Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Gunilla Bergström
”Alfons leker Einstein”
Rabén & Sjögren, från 3 år
Hur gammal har han hunnit bli nu, denne evige Alfons? Frågan inställer sig när jag sitter med vad som, efter 27 Alfonsvolymer, ändå måste vara den sista: ”Alfons leker Einstein”. Berättelsen har i dagarna utkommit postumt efter Gunilla Bergströms död 2021. Så hur gammal är han nu, den välbekante filuren i sin bruna sticketröja och korta igelkottsfrisyr?
I den första, numera klassiska, ”God Natt Alfons Åberg” från 1972, är han fyra år. Helt rimligt med tanke på behovet av potta, vatten och allmän omsorg. 2026 har han hunnit fylla åtta år på boksidorna, men IRL har han i själva verket uppnått den imponerande åldern av 53. Tala om kondenserat liv! Och Alfons pappa, han som i begynnelsen kanske var sisådär 40 år. Nu som 93-åring är han minst lika pigg på att hämta godisskålar och bejaka Alfons-bus, som någonsin förr. För evigt ung.
Gunilla Bergströms berättelser har genom åren behållit sitt vänliga tilltal. Från berättelserna om att vägra sova, vara en riktig sölkorv till förskolan – de bevingade orden ”jag ska bara” – till historier om mod, att våga stå upp för sig själv, att bli oskyldigt beskylld och att behandla vänner orättvist. Bland annat. Något som ofta gärna återkommit är en viss didaktisk anstrykning med information om hur man knyter, bakar, tar hand om dem som är mindre och förstås, hur man uppfinner.
Och det är just vad Alfons, Hamdi och Milla gör i ”Alfons leker Einstein”. Som så mycket annat innovativt emanerar uppfinnarlusten ur motstånd. För Alfons del handlar det om en faster, som betraktar Alfons senaste stora målning, och sedan påstår att ”gröna solar finns inte”. Stackars faster, hon har tydligen aldrig besökt ett konstmuseum. Men Alfons pappa hejar på, bravo, gå din egen väg och följ i spåren av Einstein, Leonardo da Vinci och Darwin.
Nu gäller det för trion att komma på och uppfinna det som inte finns. Som ”syskon-larm”, ”tant-bromsare” och roliga kläder till teven. Bland annat. Och rätt som det är börjar barnen skapa en orkester med hjälp av allehanda köksprylar och fyllda vattenglas. Pling, plång. Det skvätter och bonkar och precis som så många andra föräldrar, som nästan tappar det inför allt kaos, lockar pappa med lördagsgodis och barnteve.
Gunilla Bergström bjöd in i det sista på trygghet, humor och stark igenkänning. Illustrationerna har med åren blivit som vänner i varm kolorit. Sättet att kombinera tecknade bilder med collage var inledningsvis banbrytande. Mixed media som det heter i England, där bilderbokskonstnären Lauren Child följer i samma spår med böckerna om syskonen Charlie och Lola.
Den tekniken är just i ”Alfons leker Einstein” återhållsam, men ett uppslag finns, ett riktigt läckert där ett gäng datorer pyntats med ”leopard, spets och blomstergirlanger.” Ett generöst hej då.
Läs mer av DN:s barnboksbevakning