”Abdul, Abdul, Abdul”.
När vänsterdemokraten Abdul El-Sayed klev ut på scenen under valvakan i Michigan skanderade publiken högljutt.
Efter att i somras ha vunnit mot den mer mittenorienterade Haley Stevens i primärvalet tar den 41-åriga läkaren nu plats i senaten.
Abdul El-Sayed är ett av de tydligaste exemplen på framgångar för Demokraternas vänsterfalang i mellanårsvalet. El-Sayed, som blir den första muslimen i senaten, har av vissa, även en del demokrater, ansetts stå alltför långt till vänster.
El-Sayed kallar sig inte själv för socialist, men driver bland annat krav på allmän sjukförsäkring, höjda skatter för höginkomsttagare och att migrationspolisen ICE ska avskaffas.
Andra exempel på progressiva demokrater som vunnit framgångar i mellanårsvalet är Troy Jackson, som vann över republikanen Susan Collins i Maine, och Randy Villegas från Kalifornien, som ser ut att ta ett mandat i representanthuset.
På nationell nivå framhåller progressiva demokrater tisdagens valresultat som ett bakslag för föreställningen att vänsterkandidater inte kan vinna i jämna valkretsar, rapporterar Politico.
Valet har inneburit framgångar för Democratic Socialists of America, DSA, den största socialistiska organisationen i USA. Minst fem personer som är medlemmar i eller på andra sätt har koppling till organisationen har valts in i representanthuset, rapporterar NPR, National Public Radio. Samtliga vann i valkretsar där Demokraterna traditionellt har starkt stöd.
Framgångarna för progressiva och vänsterorienterade kandidater i mellanårsvalet kommer efter förra årets uppmärksammade seger för socialisten Zohran Mamdani i borgmästarvalet i New York.
I Los Angeles kan en annan politiker som kallar sig socialist bli vald till borgmästare. I valet där – som ännu inte är avgjort – står Nithya Raman mot den sittande borgmästaren Karen Bass.
Framgångarna i mellanårsvalet skulle kunna ge den progressiva falangen inom Demokraterna ett starkare utgångsläge när partiet börjar forma sin politik inför presidentvalet 2028.
Rick Cole, som arbetar med övergången till ett nytt borgmästarstyre i Los Angeles, säger till Politico att Demokraterna i Kalifornien och framför allt i Los Angeles, har ”sovit vid ratten”.
– Det här är ett grundläggande uppror mot hur saker brukar fungera.
Samtidigt är bilden inte entydig. Demokraterna har även haft valframgångar med kandidater med en mer mittenorienterad eller pragmatisk profil, som exempelvis Roy Cooper i North Carolina, Chris Pappas i New Hampshire och Josh Turek i Iowa.
Partitoppar tonar ner betydelsen av valresultatet för partiets vänsterfalang.
– Våra segrar är så stora i kväll att ingen enskild del eller falang av Demokraterna kommer att kunna diktera partiets riktning, säger Terry McAuliffe, tidigare guvernör i Virginia, till Politico.
Demokraternas framgångar i valet överlag tycks ha flera förklaringar. Det handlar exempelvis om unga väljare under 30 år som i högre grad vänt sig mot Demokraterna, enligt AP:s väljarundersökning. Demokraterna stärkte även sitt stöd bland latinamerikanska och svarta väljare, låginkomsttagare samt mittenväljare jämfört med 2024.
Fakta.Det händer när Demokraterna tar makten
Representanthuset
Demokratisk kontroll i representanthuset innebär att partiet kan stoppa lagar som initierats av presidenten. Partiet får också inflytande över budgeten och kan inleda kritiska utredningar mot presidenten, såsom en riksrättsprocess. Det är representanthuset som tar initiativ till en sådan process och åklagare som agerar på det.
Senaten
Demokratisk kontroll i senaten innebär bland annat att Demokraterna kan hindra utnämningar till viktiga poster, som domare till Högsta domstolen, regionala domstolar och appellationsdomstolar. Det är också senaten som godkänner internationella avtal som regeringen har ingått i, och senaten kan kräva ändringar i sådana avtal.
Så kan presidenten runda kongressen
Presidenten kan fortfarande runda en demokratiskt kontrollerad kongress genom det som kallas presidentorder. Det är ett slags skriftlig instruktion som presidenten använder för att driva igenom politik via regeringens verkställande del. Ofta utfärdar presidenter sådana order på områden där man tycker att kongressen agerat fel, som ett veto.
Kongressen och de federala domstolarna kan emellertid upphäva en presidentorder som går utöver gränserna för presidentens befogenheter. Det kan till exempel vara om en domstol anser att ordern strider mot konstitutionen.
Läs mer:
Här är skrällarna i USA:s mellanårsval
Rekordhög slutnota för mellanårsvalet – så mycket satsade Elon Musk