögon för och bekämpa antisemitismen, vägra acceptera att Sverige i dag är ett land där judar inte kan känna sig trygga.
Vi kan se och tala klarspråk om lidandet i Gaza – och kräva ett slut på det.
Vi kan minnas vad som skedde den där dagen för tre år sedan, vilka som var förövare – och vilka som inte var det.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Vänsterpartiets ”sanning” är ingen sanning
DN:s ledarredaktion: Har vi lärt oss något av USA:s krig mot terrorismen?