Bland bostadshus och lekande skolbarn i Köpenhamnsstadsdelen Nørrebro gräver Henrik Wendt och de andra arkeologerna vid Köpenhamns museum sig ned i en bortglömd del av stadens historia.
– Man slås av hur tuffa levnadsförhållandena måste ha varit, säger han.
Jämte honom ligger Thea Sollum på knä med huvudet ner i en lerig grav. Hon har gjort ett fynd.
– Det är en vuxen person, men det är för tidigt att avgöra ålder och kön, säger hon.
Här i Hans Tavsens Park låg på 1800-talet en fattigkyrkogård för människor som inte hade råd med en gravplats på intilliggande Assistens kyrkogård.
I modern tid har parken främst fungerat som rekreationsområde med lekplatser, grönytor och sportplaner. Inget har avslöjat gravarna under marken.
Nu ska parken klimatanpassas. De döda måste flyttas.
Nørrebro drabbas ofta hårt av skyfall och översvämningar. Så sent som i augusti 2024 föll 44 millimeter regn i området på en timme. Gator svämmade över och källare fylldes med vatten.
För att hantera de återkommande problemen har Köpenhamns kommun tagit fram en skyfallsplan.
Parker och torg ska byggas om till nedsänkta ytor som tillfälligt kan samla upp vatten.
I Hans Tavsens Park ska sänkorna kunna hålla kvar upp till 18 000 kubikmeter regnvatten vid extrema skyfall.
Jesus del Pozo, projektledare på teknik- och miljöförvaltningen i Köpenhamns kommun, kallar det för en ”100-årshändelse”.
– Så stora skyfall inträffar väldigt sällan. All övrig tid ska parken fungera som rekreationsområde för skolor och invånare, säger han.
Arbetet är ingen enkel historia.
– Vi visste att det fanns kistor i marken, men kände inte till omfattningen, säger Jesus del Pozo.
Under stora tältdukar i utgrävningsområdet hukar arkeologerna på rad. Med spadar och penslar arbetar de försiktigt fram skallar, ryggrader och bäcken.
Totalt ska 3 000 skelett tas upp ur marken innan grävmaskinerna kommer. Merparten kommer att begravas på nytt i samma område när arbetet med parken är klart.
En tredjedel skickas vidare till Köpenhamns universitet för en komplett analys och ska sedan bevaras i forskningssyfte.
– Vi kommer aldrig att kunna slå fast deras identiteter. Men för oss är det en fantastisk möjlighet att undersöka hur det faktiskt såg ut för fattiga invånare under den här perioden, säger utgrävningsledaren Samuel Keenan.
Många av dem som begravdes i Hans Tavsens Park kom från stadens fattighus. De lades i gemensamma gravar under enkla ceremonier.
– Det ansågs skamligt att sluta sina dagar på det här sättet. Prästen höll ingen riktig predikan. Inga blommor lades ut. Inga kyrkklockor ringde, säger Samuel Keenan.
När utgrävningen började gjorde teamet en oväntad upptäckt: Gravarna ligger i lager ovanpå varandra. Överst ett skikt med vanliga enkelgravar och under dem en slags massgrav med flera kistor på rad.
En del av dem är täckta med släckt kalk.
– Det är ganska vanligt än i dag vid epidemier när folk är rädda för smittspridning. Vi utgår från att de är från koleraepidemin 1853 då flera tusen personer dog i Köpenhamn, säger Samuel Keenan.
Arkeologerna har också hittat spår av obduktioner. Från mitten till slutet av 1800-talet blev de allt vanligare. Fynden tyder på att kroppar från fattighusen fördes till sjukhusen, där de användes i undervisningssyfte.
– I en del gravar hittar vi kroppsdelar från två–tre personer eller kranier sågade itu. Det ger en bild av hur samhället behandlade fattiga lite sämre även efter döden, säger Samuel Keenan.
I slutet av oktober kan det vara svårt att se tjusningen med att stå i lera och gräva upp gravar hela dagen – men för svenske Henrik Wendt är det ett drömuppdrag.
– Det här var målet när man studerade, säger han.
Han är osteolog, specialist på ben och skelett, och studerar de mänskliga kvarlevorna för att kartlägga sjukdomar.
– Det är artros, syfilis och tuberkulos. Mycket karies och tänder som är helt nedslitna.
För ett par dagar sedan hittade Henrik Wendt en ring som satt runt ett finger. Han har också grävt fram skelettet av ett barn med smycke runt halsen.
– Då blir det personligt. Det gäller att inte tänka för mycket utan bara jobba på mot målet så att vi hinner bli klara.
När skyfallsprojektet är klart kommer spåren av den gamla kyrkogården på Nørrebro återigen att försvinna. Gravarna blir som små sänkor täckta med gräs.
Men den här gången ska det föras upp en minnessten för de som inte hade råd att begravas innanför kyrkogårdens murar.
Fakta.Så regleras utgrävningarna
Marken vid Hans Tavsens Park användes för fattiggravar 1847–1880 och blev allmän park 1909.
All juridisk gravfrid har därför löpt ut sedan länge, och inga privata gravrätter fanns registrerade.
När parken nu ska sänkas för skyfallssäkring kräver den danska museilagen att gravarna undersöks och dokumenteras innan schaktmaskinerna tar över.
En del av skeletten ska undersökas av antropologer vid Köpenhamns universitet för forskning om 1800-talets levnadsvillkor.
Övriga begravs på nytt i en gemensam grav när anläggningsarbetet är utfört.
Källor: Köpenhamns kommun, Köpenhamns museum, danska begravningslagen, danska museilagen.