Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Fakta. Brasserie Astrid
Adress: Mälartrappan 5, Stockholm.
Hemsida: brasserieastrid.se
Kontakt: 08-502 39 222, [email protected]
Öppet: Mån–sön 11.30–01.
Prisklass: Mellan.
De komma från öst och väst… och norr. Medelålders medelklass, plus lite yngre städat klientel – hemmahörande på andra sidan slottet har äntligen hittat ett ställe på hippa söder som känns spännande.
Brasserie Astrid, som öppnade i somras, har tagit plats på Mälarterrassen och erbjuder läckrast möjliga utsikt över vattnet och Gamla stan där de klassiska skyltarna ”på kvällen Expressen” och ”på morgonen Dagens Nyheter” lyser upp kvällen med sin retrodoftande neonkonst.
Här finns också en lika retroinspirerad inredning i guld och brunt med art deco-vibbar (den lär delvis vara inspirerad av det vertikala kaklet på Mariatorgets t-banestation), en generös bar, en cool dj och byst med folk. Vad mer kan man begära?
Bra mat, kanske?
Menyn är i princip copy paste på de brasserier som fyller Stockholms krogscen just nu. Men med tanke på det heta Slussen-läget och den stenhårda konkurrensen från de stora krogsatsningarna runt om hade vi väntat oss lite mer raffinemang från köket.
Som inledning kan man välja två små krabbkroketter (135 kr) till champagnen, till exempel ett glas Gonet-Sulcova (195 kr). Det snackset kan du dock hoppa över om du inte älskar munsbitar av stekt potatismos.
En annan rätt som sannerligen inte är omistlig är friterade zucchiniblommor (175 kr). I originalutförande är denna rätt närmast sagolik. Tänk en gyllene frasig blomma stor som en lätt kupad hand. På Astrid får vi in en oval assiett som domineras av två hela små zucchinifrukter med två förkrympta blommor under rester av likblek frityr. Allt i en sörja av stracciatella, nöthack och något sirapsliknande.
Carpaccio på hälleflundra (215 kr) är på liknande sätt en drunkningsolycka där råvaran försvinner, här i en pöl av juice och kött från blodgrape, apelsin och majonnäs. Några mer acceptabla förrätter är en generös löjromstoast (395 kr) som man får montera själv. Utmärkt kvalitet men inte direkt svår att lyckas med.
Stämningen är hög, man får en fin känsla av att verkligen sitta mitt i stan och äta. De små borden gör att det blir intimt och avslappnat – samtidigt blir det lite trångt när tallrikarna hopar sig. Det är också uppenbart att Brasserie Astrid (ännu) inte har hunnit anpassa kök och servering till anstormningen av gäster.
När de högt prissatta varmrätterna kommer in börjar utmaningarna på allvar. Piggvar (465 kr) är en trist upplevelse för närmare en halv tusenlapp: en trekantig bit vit fisk som visserligen är fast i mitten men lös i kanten. Ovanpå ligger en vilsekommen hummerstjärt. I botten på den minimala djupa tallriken hittar vi sky på musselfond, tre små blåmusslor i sitt skal, mikroskopiska bitar av fänkål och tre färskpotatisar. Den här rätten lider av en svår personlighetsstörning.
Skam den som ger sig! Vi testar något från grillen – det verkar vara Astrids stolthet med tanke på hur det lyfts fram i menyn. Till entrecote (365 kr) från Uruguay rekommenderas pommes (85 kr), tomatsallad (75 kr) och någon sås, som till exempel sauce bordelaise (45 kr), alltså rödvinssås. Summa summarum 570 pix. Värt? Nix. Köttet är mört och medium rare som vi önskat, men smakar förvånansvärt lite. Tomatsalladen smakar ännu mindre och vi har fått bättre pommes på Donken.
Kan det bli värre än så? Japp. Såsen som kommer i kanna är lite för mörk och klibbig och har skurit sig så att halva tallriken täcks av flytande fett.
Känslan av att Brasserie Astrid är mer intresserade av att klämma gästerna på stålar än att göra dem saliga blir tydlig när vi från kolgrillen beställer varmrätten carabineros. Det handlar om portugisiska jätteräkor med en fet, varm vinägrett som smakar mycket chili och citron samt lite persilja. Det är inget fel på smaken men själva köttet är så minimalt att det behövs förstoringsglas för att hitta det. Knappt en matsked går att gräva fram med en liten gaffel, till det icke särskilt facila priset av 495 kronor.
Vinlistan på Brasserie Astrid utstrålar självförtroende och tydlig premiumkänsla, där champagne, bourgogne, barolo och annat får vinmänniskor att nicka belåtet. Framför allt de vita vinerna imponerar med bredd och personlighet: stor variation och några nördiga guldkorn. Men vad hjälper det att vinerna är bra när logistiken svajar? När vi till sist får in förrätterna kommer inte vinet vi beställt till. Vi ger upp och får nöja oss med vatten till maten.
När förrätten är uppäten dyker servitören plötsligt upp med vinet. Det är bara att säga nej tack och i stället beställa ett glas Miliasso barolo (220 kr) för att vara ute i god tid innan huvudrätten kommer in. Den kraftfulla och eleganta italienaren blir en tillfällig tröst i kaoset.
Även desserterna pendlar mellan godkänt och underkänt. Chokladkupol på Valrhonachoklad, pistasch, len passionsglass och rostade hasselnötter (135 kr) är snygg och barnsligt god.
Spiken i kistan är ändå Gino (135 kr). Här snackar vi inte fusk utan kulinariskt mord på originalet som skapades på legendariska stockholmskrogen PA& Co för 40 år sedan. I stället för skivor av färska jordgubbar, banan och kiwi under ett generöst täcke av riven vit choklad som blixtsnabbt gratineras, får vi in kokt fruktblask med en sked vaniljglass som smakar industriproducerad.
Premiumläget och den stilfulla iscensättningen på Brasserie Astrid är värd betydligt mer omsorg än det här.
Alternativ. Om det är fullt
100 m: Krog Agrikultur, Franska bukten 10.
220 m: Freyja + Söder, Hornsgatan 1.
350 m: Zum Franziskaner, Skeppsbron 44.
Läs mer:
Läs fler av Krogkommissionens tester
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!