Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Protester utbröt sent i fredags kväll vid Polens författningsdomstol när det blev känt att regeringen har stängt av chefsdomaren. Det var en dramatisk skärpning i den mångåriga striden mellan en EU-skeptisk president och en proeuropeisk regeringschef.
Alla i den politiska klassen i Polen talar om demokrati och rättsstat, men alla bryter mer eller mindre mot lagen. Ännu är det inte så illa att Polen är en bananrepublik. Men det organ som är tänkt att vara det yttersta skyddet för en fungerande rättsordning i Polen – författningsdomstolen – har länge haft ett skamfilat rykte. Nu ligger det i praktiken i spillror.
Polen är, grovt förenklat, splittrat mellan två politiska läger: på den ena sidan högernationalister av olika nyanser, på den andra sidan proeuropeiska demokrater och måttfullt vänstersinnade.
Sedan tre år styrs landet av den senare fraktionen, med premiärminister Donald Tusk i spetsen. Presidentposten, som i huvudsak är rent ceremoniell, innehas sedan drygt ett år av högernationalisten Karol Nawrocki. Men presidenten har vetorätt och använder den flitigt, och det har inneburit att den polska statsledningen i många avseenden har varit paralyserad.
Till exempel har Nawrocki i strid mot lagen vägrat att svära in domare och ambassadörer, som parlamentet och regeringen har utnämnt.
Tusks koalitionsregering har i sin tur vägrat att erkänna författningsdomstolen, eftersom tre av dess 15 domare utsågs olagligt av den föregående högerpopulistiska regeringen under partiet Lag och rättvisa (PIS) när den tillträdde 2015. Konflikten har alltså sin upprinnelse i de beslut som fattades för drygt tio år sedan. Det var bara en av de många åtgärder som PIS genomdrev i syfte att montera ned den polska rättsstaten.
Nu har Tusk bestämt sig för att det ska vara nog. Han drev igenom att författningsdomstolens ordförande Bogdan Święczkowski, som misstänks för olika brott, avsattes och förlorade sin immunitet. Han såg också till att domaren Anna Korwin-Piotrowska utsågs till tillförordnad ordförande.
Föga förvånande skyller de två sidorna den politiska krisen på varandra. Men president Nawrocki, som dök upp vid författningsdomstolen efter midnatt, kan inte sägas ha uppträtt särskilt presidentlikt. Han lyckades tränga sig igenom den massiva polisspärren och väl inne i byggnaden knuffade han undan Anna Korwin-Piotrowska, som försökte blockera hans väg in i domstolen, och han ropade: ”Du är ingen domare!”. Korwin-Piotrowska var en av de domare som Nawrocki vägrade svära in.
Senare under natten lämnade Nawrocki domstolen och uppmanade till brådskande samråd med de politiska partierna i Sejmen på grund av ”hotet mot Republiken Polens inre säkerhet”.
Det finns minst två sätt att betrakta den dramatiska utvecklingen. Nawrocki och de flesta högerpolitiker hävdar att det handlar om en statskupp.
De menar att Tusk bryter mot Polens författning när hans regering avsätter domare i en tribunal som ska vara ett självständigt kontrollorgan över den verkställande makten.
Tusks koalition anser tvärtom att författningsdomstolen blev partipolitiserad när det högernationalistiska partiet Lag och rättvisa (PIS) tillsatte en rad domare i strid mot rådande lag. Efter att Tusk återkom till makten 2023 har hans regering försökt återställa rättsstaten och insätta de av parlamentet legitimt utsedda domarna, men det har president Nawrocki motverkat med sin vetorätt och vägran att svära in domare som utsetts i laga ordning.
De flesta jurister som kommenterar konflikten anser att den rådande situationen – där presidenten så tydligt bryter mot konstitutionen – inte kunde lämnas utan åtgärd. Andra är tveksamma, eftersom regeringens ingripande, lagligt sett, är minst sagt diskutabelt. Nu var det justitieministern som utnämnde Korwin-Piotrowska till ordförande. Men enligt författningen är det presidenten som utser domstolens ordförande.
Tusk försvarade sitt agerande på X med att ”återupprättandet av rättsstaten är vår plikt efter år av laglöshet, det är en svår process, ibland smärtsam, som kräver ett beslutsamt agerande”.
Det återstår att se vad den nattliga sammandrabbningen får för politiska följder. Här är utsikterna inte så gynnsamma för den polska demokratin. Tusk var under press från sina anhängare att uppfylla löftet om att lösa författningskrisen. Men med sitt svärdshugg kan han ha gått för hårt fram.
Med hjälp av de tumultartade bilderna från Warszawas centrum har högern och ultrahögern fått ammunition mot Tusks regering. Bilderna har fått det tidigare söndrade så kallade patriotiska lägret att enas mot en gemensam fiende. I protesten vid domstolsbyggnaden samlades förutom president Nawrocki även PIS-ledaren Jaroslaw Kaczynski, tidigare premiärministern Mateusz Morawiecki och Slawomir Mentzen, ledare för ultrahögerpartiet Konfederationen. Även Grzegorz Braun, ledare för det nynazistiska och öppet proryska Polska kronans konfederation, sågs i glatt samspråk med Kaczynski.
Det är som någon noterade: här möttes alla som kan komma att ingå i en kommande ultranationalistisk högerregering. Till nästa val är det bara ett år.
Läs mer:
Tumultartade protester och politisk maktstrid i Polen: ”Statskupp”